Maja och jag var på reumatologen dit skolläkaren hade remitterat henne på grund av värk och onda fötter.
Först fick hon träffa en AT-läkare som frågade, lyssnade, klämde och tryckte.
Enligt blodprover mår Maja bra. Det finns inga tecken på inflammation och de reumatiska proverna var negativa (tack!)
Därefter gick han iväg för att diskuterade med reumatologen.
Under tiden doktorn lämnade rummet frågade Maja:
- Mamma, menar han att jag bara är lat och inte har ont eftersom han säger att proverna är bra?
När han sedan återkom med reumatologen inledde hon med:
- Du har ingen reumatism. Än! Men...
Därefter kom förklaringen till Majas onda kropp.
Hon har nämligen något som heter hypermobilitetssyndrom eller överrörliga leder. Hon har INTE Ehlers-Danlos syndrom eftersom de inte kan hitta hudpåverkan. Utan alltså enbart en överrörlighet.
Inget farligt eftersom man inte drabbas av några farliga komplikationer och med stigande ålder kommer hon troligtvis att må bättre eftersom vi människor automatiskt stelnar med åldern.
Däremot finns det lite saker hon kan tänka på för att försöka att undvika att få ont. Därför skulle de ordna en tid till sjukgymnast och Maja skulle ta Alvedon de dagar hon kände att det blev väldigt jobbigt.
Sjukgymnasten skulle hitta saker som kanske kan underlätta hennes dag och hjälpa Maja att hitta aktiviteter som kan hjälpa till att stärka muskler och ledband. Stretchning var No!No!
Detta är förklaringen till alla Majas låsta kroppsdelar, vrickade fötter, brutna tår och förmågan att korsa tårna. Att hon inte har några fotvalv förklarade doktorn med att överrörligheten gör att foten säckar ihop.
När jag läser i Läkartidningen för att söka fakta om Majas nya diagnos uppmärksammar jag också en sak som jag sett hos Maja ända sedan hon föddes. Paff blir jag när jag läser att sväljsvårigheter är ett symtom. Maja kan sätta ris eller till och med vatten i halsen. Även yrsel finns med i symtomlistan. Maja blir ofta så yr att hon ramlar ihop. Någon förklaring har vi aldrig fått tidigare.
Är så glad att jag tryckte på att Maja skulle få hjälp nu. Läser även i artikeln:
"Det finns stor anledning att lyfta fram diagnosen, oavsett benämning. Det är en relativt stor grupp patienter som i dag ofta upplever misstro, förnedring och anklagelser i kontakten med sjukvården. Många förblir odiagnostiserade länge på grund av att många läkare som träffar patienter med svårtolkade smärtor inte känner till EDS–HT/HMS-begreppet."
Det var skönt att få veta att det inte är reumatiskt. Eller som doktorn sa:
- Ingen reumatism. Än!
Med den genbanken som Maja har fått vet man aldrig vad som poppar upp i framtiden. Men det tar vi då. Ingen ide att oroa sig över saker som inte hänt och som kanske aldrig händer.
Eftersom Maja mår som hon gör har vi redan pratat om att tänka på hennes onda kropp när hon funderar på yrkesval. Viktigt att hon kommer att ha ett arbete där överrörligheten inte ställer till med problem.
Nu ska vi arbeta för att Maja inte ska få ett kroniskt värksyndrom utan hennes värk ska hanteras i tid. När man vet vad som är fel kan man lättare förstå.
Jag är en kvinna, dotter, hustru, mamma, farmor och mormor som jonglerar för att få livet att fungera i en speciell och rörig familj. Välkommen in att ta del av min matlagning och vårt liv.
Sidor
▼
fredag 31 oktober 2014
Projekt 3 - Minions till Halloween
Maja önskade sig en minion-kostym till Halloween och självklart försökte jag hjälpa henne.
Jag köpte ett par jeanshängselbyxor i barnstorlek och ett par vanliga jeans till dam på secondhand.
Bröstlappen med hängslen sprättade jag bort, damjeansen blev till shorts.
Av benen gjorde jag en ny ficka. Innan jag sydde på fickan målade jag det karakteristiska minion-märket med hjälp av svart spritpenna (permanent marker).
Bröstlappen sitter fast på shortsen med tryckknappar så den enkelt tas av. Det behövs för att komma i shortsen eftersom det inte finns knappar i sidorna.
Tanken är också att shortsen ska kunna användas till annat.
Glasögonen sågade gubben till utav några muffar. Limmade på muttrar, målade grå och sydde fast resår.
Av gult tyg sydde jag tröja och leggings. Maja som är glad i färg kommer säkert använda dem mer än bara till minion. Riktigt nöjd med hur både tröjan och leggings blev.
Försökte också mig på att sy en mössa med Minion-hår av svarta piprensare men tyget var för tunt. Blev inte lyckat. När sedan tråden tog slut gav jag upp.
Svarta fingervantar och kängor till gör outfiten komplett.
Tycker att hennes Halloweenkostym blev riktigt bra. Inga monster och hemskheter här. Bara heltokiga minions.
torsdag 30 oktober 2014
Jordärtskocksoppa med örtolja och kycklingmacka
Idag är det bara tre personer till middag. Passar på att servera jordärtskockssoppa eftersom min lokala Maxibutik erbjuder ekologiska skockor för 10 kr för 300 gram.
Detta kan vara en helt vegetarisk rätt om man utesluter mackan. Gubben måste ju ha lite kött till middag så rester ifrån gårdagens grillade kyckling kommer till pass.
600 gram jordärtskockor
2 schalottenlök
2 vitlöksklyftor
8 dl vatten
2 grönsaksbuljongtärningar
citronsaft
2 dl grädde (Gott-i-maten)
2 tsk flytande honung
1/2 tsk citronsaft
2 krm äppelcidervinäger
2-3 krm salt
1/2 - 1 krm svartpeppar
Skala och skiva jordärtskockorna.
Lägg dem i lite vatten med några droppar citronsaft. (motverkar missfärgning)
Hacka lök och fräs i 2 msk olja.
Tillsätt jordärtskockorna, vatten och buljong.
Sjud i 15 minuter eller tills jordärtskockan är mjuk.
Tillsätt 2 dl grädde. Jag använde Gott-i-maten.
Mixa soppan slät.
Koka upp och tillsätt honung och citronsaft.
Smaka av med salt och svartpeppar
Örtolja:
1 msk körvel
2 msk basilika
1/2 dl olivolja
salt
svartpeppar
äppelcidervinäger
Mixa körvel, basilika med olivolja tills den blir grön och slät.
Smaka av med salt, svartpeppar och äppelcidervinäger.
Ringla över soppan innan servering.
Servera med macka med grillad kyckling, rucola och tomat.
Se en människa
Jag bor mitt emellan två större samhällen som har Maxibutiker. Oftast åker jag söderöver men ibland händer det att jag åker norrut. Igår var jag norrut.
När jag och tjejerna närmade oss Maxis ingång ser jag att kvinnan som jag gav en kasse med mat till sitter vid dörren. Hennes blick är nedslagen och hon ser ut att frysa. Hon har dragit upp sjalen över halva ansiktet som för att värma sig. Det är soligt men hon sitter i skuggan och vindarna är lite kalla. Människor skyndar förbi henne och hon ser osynlig ut.
Hon kastar en hastig blick upp och fångar mina ögon. På ett ögonblick förvandlas hela hennes kroppsspråk. Hon ler, sträcker på sig och vinkar yvigt. Självklart återgäldar jag hennes leenden. En blick och ett leende är helt gratis men plötsligt är det en kvinna av kött och blod, inte en tiggare som sitter på marken.
När jag är framme pratar hon med mig, trycker min hand och utbrister "Salut!" (rumänska för Hej!). Hennes uppriktiga glädje över att se mig gladde mig. Tänk så många människor som passerat henne sedan jag besökte just den Maxibutiken. Ändå mindes hon just mig.
- Men mamma, om någon gör något snällt eller säger något snällt till dig då kommer du också ihåg dem, utbrister Maja.
Denna gången hade jag inte så mycket pengar men plockade ändå ihop lite i en kasse. Några ägg, äpple, torkade aprikoser, kycklingpastej, pulversoppa och vatten. Maja stoppade ner ett choklad.
