Idag är det lågt. Riktigt lågt. Gårdagen slutade med att jag grät mig till sömns. Värken gick inte att mota in i garderoben. Gubben försökte trösta men det är inte lätt när även hans milda smekningar över min nacke skickar strålar av smärta genom kroppen.
Skulle vilja krypa ner i sängen igen och dra täcket över huvudet och bara vara ynklig. Men i Lottas verklighet fungerar inte det. Livet kör på även om jag inte orkar.
Har två möten inbokade som INTE går att flytta på. Även om jag ser fram emot båda mötena så känns det just nu väldigt tungt.
I kalendern står det ytterligare tre saker som måste lösas idag. Måste, måste, måste.
Hemmet måste också få lite TLC. Det är något som man inte kommer undan.
Lyckades igår sortera upp den stora tvätthögen som vuxit under min bortavaro. Rotade fram kök och vardagsrum så nu finns lite tomma ytor.
Har idag lyckats hänga upp en maskin tvätt och slänga in den frusna filéen i ugnen för upptining.
Måtte jag orka.
måndag 23 april 2012
söndag 22 april 2012
Sik, duschespotatis och kall sås
Såsen består av gräddfil, majonäs, dijon, dill, kokt ägg, röd lök samt salt.
Siken vändes bara i lite skorpmjöl och stektes några minuter per sida.
Till det serverade gubben ugnsgratinerade tomater med vitlök.
Frågeutmaning
Emschen utmanade mig med tio frågor.
1) Skulle du helst vilja ha (ett förhållande med) eller vara Michael Jackson. (Den levande varianten?)
Svar:
Kan inte tänka mig ett förhållande med MJ även om jag under en period var väldigt tokig i honom (ca 1988). Men att svänga de lurviga som honom hade jag gärna gjort.
Kan inte tänka mig ett förhållande med MJ även om jag under en period var väldigt tokig i honom (ca 1988). Men att svänga de lurviga som honom hade jag gärna gjort.
2) Vems liv skulle du välja om du var tvungen att byta med någon?
Svar:
Oj vilken svår fråga. Men Vivienne Westwood är en stark kvinna som lever en av mina drömmar.
Oj vilken svår fråga. Men Vivienne Westwood är en stark kvinna som lever en av mina drömmar.
3) Om du bara fick äta en maträtt eller livsmedel resten av livet, vad hade du då valt?
Svar:
Frukt. Helt klart frukt.
4) Vilka ord som du inte riktigt förstår betydelsen av använder du ändå för att impa och verka lite bildad?
Svar:
Finns inget ord jag använder som jag inte förstår.
5) Vilka böcker i din bokhylla skäms du mest över?
Svar:
Inte en enda.
6) Vilken är din mest frekventa lögn?
Svar:
Har inget svar. Jag ljuger inte.
7) Vad skulle du egentligen vilja jobba med, om det inte fanns några begränsningar?
Svar:
Skapa och sy.
8) Vad är det bästa råd du fått av dina föräldrar?
Svar:
8) Vad är det bästa råd du fått av dina föräldrar?
Svar:
Mamma sa: "Låt ingen man bestämma över dig."
9) Vad hade du valt. Ditt nuvarande utseende men plötsligt bli sjuuukt smart. ELLER din nuvarande smarthet men och plötsligt bli vrålsnygg?
Svar:
Jag hade gärna sagt ja till lite mer hjärnceller för ytlig är jag inte.
10) Vilken inredningspryl skulle aldrig komma inför trösklarna hos dig?
Svar:
Uppstoppade djur.
Jag skickar frågorna vidare till Nillan, Februaribarn och Forbidmenottobemyself.
Det syns inte
I ett samtal igår med en kvinna som jag tror kommer att bli en god vän fick jag ett beröm. Eller hur man nu vill tolka det.
Hon frågade mig om jag hade värk. Det är ju inget som står i pannan eller som jag skyltar speciellt mycket med.
Jo, förklarade jag. Jag har reumatism. En bindbävsreumatism och fibromyalgi.
-Det märker man inte, var hennes kommentar.
På ett sätt är det bra men på ett annat sätt inte.
Jag låter inte värken styra mitt liv utan försöker leva ett så normalt liv som möjligt.
Men jag kräver samtidigt allt för mycket av mig själv.
