Något som jag fascineras av är förmågan att, vad ska jag kalla det, inte se.
Hur gör man när man låter bli att se saker? Hur gör man för att inte påverkas av det runt omkring.
Under många år irriterade det mig och jag plockade undan. Bad om förklaringar varför jag såg men inte de. Men sedan insåg jag att jag helt enkelt saknar en förmåga som de har.
Jag däremot ser. Kanske för mycket. Jag ser, registrerar och minns.
-Var finns tejpen?
-Vänta, säger jag och letar i minnet.
Det är intressant hur de kan gå omkring utan att se.
Strumporna som legat på golvet i flera dagar.
Mjölken som hälls ut på bordet.
Gubben är ingen slarvig tonåring som:
-Pallar inte.
-Åh, vad du tjatar.
-Det spelar väl ingen roll när jag plockar undan.
Men han låter så.
Tänk om jag kunde sitta i soffan en hel kväll utan att tänka på allt som behöver göras. Hänger upp tvätten i pausen. Byter toarulle och hänger upp handduken som "råkat" ramla ner.
Förklaringen är inte manligt och kvinnligt för vi har feminin majoritet i familjen.
Är det så att den dagen man blir hustru och mamma så trycks egenskapen "hushållerska" igång?
Ibland skulle jag också vilja att inte se.
Jag är en kvinna, dotter, hustru, mamma, farmor och mormor som jonglerar för att få livet att fungera i en speciell och rörig familj. Välkommen in att ta del av min matlagning och vårt liv.
lördag 2 februari 2013
Dagens klokhet
Se på luffarn som går där på vägen.
Se på luffarn Guds lille fyr.
Så snart som det blir vår
går han ut och går
för att söka sig äventyr.
Han går så långt som vägarna räcker.
Han har en oro och en längtan i sitt blod.
Och när som sola skin
då far vanvett i 'n,
det är det som ger honom hans mod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel
och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel
och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod
Se på luffarn som går där på vägen.
Se på luffarn Guds lille fyr.
Nog blir han trött ibland
och då tänker han:
Varför söker jag äventyr.
Varför måste jag vandra och vandra
Det finns så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då
bara gå och gå
jag kanske vandrar åt helsefyr.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel
Och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel
och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod
fredag 1 februari 2013
Minnes en kväll
Minnes en kväll,
den höga enen våt av regndagg,
den friska vätan
fångad mellan barren,
i klara droppar sammanflutna
till vattenprismor,
och när enen dallrade
brast plötsligt prismorna för vindens slag.
Det klara ögonblicket självt föll ner.
Då tänkte jag: så brister klarhet,
likt klara droppar sönderslagna
till dagg och dimma.
Mycket sällan kommer man
ett ögonblick så nära.
Ur De tusen dikternas bok (1986) Harry Martinson
Kycklingnuggets
1 kg kycklinglårfile
1 påse Panko
1 1/2 dl maizena
3 ägg
2 citronet
1 tsk salt
2 krm vitpeppar
Blanda ihop maizena, ägg och saften från citron.
Krydda.
Dela kycklingen mindre bitar.
Doppa kycklingen i maizena/äggröran.
Häll Panko i en plastpåse.
Stoppa ner kyckling i omgångar och skaka ordentligt.
Ta upp kycklingen och låt vila lite på bakplåtspapper.
Fritera eller stek i rapsolja ca 5 minuter på medelvärme. Jag pendlade mellan 6-7 på spisen. Tänk på att inte lägga i för mycket kyckling åt gången. Varje gång du tillsätter något sjunker tempen i oljan. Lägg i en eller två, vänta en stund och lägg i ytterligare. Har du för mycket i kokar det istället för steks.
Dressing:
3 dl gräddfil
1 dl majonäs
2 msk sweet chili sås
2-3 tsk curry
Blanda ingredienserna och låt stå kallt.
Dressing;
2 dl gräddfil
2 dl matlagningsyoghurt
3-4 vitlöksklyftor
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
Servera med kokt ris och sallad.
Diskmaskinsdilemma
Idag kommer den.
Den nya diskmaskinen.
Visst är det smart att först beställa
en ny diskmaskin och sedan försöka laga den man redan har. NOT!!!!
Och inte nog med det. Han fick igång den döda maskinen.
Suck! Tror att det klokare att först försöka laga och sedan beställa ny.