När vi går ut och kvinnan inser att jag inte bara stoppar ner en tjuga i hennes mugg utan även lämnar över en kasse verkar hon inte kunna hejda sig. Tänk om jag hade förstått alla ord hon sa. Hon trycker mina händer. Orden strömmar ur henne och jag klappar hennes axel. När hon säger tack ser jag henne djupt in i ögonen. Någonstans där mitt i allt tror jag att vi ändå förstod varandra. En kvinna till en annan. En människa till en annan.
För mig spelar det ingen roll om orden hon sa var:
- Dumma svenskar som går på den lätte.
Jag är kristen och för mig är alla människor lika mycket värda. En människa ska inte värderas utifrån ras, religion, sexualitet eller kön. En människa får vad hxn sår. Sår du gott får du skörda gott. För en sann kristen är det en skyldighet att hjälpa en medmänniska i nöd. Om sedan en människa utnyttjar den godheten får de sitt straff, förr eller senare, av den ende som har rätt att döma. Gud ser ända in i ditt hjärta. Han vet.
När vi närmar oss bilen är mina steg mycket lättare. Kroppen gör fruktansvärt ont, huvudet bultar men jag är varm i mitt hjärta av att veta att jag gjort någons mage mätt.
När jag och tjejerna närmade oss Maxis ingång ser jag att kvinnan som jag gav en kasse med mat till sitter vid dörren. Hennes blick är nedslagen och hon ser ut att frysa. Hon har dragit upp sjalen över halva ansiktet som för att värma sig. Det är soligt men hon sitter i skuggan och vindarna är lite kalla. Människor skyndar förbi henne och hon ser osynlig ut.
Hon kastar en hastig blick upp och fångar mina ögon. På ett ögonblick förvandlas hela hennes kroppsspråk. Hon ler, sträcker på sig och vinkar yvigt. Självklart återgäldar jag hennes leenden. En blick och ett leende är helt gratis men plötsligt är det en kvinna av kött och blod, inte en tiggare som sitter på marken.
När jag är framme pratar hon med mig, trycker min hand och utbrister "Salut!" (rumänska för Hej!). Hennes uppriktiga glädje över att se mig gladde mig. Tänk så många människor som passerat henne sedan jag besökte just den Maxibutiken. Ändå mindes hon just mig.
- Men mamma, om någon gör något snällt eller säger något snällt till dig då kommer du också ihåg dem, utbrister Maja.
Denna gången hade jag inte så mycket pengar men plockade ändå ihop lite i en kasse. Några ägg, äpple, torkade aprikoser, kycklingpastej, pulversoppa och vatten. Maja stoppade ner ett choklad.
När vi går ut och kvinnan inser att jag inte bara stoppar ner en tjuga i hennes mugg utan även lämnar över en kasse verkar hon inte kunna hejda sig. Tänk om jag hade förstått alla ord hon sa. Hon trycker mina händer. Orden strömmar ur henne och jag klappar hennes axel. När hon säger tack ser jag henne djupt in i ögonen. Någonstans där mitt i allt tror jag att vi ändå förstod varandra. En kvinna till en annan. En människa till en annan.
För mig spelar det ingen roll om orden hon sa var:
- Dumma svenskar som går på den lätte.
Jag är kristen och för mig är alla människor lika mycket värda. En människa ska inte värderas utifrån ras, religion, sexualitet eller kön. En människa får vad hxn sår. Sår du gott får du skörda gott. För en sann kristen är det en skyldighet att hjälpa en medmänniska i nöd. Om sedan en människa utnyttjar den godheten får de sitt straff, förr eller senare, av den ende som har rätt att döma. Gud ser ända in i ditt hjärta. Han vet.
När vi närmar oss bilen är mina steg mycket lättare. Kroppen gör fruktansvärt ont, huvudet bultar men jag är varm i mitt hjärta av att veta att jag gjort någons mage mätt.
onsdag 29 oktober 2014
Grillad kyckling
Det blev inte alls som jag hade tänkt mig idag men det blev rätt okej ändå. Fick hämta gubben på jobbet och vi körde inom Maxi för att köpa grillad kyckling.
Stackars gubben hade inte ätit något alls under hela arbetsdagen och var i behov av mat NU!!!
Gott och enkelt.
Grillad kyckling, avokado, rucola, tomater och lite potatissallad.
Läcka
Irriterad öppnade jag kylskåpet igen. Jag hade precis torkat upp drickan som runnit ut på golvet. Samtidigt hade jag förklarat att just den förpackningen inte kunde ligga ner.
Kiviks drycker måste stå upp i kylskåpet. Deras så kallade lock sluter inte tätt.
"Jaha! Då är det smuts i det där hålet igen.", tänker jag.
I mitt kylskåp sitter det viktiga hålet bakom översta grönsakslådan. Ibland geggar det igen och behöver rengöras.
Vet du förresten varför det där hålet finns där bak i kylskåpet?
Varje gång man öppnar kylskåpsdörren strömmar värme och fukt in i kylskåpet och det bildas kodens på kylskåpets bakre vägg. Just där bak finns en kylplatta och fukten förvandlas till vatten. Vattnet rinner längs väggen ner till en uppsamlingsränna som sluttar mot ett hål.
Var tar vattnet vägen sedan då? Har du funderat på det?
Det leds till en liten skål som sitter ovanför kompressorn. Kompressorn är den delen som skapar kylan i kylskåpet. När den arbetar blir den varm och vattnet blir till ånga. Genialiskt!
Det var inte stopp i mitt hål. Så mitt sökande fortsatte.
Jag gick igenom varje hyllplan och tillslut hittade jag problemet. När någon stoppat in saker i kylskåpet hade de tryckt in förpackningarna för långt så de tryckte mot baksidan. Detta gjorde att vattnet inte kunde rinna fritt ner till uppsamlingsrännan utan istället tog sig ut på hyllplanet och ut på golvet.
Hyllorna ska inte gå ända bak i kylskåpet utan det ska finnas en luftspalt mellan bakvägg och hylla.
Tur att jag inte hann skälla på någon och jag bad i mina tankar om ursäkt för anklagelser. Det kan likaväl varit jag som i all hast tryckt in för mycket på samma hylla.
Kiviks drycker måste stå upp i kylskåpet. Deras så kallade lock sluter inte tätt.
När jag tittar in ser jag att förpackningen står upp. Jag letar men hittar inget som läcker.
"Jaha! Då är det smuts i det där hålet igen.", tänker jag.
I mitt kylskåp sitter det viktiga hålet bakom översta grönsakslådan. Ibland geggar det igen och behöver rengöras.
Vet du förresten varför det där hålet finns där bak i kylskåpet?
Varje gång man öppnar kylskåpsdörren strömmar värme och fukt in i kylskåpet och det bildas kodens på kylskåpets bakre vägg. Just där bak finns en kylplatta och fukten förvandlas till vatten. Vattnet rinner längs väggen ner till en uppsamlingsränna som sluttar mot ett hål.
Var tar vattnet vägen sedan då? Har du funderat på det?
Det leds till en liten skål som sitter ovanför kompressorn. Kompressorn är den delen som skapar kylan i kylskåpet. När den arbetar blir den varm och vattnet blir till ånga. Genialiskt!
Det var inte stopp i mitt hål. Så mitt sökande fortsatte.
Jag gick igenom varje hyllplan och tillslut hittade jag problemet. När någon stoppat in saker i kylskåpet hade de tryckt in förpackningarna för långt så de tryckte mot baksidan. Detta gjorde att vattnet inte kunde rinna fritt ner till uppsamlingsrännan utan istället tog sig ut på hyllplanet och ut på golvet.
Det är viktigt att kodensen har fri väg längsmed väggen.
Hyllorna ska inte gå ända bak i kylskåpet utan det ska finnas en luftspalt mellan bakvägg och hylla.
Enkelt åtgärdat och jag blev lugnad. Hann faktiskt fundera på hur jag skulle ha råd att köpa nytt kylskåp.
Tur att jag inte hann skälla på någon och jag bad i mina tankar om ursäkt för anklagelser. Det kan likaväl varit jag som i all hast tryckt in för mycket på samma hylla.
tisdag 28 oktober 2014
Glutenfri spagetti med köttfärssås
bild lånad från www.ica.se |
Spagettin kokades och gubben fick tyvärr ta hand om den eftersom min telefon ringde. Hade han inte gjort det tror jag inte att han märkt att det var annorlunda spagetti. Nu märkte han det eftersom spagettin kokade mycket snabbare och var tjockare än den vi brukar äta.