Just nu har jag krävt allt för mycket av mig själv. Nu behöver jag en stunds vila för min kropp. Men min kalender säger en annan sak. Krav, krav, krav. Förväntningar och förväntningar.
Hon frågade mig om jag hade värk. Det är ju inget som står i pannan eller som jag skyltar speciellt mycket med.
Jo, förklarade jag. Jag har reumatism. En bindbävsreumatism och fibromyalgi.
-Det märker man inte, var hennes kommentar.
På ett sätt är det bra men på ett annat sätt inte.
Jag låter inte värken styra mitt liv utan försöker leva ett så normalt liv som möjligt.
Men jag kräver samtidigt allt för mycket av mig själv.
Just nu har jag krävt allt för mycket av mig själv. Nu behöver jag en stunds vila för min kropp. Men min kalender säger en annan sak. Krav, krav, krav. Förväntningar och förväntningar.
lördag 21 april 2012
Hjälpmedel
I flera montrar på NPF-Forum 2012 fanns hjälpmedel. Det gör mig så ont att jag aldrig fått gehör när jag bett om hjälp för mina barn. Allt jag har gjort för att underlätta dagen har varit saker som jag själv lyckats skapa eller köpa.
Det enda jag har fått höra från bup när jag för hjälpmedel på tal har varit att det inte kan ordnas för mina barn eftersom de "bara" har adhd.
Även här tycker jag faktiskt att inte diagnosen ska vara avgörande om du får ett hjälpmedel eller inte. Det avgörande ska faktiskt vara behovet av ett hjälpmedel.
Magda har fått hjälp med dyslexin genom att få programmen ViTal och Stava Rex via logopeden. Men just nu har hon ingen användning av dem eftersom hon inte har någon dator längre. Magda och Maja bröt itu dataskärmen i ett bråk. Från försäkringsbolaget fick vi 700 kronor och det räcker inte till en ny dator. Finns ju massa andra hål som ska stoppas först. Hur hemskt det än låter. Magdas utbildning och skolgång är ju viktigast men har man inte pengar har man inte. Renoveringen på övervåningen står också still. Inte har jag pengar till två fönster och en balkongdörr.
Hjälpmedelsinstitutets monter var hela tiden överfull av folk och jag kom inte riktigt fram för att titta på sakerna. Mest populär var nog SenSit. Det gick absolut inte att komma till. Tror grabben som satt/låg i SenSit med ett kedjetäcke över sig var bland den lyckligaste jag sett på länge.
Här kommer några av de hjälpmedel som jag tror hade hjälpt mina barn och gubben i deras vardag.
Det enda jag har fått höra från bup när jag för hjälpmedel på tal har varit att det inte kan ordnas för mina barn eftersom de "bara" har adhd.
Även här tycker jag faktiskt att inte diagnosen ska vara avgörande om du får ett hjälpmedel eller inte. Det avgörande ska faktiskt vara behovet av ett hjälpmedel.
Magda har fått hjälp med dyslexin genom att få programmen ViTal och Stava Rex via logopeden. Men just nu har hon ingen användning av dem eftersom hon inte har någon dator längre. Magda och Maja bröt itu dataskärmen i ett bråk. Från försäkringsbolaget fick vi 700 kronor och det räcker inte till en ny dator. Finns ju massa andra hål som ska stoppas först. Hur hemskt det än låter. Magdas utbildning och skolgång är ju viktigast men har man inte pengar har man inte. Renoveringen på övervåningen står också still. Inte har jag pengar till två fönster och en balkongdörr.
Hjälpmedelsinstitutets monter var hela tiden överfull av folk och jag kom inte riktigt fram för att titta på sakerna. Mest populär var nog SenSit. Det gick absolut inte att komma till. Tror grabben som satt/låg i SenSit med ett kedjetäcke över sig var bland den lyckligaste jag sett på länge.
Här kommer några av de hjälpmedel som jag tror hade hjälpt mina barn och gubben i deras vardag.