Men gubben kom med en lösning på
problemet med de två diskmaskinerna.
- Man vet inte hur länge den lever.
Har den börjat krångla så.
Inte köpte jag hans resonemang. Varför
inte laga först och om den sedan pajar igen då köpa ny?
Men då kommer nästa räddning:
- Vi kan ju ge den gamla diskmaskinen
till morsan. Hennes maskin är ju sönder. Och de har inte det så
fett på pensionen.
Det var en fantastisk och givmild
tanke.
Så i helgen åker gamla diskmaskinen
till svärföräldrarna och den nya installeras i vårt kök. Hoppas
nu bara att den gamle inte pajar direkt hos svärföräldrarna.
Han har sina ljusa stunder min älskade
make.
Tvi, pi och usch
Sitter på Maxi. Hjärtat bankar i bröstet på mig. Gör ont. Så ont.
Fick ett utbrott i morse och skällde ut gubben så han var inte värd ett ruttet lingon. Över en så sketen grej som festis.
Gubben skulle köpa festis till Maja som idag åkt med skolan på utfärd till skidbacken. När hon skriker och frågar var drickan är och jag inte hittar den. När jag ser att jag inte hinner till affären. När jag ringer gubben och han säger att han köp pepsi. En pepsi som Magda trott var till henne och druckit upp. Då brister det.
Jag vrålar åt honom i mobilen. Jag svär åt honom.
Efteråt skäms jag som en våt hund. Vad löjligt. Men först stressen att få ihop morgonen, trött efter jobb till 23.30, ingen kaffe och sedan upptäcka att Maja inte får tillräckligt med dricka med sig blev för mycket.
När jag lugnat ner mig pratar vi igen och jag kan be om ursäkt.
-Åk hem. Gå och lägg dig. Ta det lugnt.
-Jag måste till affären. Måste handla till mat.
När jag kommer in i affären känner jag hur trycket i bröstet ökar. Det gör ont.
Sitter nu och väntar på att hjärtat ska sluta hoppa. Jag andas lugnt och försöker tänka positiva tankar.
Men jag skäms. Skäms över att inte räcka till. Inte varit en tillräckligt bra mamma och sett till i god tid att fika och pengar fanns hemma. Inte varit tillräckligt bra hustru utan skällt ut min man. Misslyckad. Otillräcklig.
Bara smärtan i bröstet ger sig så ska jag handla klart, hem och städa, tvätta, laga mat och diska innan jobbet.
Eller så sätter jag mig i soffan, dricker kaffe och filosoferar.
Fick ett utbrott i morse och skällde ut gubben så han var inte värd ett ruttet lingon. Över en så sketen grej som festis.
Gubben skulle köpa festis till Maja som idag åkt med skolan på utfärd till skidbacken. När hon skriker och frågar var drickan är och jag inte hittar den. När jag ser att jag inte hinner till affären. När jag ringer gubben och han säger att han köp pepsi. En pepsi som Magda trott var till henne och druckit upp. Då brister det.
Jag vrålar åt honom i mobilen. Jag svär åt honom.
Efteråt skäms jag som en våt hund. Vad löjligt. Men först stressen att få ihop morgonen, trött efter jobb till 23.30, ingen kaffe och sedan upptäcka att Maja inte får tillräckligt med dricka med sig blev för mycket.
När jag lugnat ner mig pratar vi igen och jag kan be om ursäkt.
-Åk hem. Gå och lägg dig. Ta det lugnt.
-Jag måste till affären. Måste handla till mat.
När jag kommer in i affären känner jag hur trycket i bröstet ökar. Det gör ont.
Sitter nu och väntar på att hjärtat ska sluta hoppa. Jag andas lugnt och försöker tänka positiva tankar.
Men jag skäms. Skäms över att inte räcka till. Inte varit en tillräckligt bra mamma och sett till i god tid att fika och pengar fanns hemma. Inte varit tillräckligt bra hustru utan skällt ut min man. Misslyckad. Otillräcklig.
Bara smärtan i bröstet ger sig så ska jag handla klart, hem och städa, tvätta, laga mat och diska innan jobbet.
Eller så sätter jag mig i soffan, dricker kaffe och filosoferar.
Dagens klokhet
"Det är en konst att flyga, eller snarare ett knep.
Knepet består i att lära sig kasta sig till marken och missa."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