När alla ätit frågar jag om de tyckte att spagettin var god.
- Ja, vad var det för konstigt, säger gubben. Fullkorn?
- Va? Är det annan spagetti, undrar Max.
När jag förklarar att det är glutenfri spagetti som är gjord på majs och ris säger gubben:
- Ja, jag kände att det var ris i.
- Skitsnack, svarar jag. Det smakar inte ris.
Får ett leende tillbaka. Skitgubbe!
Jag kommer fortsätta att servera glutenfri pasta.Smakade bra och man blev betydligt snabbare mätt. En mättnad som håller i sig längre också. Upplever jag det som i alla fall.
Dagens klokhet
"Det svåra med ett projekt
är att starta.
Det har vi svårt för.
Att starta är hela 25% sedan
är det ju bara 75% kvar."
måndag 27 oktober 2014
Veckans tips
Jag lyckas aldrig få till det där perfekta löskokta ägget till gubben.
Mina ägg som ska vara hårdkokta fixar jag men att tillfredsställa gubbens önskemål är svårt.
Konstigt! En så enkel baskunskap som att koka ägg borde jag hantera.
Men när jag tittar på detta klippet inser jag att koka ägg är en konst.
Hur är det för dig? Lyckas du med att koka ägg? Framförallt, hur kokar du dina ägg?
Ner i det mörka hålet
Vaknade kl 3.18 med en fruktansvärd värk i bäcken, lår och ben. Huvudvärken som suttit i under några veckor har ökat. Smärtan i nacke och axlar gjorde det ont att ligga. Har till och med ont i öronen. Hur konstigt låter det? Inte inuti, inte som öroninflammation utan i ytterörat. Konstigt!
Tänk att en runda på Jula och en på Biltema samt storstädning av ett sovrum har en sådan effekt på min kropp.
Vad ska jag göra?
Gubbens förslag är att ligga still och inte lyfta ett finger.
Är han knäpp? Då kommer jag gå under av rastlöshet. Men dagens schema nollades hur viktigt det än är. Inte en chans att jag klarar av det som krävs av mig idag.
-Du måste lära dig vad din kropp tål, säger läkaren.
- Du måste prioritera vad som är viktigt, säger kuratorn. Vad som är måsten.
Suck!
Kuratorns smarta lösning på att jag inte orkar hålla efter hemmet längre var rut-avdrag för hushållsnära tjänster.
Hur ska jag ha råd till det? Jag har lön fram till sista november men sedan reduceras min 9000 kr-lön till a-kassa. Om jag nu får stämpla.
För krasst: om jag inte klarar av att sköta hemmet på grund av mina sjukdomar hur ska jag då orka sköta ett arbeta?
Finns det inget som kan hjälpa mig från denna smärta? Finns det ingen medicin som, om inte botar, i alla fall kan minska mina problem?
Är så trött på denna ständiga smärta i kroppen. Den gör mig så ledsen. Den gör mig arg. Den tar bort all ork och all motivation Den börjar nalla på mitt positiva jag. Den ger mig bara svarta tankar och jag kommer ner i ett mörkt hål.
Finns det inget att göra? Ska jag leva så här i 40 år till? Är det ättestupa som gäller?
Tänk att en runda på Jula och en på Biltema samt storstädning av ett sovrum har en sådan effekt på min kropp.
Vad ska jag göra?
Gubbens förslag är att ligga still och inte lyfta ett finger.
Är han knäpp? Då kommer jag gå under av rastlöshet. Men dagens schema nollades hur viktigt det än är. Inte en chans att jag klarar av det som krävs av mig idag.
-Du måste lära dig vad din kropp tål, säger läkaren.
- Du måste prioritera vad som är viktigt, säger kuratorn. Vad som är måsten.
Suck!
Kuratorns smarta lösning på att jag inte orkar hålla efter hemmet längre var rut-avdrag för hushållsnära tjänster.
Hur ska jag ha råd till det? Jag har lön fram till sista november men sedan reduceras min 9000 kr-lön till a-kassa. Om jag nu får stämpla.
För krasst: om jag inte klarar av att sköta hemmet på grund av mina sjukdomar hur ska jag då orka sköta ett arbeta?
Finns det inget som kan hjälpa mig från denna smärta? Finns det ingen medicin som, om inte botar, i alla fall kan minska mina problem?
Är så trött på denna ständiga smärta i kroppen. Den gör mig så ledsen. Den gör mig arg. Den tar bort all ork och all motivation Den börjar nalla på mitt positiva jag. Den ger mig bara svarta tankar och jag kommer ner i ett mörkt hål.
Finns det inget att göra? Ska jag leva så här i 40 år till? Är det ättestupa som gäller?
Dagens klokhet
"Alla kan bli arga - det är lätt;
men att bli arg på rätt person,
i rätt proportion,
vid rätt tillfälle och av rätt orsak det är inte alla förunnat."
söndag 26 oktober 2014
Pannkakor
Jag försökte sälja in söndagen som en gemensam städdag. Vet inte om jag lyckades.
Gubben hade bestämt att han och jag skulle ut på annat så jag satte tjejerna i arbete. Varsin toalett att rengöra. Därefter skulle de fortsätta med sina rum.
Max har hållit sig borta hela helgen så han fick ingen uppgift. Han ska nog få jobba en annan dag.
Jag orkar inte sköta hemmet själv och jag måste få familjen att inse.
När gubben och jag kom hem satte vi också igång med städningen.
Jag tog sovrummet och hallen medan gubben rengjorde ugnen och städade farstun.
Hade önskat att vi hann mer men är ändå nöjd med storstädat sovrum med rent i sängen, väldoftande toaletter och en ugn som är ren och, äntligen, med fungerande lampa.
Gubben tog också hand om matlagningen medan jag försökt bestiga tvättberget. Konstigt att städning av två tonårstjejers rum innebär enormt tvättberg i källaren.
Gubben gjorde 2 1/2 sats av detta receptet och det försvann. Fattar inte hur de kan äta så mycket. Själv räcker det med två pannkakor och knäckebröd.
2 1/2 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
6 dl mjölk
3 ägg
2-3 msk smält smör eller margarin
Blanda mjöl och salt i en skål.
Häll i hälften av mjölken.
Rör om och vispa till en klimpfri smet. Häll i resten av mjölken och knäck i äggen.
Vispa smeten slät med smält smör och låt den stå och svälla en stund.
Beräkna ca 1 dl till en pannkaka.
Servera med sylt och knäckebröd.
Dagens klokhet
"Det finns en liten skillnad mellan människor,
men den lilla skillnaden
gör en stor skillnad.
Den lilla skillnaden är attityd. Den stora skillnaden är om
den är positiv eller negativ."
lördag 25 oktober 2014
Projekt 3 - i alla fall del av den
Idag har jag fokuserat på en del av en maskeradklädsel. Överdelen kan man kalla det. Resten kommer en annan dag. Orkar inte så mycket åt gången.
Personen vill inte klä ut sig i den vanliga svenska typen av Halloweenutstyrsel det till säga vampyrer, zombies och annat hemskt.
Blickar man över havet så är många utklädda i annat än skräck. Så därför blir det en betydligt snällare utklädsel.
Gubben fixar middag. Självklart blir det korv. Jag är bara glad att jag får mat mellan tårarna.
Magda åkte iväg på tjejkväll med skräcktema och givetvis blev det blod och huggtänder.
Skräckinjagande? Känner jag Magda rätt så sitter det tuffa i ytan. Sätt på en skräckfilm och hon får panik. Stackare! Hoppas hon överlever kvällens filmvisning.
Dagens klokhet
"Hemligheten bakom människans tillvaro är inte bara att leva utan att ha något att leva för."
fredag 24 oktober 2014
Köttfärssoppa
Vitkål är gott att också låta koka med några minuter. Jag skar istället kålen tunt och lade direkt i min tallrik innan jag hällde soppan över.
1 kg nötfärs
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
5-7 potatis
4-6 morötter
1 stor palsternacka
1 1/2 liter vatten
1 1/2 dl tomatpuré
2 msk kalvfond
1 1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar
2 msk oregano
Persilja
Fräsnötfärsen.
Hacka löken och låt steka med i färsen.
Skala och hacka rotsakerna.
Lägg färs/lök och rotsaker i en stor gryta.