Anita Lindblom - Nej, jag ångrar ingenting (Non je ne regrette rien - Piaf)
Nej, åter nej
Jag ångrar ingenting alls
Jag fick gå till en ann'
För att få det jag hos dig ej fann
Gör vad du vill
Jag ångrar ingenting alls
Han var het, han var öm,
hade det som jag drömt i min dröm
Jag älskade dig, trodde själv jag en gång
Men nånstans in om mig, ljöd en obestämd sång
Och så kom plötsligt han, och mitt liv blev en dans
Alla tviel försvann,
Jag är hans, jag är hans
Nej, åter nej
Jag ångrar ingenting alls
Han är het, han är öm,
Han har det, som jag drömt i min dröm
Gå, bara gå
Jag ångrar ingenting alls
Förr var jag bara din
Men idag är jag hans, han är min
Hemma igen
Då var jag hemma igen. Sakta återgår allt till det "normala". I alla fall för en tid. Snart dags att packa väskan igen.
Vid frukosten idag ville familjen lyssna på lite av allt jag har fått lyssna på under dessa två dagarna. Och jag rent bubblar över. Tänkte försöka få ner lite av allt här också för att delge dig. Men jag kanske först ska be dig fundera över några saker.
Du behöver inte svara jag vill bara att du funderar själv och sedan läser vidare.
Vem/vad ser du när du tänker adhd?
Vem/vad tänker du på när du hör Tourettes syndrom?
Många som tänker på adhd ser bilden av en pojke som klättrar på väggarna. Vad såg du?
Många som hör diagnosen Tourettes syndrom tänker sig en person som springer omkring och skriker könsord och gör obsena gester. Vad såg du?
Men detta är faktiskt inte alltid fakta.
Att ha adhd eller Touretts är olika från person till person.
Visst finns det vissa saker som är gemensamma för att man ska få diagnosen men alla är inte så.
Det finns hela spektrat från pojkar som klättrar på väggarna till tjejer som du inte märker av i klassrummet.
Det finns de med Tourette som springer omkring och skriker könsord men det finns också de som harklar och rynkar på näsan istället.
Det jag vill säga är att vi alla styrs av olika attityder och åsikter. Det farliga är att man faktiskt drar alla över en kam. Det gäller inte bara NPF-diagnoser utan allt annat i samhället.
Finnar är på ett visst sätt. Alla från landet är på ett visst sätt. Alla 08:or är på ett visst sätt.
Vi har nidbilder på alla kulturer/klasser/diagnoser.
I min ultimata värld så ser man inte diagnosen/ursprunget utan människan. Man lär känna personen och individen bakom utan att ha förutfattade meningar.
Den världen är nog en utopi men jag kan göra min lilla del för att uppnå denna utopi. Jag kan börja med den enda personen jag kan ändra. Nämligen mig själv. För hur öppen man än säger sig vara så har man saker att förbättra.
Vid frukosten idag ville familjen lyssna på lite av allt jag har fått lyssna på under dessa två dagarna. Och jag rent bubblar över. Tänkte försöka få ner lite av allt här också för att delge dig. Men jag kanske först ska be dig fundera över några saker.
Du behöver inte svara jag vill bara att du funderar själv och sedan läser vidare.
Vem/vad ser du när du tänker adhd?
Vem/vad tänker du på när du hör Tourettes syndrom?
Många som hör diagnosen Tourettes syndrom tänker sig en person som springer omkring och skriker könsord och gör obsena gester. Vad såg du?
Att ha adhd eller Touretts är olika från person till person.
Visst finns det vissa saker som är gemensamma för att man ska få diagnosen men alla är inte så.
Det finns hela spektrat från pojkar som klättrar på väggarna till tjejer som du inte märker av i klassrummet.
Det finns de med Tourette som springer omkring och skriker könsord men det finns också de som harklar och rynkar på näsan istället.
Det jag vill säga är att vi alla styrs av olika attityder och åsikter. Det farliga är att man faktiskt drar alla över en kam. Det gäller inte bara NPF-diagnoser utan allt annat i samhället.
Finnar är på ett visst sätt. Alla från landet är på ett visst sätt. Alla 08:or är på ett visst sätt.
Vi har nidbilder på alla kulturer/klasser/diagnoser.
I min ultimata värld så ser man inte diagnosen/ursprunget utan människan. Man lär känna personen och individen bakom utan att ha förutfattade meningar.
Den världen är nog en utopi men jag kan göra min lilla del för att uppnå denna utopi. Jag kan börja med den enda personen jag kan ändra. Nämligen mig själv. För hur öppen man än säger sig vara så har man saker att förbättra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)