Gloskamp

Som vi kämpade med Magdas engelskaglosor igår. Det kändes skönt att vara ledig från jobbet och kunna sitta ner med henne och hjälpa till.

Det är en sak som är negativt med att arbeta 15.30-23.30. Man missar mycket.

Visst var det suveränt när barnen var små. De har bara varit placerade på förskolan av barnpsykolog. Inte på grund att jag arbetat.
Under en period läste jag in 3-årig gymnasiekompetens och då var de på dagis mer men annars har de varit där tre dagar i veckan.

När de sedan började skolan så behövdes det aldrig tas ut vård av sjukt barn eller liknande. Nu har jag tre väldigt friska barn som inte varit mycket sjuka.

Elevfriadagar var dagar där mina barn verkligen var lediga och kunde sova ut.

Magda blev ett tag placerad på fritids några dagar i veckan för att där få extra läxhjälp och det uppskattade jag.
Det är idag svårt att hinna med läxorna när hon slutar 14.20 och jag kör till jobbet 14.45.

Men jag uppskattar fördelen med att få ha varit hemma när barnen kommit från skolan. Jag uppskattar förmånen att få lov att vara hos dem och kunna göra saker med dem.

Jag ser hur andra har/har haft det.

Lämna barnen innan klockan 6.00. Hämta dem 17.00. Hemma ca 17.30. Om du inte måste handla. Laga mat och fixa läxor. Sedan är det läggdags.

Hur hinner man då med de där stunderna när man kan prata? Det är så viktigt att prata med sina barn. Se dem. Låta dem vara en del av dig och du en del av dem.

Det jag idag känner är väldigt jobbigt är att jag ofta inte hinner träffa mina barn eftersom de nu som tonåringar har längre skoldagar.

Där är jag tacksam att jag inte arbetar heltid.

Så lyxen att sitta med Magda och traggla glosor var givande.

Se henne banka i bordet av ilska när det inte fungerade. När hon inte kunde koncentrera sig.

Se hur hon kämpar vidare eftersom jag puffar och uppmuntrar.

Se hur hon plötsligt ser. Hur hon plötsligt förstår.

Det var en glädje som fortplantade sig ner i tårna.

Nu hoppas jag att hon lyckas på testet idag och också får känna denna glädje.