Tillsätt vatten, tomatpuré, fond och kryddor.
Koka tills rotsakerna är klara.
Smaka av om det behövs mer kryddor.
Hacka persilja och toppa tallriken med den.
Servera med macka eller knäckebröd.
Projekt 2
Dagens projekt 2 är klart. De andra får vänta. Kroppen orkar inte mer.
Jag köpte en stickad tröja i storlek L på secondhand. Snygg precis som den är och det kändes lite att klippa i den. Men eftersom Maja är en varmblodig tjej som oftast inte använder långärmad tröja gjorde jag ett alternativ.
En kort kofta med dragkedja där polon blev en stor krage. Nederdelen av tröjan gjorde jag om till en beanie.
Projekt 1, projekt 2 och projekt 3
Blir det soppa av alltihop eller lyckas jag hålla isär dem?
Håller på med tre projekt samtidigt i maskinerna.
Projekt 1 är en omlottklänning i brunt med prickar i turkost, vitt, brunt och grått.
Projekt 2 är ett recycleprojekt där en secondhandköpt stickad tröja förvandlas (tänkt att förvandlas) till två plagg.
Projekt 3 är ett hemligt projekt (för vissa i alla fall) inför Halloween.
Det är i och för sig tre helt skilda projekt så jag tror inte jag rör ihop dem.
Jag har ingen tidspress på mig så det är inte därför jag håller på med tre samtidigt.
När jag pausar från projekt 1 tar jag tag i projekt 3. När jag funderar på om projekt 3 är rätt plockar jag fram projekt 2.
Alla tre kräver helt olika sidor av mig och helt olika tankar.
Om jag har dessa tre på gång samtidigt finns inte risken att jag börjar städa när jag pausar. Eller börjar plocka med något annat som måste göras.
Idag har jag fokus på sömnad. Ska koka en köttfärssoppa också men det är några timmar bort.
Nu ska jag sy så länge min dumma nacke och värkande axlar tillåter.
torsdag 23 oktober 2014
Varm macka
När orken tryter blir det enkel mat.
Max fick en grill i studentpresent som vi får låna. Om vi är försiktiga med hans älskade "Princess".
Jag förberedde med stekt bacon, kycklingfilé i skivor, rökt skinka, tomat, purjolök och ost.
Pesto från kylen blandades ut i lite olivolja för att bli rinnande och användas som dressing.
Var och en fick montera sin egen macka och grilla den.
Jag åt gröna blad, alfalfagroddar samt avokado till min macka.
Fortsätt
Efter halva morgonpromenaden är jag helt slut. Svarta prickar grumlar min blick men jag fortsätter framåt.
Helt färdig och dagen har bara börjat.
- Tänk på dig själv.
- Dra i nödbromsen.
- Du måste ta hand om dig själv.
Ja, ja, ja! Hur ska det gå till? Hur ska det fungera när ingen runtomkring inser att jag bryter ihop?
Jag förklarar, jag berättar, jag gråter, jag bönar och ber. Jag till och med skriker och gormar. Men ingen lyssnar.
Klockan 5 ringer klockan för dagen. Se till så att tjejerna vaknar, får frukost och medicin. Påminner om väskor och dess innehåll. Kontrollerar schema och planering. Håller mig undan medan gubben tar hand om sig själv. Påminner Magda om att det är dags att gå.
- Var är gympaväskan?
- Hinner inte, säger hon halvvägs utanför dörren.
Vad gör det för nytta att jag påminner, schemalägger osv när det sedan inte utförs? När förmågan från uppmaning till handling inte finns.
Ska jag packa väskan? Jag, som får höra att jag daltar för mycket.
Ska jag stå bredvid och se hur betyget försvinner? Bara för att hon saknar förmågan till handling? Hade jag gjort så om det handlade om en annan funktionsnedsättning?
Maja kissar Wille innan hon går. Jag tar runda med Rex.
Helt slut.
Nu väntar 1,5 mil körning för att hämta Max, 3 mil för att köra honom till tandläkaren. 1,5 mil till för att lämna honom och sedan 4 mil komma till sjukhuset där jag har tid.
Hur? Hur ska jag klara det? Hur ska jag sedan orka allt annat som krävs av mig?
Jag kör på trots prickar framför ögonen. Trots en kropp som värker vid varje rörelse. Trots tryck i bröstet och en känsla av hopplöshet.
Helt färdig och dagen har bara börjat.
- Tänk på dig själv.
- Dra i nödbromsen.
- Du måste ta hand om dig själv.
Ja, ja, ja! Hur ska det gå till? Hur ska det fungera när ingen runtomkring inser att jag bryter ihop?
Jag förklarar, jag berättar, jag gråter, jag bönar och ber. Jag till och med skriker och gormar. Men ingen lyssnar.
Klockan 5 ringer klockan för dagen. Se till så att tjejerna vaknar, får frukost och medicin. Påminner om väskor och dess innehåll. Kontrollerar schema och planering. Håller mig undan medan gubben tar hand om sig själv. Påminner Magda om att det är dags att gå.
- Var är gympaväskan?
- Hinner inte, säger hon halvvägs utanför dörren.
Vad gör det för nytta att jag påminner, schemalägger osv när det sedan inte utförs? När förmågan från uppmaning till handling inte finns.
Ska jag packa väskan? Jag, som får höra att jag daltar för mycket.
Ska jag stå bredvid och se hur betyget försvinner? Bara för att hon saknar förmågan till handling? Hade jag gjort så om det handlade om en annan funktionsnedsättning?
Maja kissar Wille innan hon går. Jag tar runda med Rex.
Helt slut.
Nu väntar 1,5 mil körning för att hämta Max, 3 mil för att köra honom till tandläkaren. 1,5 mil till för att lämna honom och sedan 4 mil komma till sjukhuset där jag har tid.
Hur? Hur ska jag klara det? Hur ska jag sedan orka allt annat som krävs av mig?
Jag kör på trots prickar framför ögonen. Trots en kropp som värker vid varje rörelse. Trots tryck i bröstet och en känsla av hopplöshet.
onsdag 22 oktober 2014
Rotfruktsgratäng
Idag är vi bara tre till middag så jag halverar receptet.
Gubben blir överlycklig när han upptäcker att vi ska äta korv. Han är inne i någon korvperiod. Hade han fått bestämma hade vi ätit röd pölse varje dag. Eller, nästan.
Jag är lite anti mot korv men det går bättre om den innehåller mycket kött och svenskt kött.
100 gram palsternacka
150 gram rotselleri
2 stora morötter
3 potatis
purjolök
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk salt
svartpeppar
riven ost
2-3 dl grädde
Dela rotsakerna i mindre delar.
Strimla purjolöken.
Blanda ihop allt i en bunke.
Krydda och blanda runt ordentligt.
Pressa i vitlöken och blanda.
Smörj en ugnsform med olja.
Häll i rotsakerna.
Häll över grädde och mjölk.
Riv ost och toppa med den.
Gratinera i 220 grader i 20-30 minuter. Känn med sticka så rotfrukterna är mjuka.
Servera med stekt falukorv och sallad
Sömnadsglädje
Jag har sytt åt mig själv för en gångs skull. Ville ha en klänning att skrota runt i hemma som med lite accessoarer även passar utanför dörren. Varm, mjuk, enkel och med två fickor.
- Den är för fyrkantig, säger gubben. Du har ju inga former alls. Sy in den lite.
Men jag lyssnar inte på honom. Denna klänningen ska se ut såhär. Jag vill ha den på detta sättet.
Gubben får kalla mig tant om han vill. Här bestämmer jag. Nästa projekt däremot blir mer formsydd.
Scarfen är köpt i secondhandbutik.
tisdag 21 oktober 2014
Laxtallrik
Vattengympa och kroppen klagar ännu mer. Trots att jag tog det otroligt lugnt. Den gemensamma delen gjorde jag så gott jag kunde och sedan låg jag mest och flöt i en hörna.
Middagen fick bli snabbmat. En enkel laxtallrik till oss vuxna medan ungdomarna fick färdiggrillad kyckling.
Varmrökt lax
Hårdkokt ägg
Avokado
Gröna ärtor
Gul paprika
Tomat
Gurka
Sallad
Dill
Dressing:
Olivolja
Citronpeppar
Citronsaft
Bingo!
Jag inte bara får bingo, jag fyller hela brickan. Hur lätt som helst.
