Jag är en kvinna, dotter, hustru, mamma, farmor och mormor som jonglerar för att få livet att fungera i en speciell och rörig familj. Välkommen in att ta del av min matlagning och vårt liv.
torsdag 20 december 2012
Lasagne
-Mat? Det är väl bara ta något från skåpen och laga.
I det ögonblicket när gubben sagt de orden kände jag hur raseriet välde upp i mig.
Bara ta något från skåpen? Är det så han ser på min matlagning?
Han gjorde klart för mig för ett bra tag sedan att vardagsmatlagning var tråkigt. Han ville bara laga mat vid speciella tillfällen så kunde jag fixa vardagarna.
Men inte trodde jag att han såg så ner på min matlagning.
"Bara ta något."
Att laga mat innebär inte för mig att plocka fram frusen pyttipanna och steka.
När han lagar mat får det ta timmar men jag ska laga mat på tio minuter.
Han som säger att han förstår hur ont jag ständigt har borde fatta att det tar längre tid än för andra.
Laga mat gör man inte på tio minuter.
Idag började jag redan igår med att komma på vad jag skulle laga. Tog fram köttfärs från frysen och kontrollerade så att allt fanns hemma.
Själva matlagningen börjar jag med klockan 11.20 med att göra köttfärssåsen som får stå och puttra på svag värme tills all vätska är borta ca 20 minuter.
Under tiden kokar jag ostsåsen.
Medan det svalnar lite så plockar jag undan och diskar efter mig.
Sedan ska lasagnen göras och gratineras. Det tar mer än tio minuter.
Idag tog det mig två timmar att göra en enkel lasagne med sallad.
Klart jag har väldigt ont i armar, axlar och nacke efter att jag gjort ärende åt gubben och burit två tunga paket.
Har inte så mycket krafter att ta av och jag måste hushålla med det lilla som finns.
Att vara arg och ledsen på gubben tar också kraft men nu är jag mest besviken. Han borde förstå hur jag kämpar. Han borde. Om någon.
1 kg nötfärs
1 stor gul lök
2-4 vitlöksklyftor
1 burk passerade tomater
2 dl creme fraiche
2 msk ketchup
1 tsk salt
2 kryddmått svartpeppar
2 msk oregano
8-10 dl mjölk
1 dl vetemjöl
1 tsk salt
2 krm vitpeppar
3 dl riven ost
9 lasagneplattor
Matkalender 2013
Jag har köpt en matkalender för 2013 och funderar på att följa den.
Tycker det verkar kul att få in lite andra maträtter.
Det är lättare att redan ha veckan planerad när det ska handlas.
Att ha ett schema att följa är också positivt ur ADHD-synpunkt där alla i god tid kan se vilken mat som ska serveras.
Varje vecka finns en vegetarisk rätt.
Gubben bläddrade igenom och verkade gilla iden. Max var mer tveksam när jag sa att det blir en vegorätt i veckan samt fisk så gott som varje vecka.
onsdag 19 december 2012
Grisar
Kunde inte motstå dessa sötnosar. Stora bakelser så vi delade på 3. Gubben fick givetvis en hel gris.
Ungarna hade gärna äti varsin.
Smaskigt!
Pølse
Röda pølse blir det idag. Längst tid tar moset om man inte fuskar med pulvermos.
Passar bra när gubben blivit bjuden på lunch och jag åt stor räkmacka till lunch.
Majas goda gärning
Maja ingår i ett kompisgäng på tre tjejer och en kille som brukar köpa presenter till varandra vid födelsedag och jul.
Till en av tjejerna har Maja beställt ett av dessa fina armbanden. Det ena behåller hon själv.
Samtidigt som hon ger en present hjälper hon också någon i Tanzania.
Det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje men här är det flerdubbel glädje.
Hon är omtänksam min Maja.
http://www.utangranser.se/ge-en-gava/webbutik/
Tiggeri
Jag har märkt att tiggeri har ökat på våra gator och jag mår dåligt av det.
Nu menar jag inte de som sitter och spelar en truddelutt. Jag menar de som sitter på marken med händerna utsträckta i en bedjande gest. Ofta med huvudet sänkt.
Jag mår dåligt av dem. Av känslan av att det kan röra sig om ligor och människohandel (slaveri)
Gubben med dragspel som jag brukar ge en slant till eller killen med fiol som spelade så tjusigt eller ungdomarna som sjöng och spelade de slår an en annan känsla.
Dessa nya tiggare gör att jag får ont i magen. Jag vill ju hjälpa min medmänniska men gör jag det?
Hur gör du? Skänker du en slant eller går du förbi.
Nu menar jag inte de som sitter och spelar en truddelutt. Jag menar de som sitter på marken med händerna utsträckta i en bedjande gest. Ofta med huvudet sänkt.
Jag mår dåligt av dem. Av känslan av att det kan röra sig om ligor och människohandel (slaveri)
Gubben med dragspel som jag brukar ge en slant till eller killen med fiol som spelade så tjusigt eller ungdomarna som sjöng och spelade de slår an en annan känsla.
Dessa nya tiggare gör att jag får ont i magen. Jag vill ju hjälpa min medmänniska men gör jag det?
Hur gör du? Skänker du en slant eller går du förbi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