Om människor kunde förstå hur ont deras ord gör. Om de kunde förstå hur mycket mer börda deras "hjälpsamma" ord lägger på mina axlar.
Ännu värre är det med de som tror att de hjälper genom att säga:
- Alla har vi något.
- XXX har ditt och datt men hxn orkar minsann.
Hur ska det hjälpa mig? Har jag mindre värk för att hxn också har ont? Orkar jag mer bara för att hxn orkar?
Jag är jag och jag har gjort vad jag har kunnat. Jag har kämpat tills jag inte orkar kämpa mer. Tills kroppen säger att det räcker. Tills hjärnan stänger ner allt förutom det som är nödvändigt för existens.
Vem kämpar nu för mig?
måndag 20 oktober 2014
Veckans tips
Jag gillar avokado och äter gärna det som tillbehör till maten. När ingen vill dela med mig äter jag hela trots att jag egentligen inte orkar. Anledningen är att jag inte gillar att kasta mat. För alla som använt avokado har säkert råkat ut för fenomenet att avokadon knappt gröpts ur sitt skal innan den blir brunaktig. Så trist! För mig gör inte färgen så mycket bara inte konsistens eller smaken påverkas.
I detta klippet har olika sätt att förvara avokado testas och jag ska nog försöka mig på lökmetoden.
Har du något annat tips på hur man kan förvara avokado utan att den blir äcklig?
Skräpkropp
https://www.etsy.com/shop/Pammytail |
Solen sken och dagens promenad med Rex gick långsamt. Tog det så lugnt att vi till och med blev omsprungna av sniglar. Värken i höften och fotleden ökade vid varje steg men jag fortsatte att gå. Måste komma hem.
Väl framme vid trappan lyfter jag upp Rex och det hugger till i höften. Vid första trappsteget kommer tårarna men envisa Lotta ger sig inte.
Max kommer för att hjälpa mig och tar Rex. Stå still gjorde inte lika ont så jag vänder mig om och ska koppla Wille ute. På väg nerför trappan gör det så ont att jag skriker rakt ut. Jag kan inte kontrollera smärtan. Det blir helt svart för ögonen.
Hör mig själv gråta och känner hur Wille knuffar på mig. Lyckas koppla honom och hoppande ta mig in.
Max hjälper mig till sängen och här ligger jag nu. Gör ont bara jag byter ställning. Idag blir det inte fler måsten.
- Lyssna på din kropp, säger folk runtomkring.
Dagens klokhet
"Man bör aldrig skämmas för
att erkänna att man haft fel,
för det betyder ju att man
är klokare idag än igår."
söndag 19 oktober 2014
Zucchinibiffar
Denna satsen räcker till fem större biffar. Två till middag och två till i morgon. Gubben och Maja äter stekt potatis och korv istället.
1 stor zucchini
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1/2 dl ströbröd
1/2-1 dl vetemjöl
2 ägg
1/2 - 1 tsk salt
1 1/2 krm svartpeppar
Riv zucchini.
Lägg den i ett durkslag och salta.
Låt stå och dra en stund.
Riv löken.
Pressa ut så mycket vätska som möjligt.
Blanda ihop alla ingredienser.
Forma till biffar och stek.
1/2 dl ströbröd
1/2-1 dl vetemjöl
2 ägg
1/2 - 1 tsk salt
1 1/2 krm svartpeppar
Riv zucchini.
Lägg den i ett durkslag och salta.
Låt stå och dra en stund.
Riv löken.
Pressa ut så mycket vätska som möjligt.
Blanda ihop alla ingredienser.
Forma till biffar och stek.
Servera med grönsaker och vitlökssås.
lördag 18 oktober 2014
Fläsk å pära
Gubben står för matlagningen idag. Tacksam för att han tar hand om inhandling, tillagning och disk.
- Det var inte längesedan vi hade fläsk men jag tänkte att det inte gjorde något. Det är ju så gött!
Själv går jag mellan säng och soffa. Pillar med lite här och där. För mycket värk för att orka något och för mycket för att inte göra något alls.
Huvudvärken hindrar mig från att försöka läsa. Har inte ens möjligheten att fokusera på texten. Ännu mindre förstå vad jag läser.
Lyckan av att ge
http://www.ordsprak.eu |
Vilka tecken hade luffaren ristat på din grindstolpe? Jag vet vad det stått på min.
Jag hade lovat Max skjuts. Jag hade lovat och jag försöker hålla det jag lovar om det så betyder att jag ska slå knut på mig själv. Jag är inte mer än människa och ibland kan man inte infria sitt löfte men man måste försöka.
Så när Max kröp ner hos mig i sängen och försiktigt frågade om jag också kunde hjälpa honom att handla inför kvällens middag med flickvännen sa jag ja.
Att en kort stund fokusera på annat gör ibland värken mer uthärdlig.
Så alla tre monster följde med till Maxi. Inget behov av att bara kassar. Bara flytta fötterna framåt.
När vi närmade oss entrén såg jag att en kvinna satt på marken och tittade på människorna som skyndade förbi. Inte många "såg" henne. Ingen lade något i hennes uppställda mugg.
Jag tänkte på medmänsklighet. Jag tänkte på kärleken medan jag sakta kämpade mig fram. Mina ögon var fyllda av tårar på grund av smärtan men jag kunde le.
När kvinnan såg mitt leende, när hon såg att jag verkligen såg henne, människan, började hon le. Hela hon sken upp och hon vinkade Hej!
Medan Max plockade ihop det han behövde tog jag en egen kasse. Snabbt var ungarna med på noterna och hjälpte mig fylla kassen med frukt, russin, pulver- och burksoppa, vatten, kex och kycklingpastej.
När vi kommer till ingången är kvinnans saker kvar men hon är borta. Vi spejar över parkeringen för att se om hon sitter någonstans i en bil för att värma sig men hon är borta.
Jag vänder in i affären igen för i bakhuvudet funderar jag på om hon kanske uppsökt toaletten och jag hade rätt.
Där i entrén möts vi och jag lägger min hand på hennes axel för att få hennes uppmärksamhet. Hon tittar på mig och jag ser i ögonen att hon känner igen mig.
I ögonvrån ser jag hur folk stannat upp och tittar på oss.
Jag tar kassen och lämnar över den till henne medan jag ler.
I hennes andra hand trycker jag femtiolappen jag tagit ut från matkontot.
Kvinnan tittar på mig och nu är det hennes ögon som tåras.
- Tack! Tack! Tack! Snälla!
Jag kramar hennes axel och ler. När jag vänder mig och går ser jag hur människorna runt oss här stannat upp.
Kanske fick jag någon att tänka. Kanske fick jag någon att se människan.
För det gjorde jag. Jag såg människan och gav av det lilla jag har. Hur dålig min ekonomi än är så har jag aldrig ens behövt tänka tanken att sträcka ut min hand och tigga.
Glädjen som fyller mitt hjärta av att kunnat hjälpa gör det mycket lättare att gå trots smärtan i kroppen.
Ont
När kroppen gör så ont som den gör idag ifrågasätter jag doktorns diagnos med utmattningssyndrom. Är det verkligen svaret på hur jag mår?
- Men Lotta, det blir faktiskt fysiska reaktioner. Du måste tänka på att du har flera värksjukdomar i botten och det påverkar.
Jag vet att jag gjorde mycket mer än vad jag orkar igår. Jag vet att jag idag betalar priset. Men jag vill inte. Jag vill inte ha ont. Jag vill inte må så här. Jag orkar inte.
Snälla!!
Att gråta av smärta på grund av att jag rör mig.
Att armarna skriker av smärta när jag lyfter kaffekoppen.
Att nacken värker så mycket av att hålla huvudet uppe så jag måste ha stöd.
Denna otroliga utmattning i musklerna hade räckt. Men smärtan idag är olidlig. Idag finns inget pokerface. Idag är det verkligheten.
Det kan inte stå rätt till. Hjälp mig! Snälla hjälp mig. Jag vill inte ha ont.
- Men Lotta, det blir faktiskt fysiska reaktioner. Du måste tänka på att du har flera värksjukdomar i botten och det påverkar.
Jag vet att jag gjorde mycket mer än vad jag orkar igår. Jag vet att jag idag betalar priset. Men jag vill inte. Jag vill inte ha ont. Jag vill inte må så här. Jag orkar inte.
Snälla!!
Att gråta av smärta på grund av att jag rör mig.
Att armarna skriker av smärta när jag lyfter kaffekoppen.
Att nacken värker så mycket av att hålla huvudet uppe så jag måste ha stöd.
Denna otroliga utmattning i musklerna hade räckt. Men smärtan idag är olidlig. Idag finns inget pokerface. Idag är det verkligheten.
Det kan inte stå rätt till. Hjälp mig! Snälla hjälp mig. Jag vill inte ha ont.
Dagens klokhet
"Döden är inte den största förlusten i livet.
Den största förlusten är
vad som dör inuti oss
fredag 17 oktober 2014
Magdas kalas
Varje cell skriker och jag kan inte få händerna att sluta skaka. Trots det tar jag på mig regnkappan och går med Rex igen.
Hemmet blev städat. Om ingen tittar noga.
Gubben hann med hjälp av mig och Maja få ihop tårtorna. Hann får gärna ta på sig äran för hela jobbet själv.
Magdas gäster hade plats att sitta. Både soffbordet och köksbordet hittades under all röra.
Magda fixade lilla toa och Max och Maja utförde uppdragen jag gav.
Nu är det över. Nu är det slut och jag också.
Var ska jag börja?
Ett hem i röra, ett huvud i kaos och ingen aning om var jag ska börja.
Prylar överallt, smutsigt och dammigt. Toaletter som luktar blä. Tårtor som borde färdigställas. Middag som borde planeras, handlas och förberedas. Plus en tvättstuga där tvättkorgarna svämmar över.
Orkar inte.
Vet faktiskt inte vad jag ska börja med och allt känns överväldigande. Orkar inte.
Jag tar på mig regnkappan och ger mig ut på en promenad med Rex.
Kanske är det bra att släkt får se verkligheten? Att jag faktiskt inte orkar mer.
Slog mig häromdagen att det inte är konstigt att ingen förstår hur dåligt jag mår. Mitt pokerface ler och skrattar. Ingen ser hur illa det egentligen är. Där inne i kroppen och nu inne i mitt huvud.
- Det är ju inte cancer. Du kommer ju inte dö av lite värk iallafall.
Vissa ord gör ondare än de borde.
Dagens klokhet
"Andas in. Släpp taget.
Och påminn dig själv om
att just det här ögonblicket
är det enda du säkert vet
att du har."
torsdag 16 oktober 2014
Prinsesstårta
Gubben bakar inför Magdas kalas imorgon. Själv sitter jag och läser receptet för honom. Orkar inte mer. Morgonens besök på sjukhuset och eftermiddagens besök på vårdcentralen med gubben tog på krafterna.
Detta receptet har gubben bakat flera gånger tidigare men idag dubblar han sockerkaksbottenreceptet. Undrar om det kommer att fungera.
Han gör även en enkel sats till en mindre tårta. Alltså med hälften av ingredienserna i receptet här under.
Prinsesstårtan får ett färdigköpt rosa marsipanlock.
Sockerkaksbotten:
6 ägg
5 dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
100 gram smör
2 dl mjölk
7 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
nypa salt
Smör och ströbröd till formen
Sockerkaksbotten:
Sätt ugnen på 175 grader.
Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i äggsmeten.
Smält smöret och rör i mjölken, blanda det med smeten.
Fyll en smord och bröad springform med löstagbar kant.
Grädda kakan i mitten av ugnen i 25–30 minuter. Prova med en sticka. Stickan ska vara helt torr.
Låt sockerkaksbotten svalna helt innan du delar den i tre bottnar.
Vaniljkräm:5 dl mjölk
1 vaniljstång
1 1/2 dl strösocker
7 äggulor
3/4 dl majsstärkelse
50 gram mjukt smör
Vaniljkräm:
Koka upp mjölk med delad och urskrapad vaniljstång. Lyft ur stången efter uppkoket.
Vispa strösocker, äggula och majsstärkelse vitt och pösigt.
Slå över den heta mjölken under vispning.
Häll tillbaka blandningen i kastrullen och värm upp under kraftig vispning.
Häll över i en kall skål när blandningen tjocknat ordentligt.
Smält smöret i den varma krämen under vispning, fortsätt vispa tills krämen är slät.
Kyl vaniljkrämen i ett isbad eller i kylskåp.
Hallonfyllning:6 dl hallonsylt
3 dl vispgrädde
Vispa grädden och blanda försiktigt ner sylten.
Montera tårtan: Bred ut syltgrädden över den understa skivan av tårtbotten.
Lägg på nästa skiva och bred ut vaniljkrämen över den.
Lägg på den översta skivan.
Placera tårtlocket enligt förpackningen och dekorera.
Detta receptet har gubben bakat flera gånger tidigare men idag dubblar han sockerkaksbottenreceptet. Undrar om det kommer att fungera.
Han gör även en enkel sats till en mindre tårta. Alltså med hälften av ingredienserna i receptet här under.
Prinsesstårtan får ett färdigköpt rosa marsipanlock.
Själva monteringen av tårtan blir i morgon. Nu håller vi kväll.
Sockerkaksbotten:
6 ägg
5 dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
100 gram smör
2 dl mjölk
7 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
nypa salt
Smör och ströbröd till formen
Sockerkaksbotten:
Sätt ugnen på 175 grader.
Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i äggsmeten.
Smält smöret och rör i mjölken, blanda det med smeten.
Fyll en smord och bröad springform med löstagbar kant.
Grädda kakan i mitten av ugnen i 25–30 minuter. Prova med en sticka. Stickan ska vara helt torr.
Låt sockerkaksbotten svalna helt innan du delar den i tre bottnar.
Vaniljkräm:5 dl mjölk
1 vaniljstång
1 1/2 dl strösocker
7 äggulor
3/4 dl majsstärkelse
50 gram mjukt smör
Vaniljkräm:
Koka upp mjölk med delad och urskrapad vaniljstång. Lyft ur stången efter uppkoket.
Vispa strösocker, äggula och majsstärkelse vitt och pösigt.
Slå över den heta mjölken under vispning.
Häll tillbaka blandningen i kastrullen och värm upp under kraftig vispning.
Häll över i en kall skål när blandningen tjocknat ordentligt.
Smält smöret i den varma krämen under vispning, fortsätt vispa tills krämen är slät.
Kyl vaniljkrämen i ett isbad eller i kylskåp.
Hallonfyllning:6 dl hallonsylt
3 dl vispgrädde
Vispa grädden och blanda försiktigt ner sylten.
Montera tårtan: Bred ut syltgrädden över den understa skivan av tårtbotten.
Lägg på nästa skiva och bred ut vaniljkrämen över den.
Lägg på den översta skivan.
Placera tårtlocket enligt förpackningen och dekorera.
Hela Sverige syr
bild från: http://www.tv4.se/hela-sverige-syr |
- Mamma, där skulle du vara med, utbrister ungarna.
- Glöm det, svarar jag.
Ser hur deltagarna kämpar under stress. Så dåligt som jag mår just nu är stress inte någon kompis med mig.
Tidigare har jag varit som allra bäst under stress men nu slutar hjärnan att fungera. Jag hade inte överlevt första utmaningen att sy en kjol. Tror inte ens jag hade vetat hur jag skulle starta symaskinen.
Bättre att jag sitter i soffan och tittar på deltagarnas kamp. För inspirerande är det. Vill orka mycket mer än jag gör.
Dagens klokhet
"Fördelen med dåligt minne är att man njuter flera gånger av samma goda saker för
första gången."
onsdag 15 oktober 2014
Boeuf Bourguignon
Först kör jag till affären för att handla till dagens middag. Glömmer hälften och suckar tungt. Börjar i alla fall lite smått. Det ska nog gå ända. Då upptäcker jag att löken som såg så fin ut var mindre fin på insidan. Det var bara att åka till affären igen. För säkerhets skull så plockar jag fram allt jag tänkt använda så jag slipper köra en gång till.
Jag har absolut inte långt till den lokala butiken men så som jag mår finns det inte en chans att jag orkar gå. Ännu mindre cykla. Om jag nu hade haft en cykel hemma.
Går jag finns risken att höfterna ger upp efter halva vägen och där blir jag då sittande.
Så jag tar bilen trots blickar och kommentarer om hur skamligt det är att jag kör till affären.
"Gå i mina skor innan du yttrar dig."
Väl hemma slängs grytan ihop. När det börjar närma sig att champinjonerna ska läggas i ska jag förbereda deras stekning. Då visar det sig att svampen bara ser fin ut på ovansidan. Resten är mögliga. Gissa om jag gick i taket.
Så det fick bli tredje trippen till affären. Min svägerska som står i kassan skrattade hjärtligt och sa menande:
- Vi ses kanske igen.
1,3 kg fläskkarré utan ben
350 gram varmrökt sidfläsk
2 gula lökar
3 morötter
4-5 vitlöksklyftor
5 dl vitt vin
2-3 dl vatten
1-1 1/2 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 msk timjan
4 lagerblad
250 gram champinjoner
2 dl syltlök
(2 dl grädde/gott-i-maten, 2 tsk soja eventuellt redning)
Dela karrén i mindre bitar.
Bryn och lägg vid sidan.
Strimla sidfläsk.
Tärna morot och hacka lök.
Fräs fläsk, morötter, lök och vitlök.
Tillsätt kött, vin, vatten och kryddor.
Koka under lock på svag värme i 1 1/2 timme. Min gryta stod lite längre på spisen men på lägsta värmen. Håll koll så att grytan inte kokar helt torr.
Är din svamp stor så halvera du den annars bryner du champinjonerna hela.
Rör ner svampen i grytan och koka ca 10 minuter till.
Jag tillsatte också 2 dl gott-i-maten och 2 tsk soja. Du kanske behöver reda.
Smaka av och blanda ner syltlöken.
Servera med kokt potatis och sallad.
Vattengympa
Jag var med på den gemensamma vattengympan men när det sedan var dags för våra individuella program skolkade jag.
Istället simmade jag sakta några längder i den korta bassängen. Låg och flöt på rygg. Stod och hängde vid bassänghörnet.
Sjukgymnastens ord ringde i öronen:
- Lotta! Nu tar du det lugnt. Du vet hur du reagerar. Ta det lugnt.
Förra veckans vattengympa resulterade i två dagars sängläge och fyra dagars huvudvärk. Denna veckan hoppades vi att mitt låga tempo skulle ge bättre resultat men tyvärr.
När jag kom ut till bilen var redan värken så hemsk att jag grät. Fick sitta i trettio minuter och hämta in andningen. Kontrollera det onda.
Skickade ett sms och ställde in fikastunden innan mötet på Majas skola. Kände att jag inte skulle klara av att göra båda.
Var helt slut. Inte bara fysiskt i kroppen utan även psykiskt. Tårarna bara rann.
Tillslut orkade jag starta bilen och ge mig mot Maja.
Andas, andas, andas.
Jag klarade av mötet. Jag orkade. Eller?
Efteråt betalade jag priset och när ytterligare en börda läggs på axlarna brister jag.
Familjen vet hur sjuk jag blir efter vattengympan. Familjen visste att jag efter vattengympan även skulle på möte i skolan. Ändå ställs frågan till mig.
- Vad blir det för mat?
Jag åkte hemifrån klockan 9.45. Mötet var slut 16.50 och jag var på gränsen att bryta ihop. Skulle jag inom affären och handla för att sedan laga maten? Varför jag? Varför kan ingen annan?
Så jag bröt mot min egen övertygelse. Jag bortsåg från alla mina principer.
Jag köpte mat på MCDonalds och familjen blev överlyckliga.
Idag är kalendern tom. Klart familjen måste få mat i magen så jag måste försöka ta mig till affären.
Hela jag värker något otroligt. Musklerna vibrerar i kroppen. Måste orka. Måste en dag till.
Familjen vet hur sjuk jag blir efter vattengympan. Familjen visste att jag efter vattengympan även skulle på möte i skolan. Ändå ställs frågan till mig.
- Vad blir det för mat?
Jag åkte hemifrån klockan 9.45. Mötet var slut 16.50 och jag var på gränsen att bryta ihop. Skulle jag inom affären och handla för att sedan laga maten? Varför jag? Varför kan ingen annan?
Så jag bröt mot min egen övertygelse. Jag bortsåg från alla mina principer.
Jag köpte mat på MCDonalds och familjen blev överlyckliga.
Idag är kalendern tom. Klart familjen måste få mat i magen så jag måste försöka ta mig till affären.
Hela jag värker något otroligt. Musklerna vibrerar i kroppen. Måste orka. Måste en dag till.
tisdag 14 oktober 2014
Dagens klokhet
"Kunde vi ändra vår attityd,
skulle vi inte bara kunna se
livet annorlunda
-
livet i sig skulle bli
annorlunda."
måndag 13 oktober 2014
Kycklingwok
Jag hade ingen kokosmjölk utan använde istället grädde. Fungerade utmärkt.
Tanken var att blandade ner äggnudlarna i slutet men det blev för mycket i wokpannan så jag serverade det var för sig.
Jag fick köpa saltade jordnötter eftersom det inte fanns några naturella. Jag sköljde av saltet i lite vatten.
1 kg kycklingfilé
1/2 - 1 röd chili
1 stor röd paprika
1 broccoli
1 stor morot
1/2 dl japansk soja
2-3 msk kinesisk soja
1-2 msk ketjap manis
1 burk kokosmjölk alt. 3-4 dl grädde/gott-i-maten
1 1/2 -2 dl jordnötter eller cashewnötter (naturella)
Strimla kyckling och woka hastigt i omgångar. Plocka upp.
Finhacka chili.
Strimla morot och paprika.
Dela broccoli i mindre buketter.
Woka chili hastigt och tillsätt broccoli och morötter. Plocka upp.
Woka paprika. Plocka upp.
Lägg kycklingen i woken igen. Tillsätt sojorna, ketjap manis och vätska.
Koka upp och låt koka några minuter.
Vänd ner broccoli, morötter och sist paprikan.
Låt allt bli varmt och tillsätt sist nötterna.
Servera med kokta äggnudlar.
Dagens klokhet
"Du lär dig att prata
genom att prata,
du lär dig att studera
genom att studera,
du lär dig att springa
genom att springa,
du lär dig att jobba
genom att jobba;
och likaså,
du lär dig att älska
genom att älska."
söndag 12 oktober 2014
Skånsk kalops
Gubben tittar i påsen och undrar:
- Vad har du handlat? Vad blir det för mat?
När han ser ingredienserna utbrister han:
- Kalops? Är det sant? Kalops!!!
Att gubben slickar tallriken är det nog tillräckligt beröm.
1 1/2 kg grytbitar (högrev)
3 gula lökar
1/2 dl vetemjöl
10-15 kryddpepparkorn
3-4 lagerblad
1 1/2 tsk salt
2 msk kalvfond
vatten
4 morötter
1 dl Gott-i-maten (grädde/mjölk)
Vänd köttet i mjöl.
Klyfta löken.
Stek kött och lök i omgångar.
Lägg över i en gryta.
Tillsätt kryddor, fond och täck med vatten.
Koka på svag värme i 1 1/2 timme.
Rör några gånger under tiden och kontrollera så inte vattnet kokar bort.
Skala morötterna och dela i mindre bitar.
Lägg morötterna och Gott-i-maten i grytan och koka i ytterligare 30 minuter.
Servera med saltgurka och lingonsylt.
Dagens klokhet
lördag 11 oktober 2014
Tagliatelle Carbonara
Snabbmat är bra när man plötsligt inser att klockan blivit 18 och vi inte ätit middag. En pastasås som tillagas medan pastan kokar är perfekt.
Grönsakerna i lådan hade sett bättre dagar så vi fick nöja oss med det som fanns.
Givetvis fungerar vilken pasta som helst till.
1 gul lök
3 paket bacon
5 dl Gott i maten/grädde/mjölk
2 äggulor
2 krm svartpeppar
nypa salt
eventuellt redning
Hacka löken fint.
Stek mjuk.
Skär bacon i mindre bitar och stek bland löken.
Tillsätt grädde/mjölk.
Koka några minuter.
Krydda med svartpeppar och smaka av. Beroende på sältan i bacon kanske du behöver lite salt.
Eventuellt behöver du reda såsen.
Rör ut äggulorna lite och tillsätt dem i såsen samtidigt som du rör.
Servera med tagliatelle och sallad.
Rör ut äggulorna lite och tillsätt dem i såsen samtidigt som du rör.
Servera med tagliatelle och sallad.
Besviken
Så otroligt besviken på mig själv. Men jag klarade inte av det.
Idag hade jag planerat gå på konstutställning. Konstnärens fru hade personligen bjudit in oss för flera veckor sedan.
- Vi bjuder på kaffe också, sa hon med världens störst leende. Fina Anne, denna varma och fantastiska kvinna som bakar goda bullar.
Jag gjorde mig i ordning, målade till och med ögonen med lite mascara. Inte ofta det händer.
Eftersom Magda skulle köras till pojkvännen kom jag och Maja med bilen till utställningen.
När vi närmade oss såg vi många bilar och i takt med att vi kom närmare ökade min puls. Väl framme såg jag alla människor och paniken fick mig att gråta.
- Mamma! Vi behöver inte stanna om du inte vill, säger Maja försiktigt.
Jag andas allt häftigare och försöker hitta mig själv medan jag vänder bilen.
Hjärtat bultar i kroppen på mig och det susar i öronen. Huvudvärken som varit min ständige följeslagare några dagar slår allt hårdare i pannan.
Jag klarar inte av att stanna bilen. Jag fixar det inte. Mascaran lämnar ränder i ansiktet.
- Mamma! Vad är det? Varför är du ledsen? Du är inte folkskygg. När blev du det? frågar en orolig Maja.
Jag kan inte svara henne. Jag kan inte eftersom jag inte själv vet. Aldrig att jag reagerat så här. Jag som vill och med stått på scen och talat.
Detta är inte jag. Känner inte igen mig. Så besviken på mig själv. Besviken och tömd på all energi.
Idag hade jag planerat gå på konstutställning. Konstnärens fru hade personligen bjudit in oss för flera veckor sedan.
- Vi bjuder på kaffe också, sa hon med världens störst leende. Fina Anne, denna varma och fantastiska kvinna som bakar goda bullar.
Jag gjorde mig i ordning, målade till och med ögonen med lite mascara. Inte ofta det händer.
Eftersom Magda skulle köras till pojkvännen kom jag och Maja med bilen till utställningen.
När vi närmade oss såg vi många bilar och i takt med att vi kom närmare ökade min puls. Väl framme såg jag alla människor och paniken fick mig att gråta.
- Mamma! Vi behöver inte stanna om du inte vill, säger Maja försiktigt.
Jag andas allt häftigare och försöker hitta mig själv medan jag vänder bilen.
Hjärtat bultar i kroppen på mig och det susar i öronen. Huvudvärken som varit min ständige följeslagare några dagar slår allt hårdare i pannan.
Jag klarar inte av att stanna bilen. Jag fixar det inte. Mascaran lämnar ränder i ansiktet.
- Mamma! Vad är det? Varför är du ledsen? Du är inte folkskygg. När blev du det? frågar en orolig Maja.
Jag kan inte svara henne. Jag kan inte eftersom jag inte själv vet. Aldrig att jag reagerat så här. Jag som vill och med stått på scen och talat.
Detta är inte jag. Känner inte igen mig. Så besviken på mig själv. Besviken och tömd på all energi.
Dagens klokhet
"Du måste acceptera vad som än kommer och det enda viktiga är att du möter det med mod och med det bästa du kan ge."
Eleanor Roosevelt
fredag 10 oktober 2014
Kotletter
- Det var längesedan vi hade kotletter på detta sättet, säger gubben vid köksbordet.
Han handlad efter jobbet och lagade maten. Min uppgift var att duka bordet och smaka av såsen.
Disken tog vi, för ovanlighetens skull, itu med tillsammans.
Jag är inte riktigt mig själv och orken finns inte till något just nu.
Nordic Grip Wets
Tänk tanken att inte behöva vara rädd varje gång du går utanför dörren. Inte behöva oroa dig för att halka. Att känna dig säker på foten. Inte gå och spänna dig och öka värken i kroppen.
Vilket plus att också vara torr och varm. Kan en flicka kräva mer?
Jag önskar mig verkligen ett par Nordic Grip Wets. Varför tycker inte plånboken som jag?
torsdag 9 oktober 2014
Köttfärsgratäng
Min målsättning tidigare idag var:
SKA: se tv-sändningen från tillkännagivandet av årets nobelpristagare i litteratur.
MÅL: duscha och tvätta håret.
BONUS: föreläsning om Oscar Wilde på biblioteket ikväll.
Hur gick det då?
Jag såg när Svensk Akademiens ständige sekreterare Peter Englund kom ut genom dörren.
Jag såg honom tillkännage att årets nobelpristagare i litteratur är Patrick Modiano.
Efter det duschade jag och lyckades tvätta håret.
Två av tre år inte illa.
Tyvärr orkade jag inte med min bonus och det kändes tråkigt för jag hade sett fram emot föreläsningen. Men jag lagade mat istället och eftersom alla gillade maten vägde det upp.
8-10 potatis
700 gram nötfärs
1 rödlök
3 vitlöksklyftor
6-8 tomater
4 dl creme fraiche
4 dl riven ost
1 1/2 tsk salt
1 1/2 krm svartpeppar
Skala och skiva potatisen i tjocka skivor.
Koka potatisskivorna nästan klara i vatten med 1/2 tsk salt.
Fräs färsen smulig,
Tillsätt lök och vitlök.
Grovhacka tomaterna och tillsätt i gytan.
Hacka persiljan och blanda ner i köttfärsen.
Krydda och koka upp.
Lägg hälften av köttfärsen i en smord ugnsfast form.
Placera potatisskivorna över och sedan resten av färsröran.
Rör ihop creme fraiche och riven ost.
Bred röran överst.
Gratinera i 200 graders ugn i 15 minuter.
Servera med sallad.
Ett steg fram och tre tillbaka
Jag kräver inte särskilt mycket av mig själv just nu. Speciellt inte idag.
Värken efter tisdagens vattengympa bara ökar. Gårdagen var hemsk med tårar och ingen ork till att laga mat. Ännu mindre ork till att äta den sallad som pizzerian fixade.
Fick nu på morgonen göra en taxikörning fast orken egentligen inte fanns där men när paniken syns i dotterns ögon tar jag nycklarna. När allt hänger på Lottas axlar så är det som det är.
Det konstigt. Jag har under så lång tid försökt få familjen, sjukvården och samhället att förstå att jag inte orkar mer. Ingen har lyssnat, förstått eller haft möjlighet att förstå.
Nu står jag här och håller på att brista totalt och sjukvården ger mig diagnosen utmattningssyndrom. Trots det hänger allt på mig. Ingen lyssnar. Istället läggs ännu mer på mina axlar.
- Fixa det.
- Gör det.
- Ställ upp här.
Jag klarar inte av det men ingen plockar upp bollen jag kastar. Kvar står jag och ser allt rämna. Det jag jobbat för. Det jag kämpat för. Det som tagit all min kraft. Vad var då mitt liv, mitt allt värt?
SKA: se tv-sändningen från tillkännagivandet av årets nobelpristagare i litteratur.
MÅL: duscha och tvätta håret.
BONUS: föreläsning om Oscar Wilde på biblioteket ikväll.
Vad kommer jag att lyckas med idag?
Värken efter tisdagens vattengympa bara ökar. Gårdagen var hemsk med tårar och ingen ork till att laga mat. Ännu mindre ork till att äta den sallad som pizzerian fixade.
Det konstigt. Jag har under så lång tid försökt få familjen, sjukvården och samhället att förstå att jag inte orkar mer. Ingen har lyssnat, förstått eller haft möjlighet att förstå.
Nu står jag här och håller på att brista totalt och sjukvården ger mig diagnosen utmattningssyndrom. Trots det hänger allt på mig. Ingen lyssnar. Istället läggs ännu mer på mina axlar.
- Fixa det.
- Gör det.
- Ställ upp här.
Jag klarar inte av det men ingen plockar upp bollen jag kastar. Kvar står jag och ser allt rämna. Det jag jobbat för. Det jag kämpat för. Det som tagit all min kraft. Vad var då mitt liv, mitt allt värt?
SKA: se tv-sändningen från tillkännagivandet av årets nobelpristagare i litteratur.
MÅL: duscha och tvätta håret.
BONUS: föreläsning om Oscar Wilde på biblioteket ikväll.
Vad kommer jag att lyckas med idag?
Dagens klokhet
"Världen är alldeles för
farlig att leva i -
farlig att leva i -
inte på grund av de
människor som gör det onda, men på grund av de
människor som står bredvid
och låter det ske."