Att mitt förhållande fick en sådan negativ start sitter i. Att min gubbe dömdes ut som sämre gjorde mig ont. Då var det inte om hans ADHD för den hade vi ingen kunskap om då. Det handlade om att han kom från fel familj. Men vad är det för fint med min familj att de kan sätta sig på höga stolar?
På vår bröllopsdag råkade jag höra en konversation som inte var för mina öron. Jag trodde att min farmor skulle bli glad när vi berättade för henne att vi beslutat att som gifta ta mitt efternamn. Ett namn som bärs av endast min släkt. Första reaktionen och utåt var farmor glad men hennes samtal sårade mig.
- När de skiljer sig får han behålla vårt namn och han är ju ingen riktig XXXX.
Inte om. Inte om de skiljer sig. På vår bröllopsdag sa hon NÄR.
Jag har aldrig konfronterat farmor. Men tyvärr påverkade det mitt förhållande till henne och jag drog mig undan.
Inte fin nog för er.
När vi glada berättade för min pappa att vi väntade vårt tredje barn var hans reaktion:
-Är ni inte kloka.
Jag viftade bort hans ord och dolde dem med ett leende.
Varför hade han åsikt? Jag tog hand om min egen familj och belastade ingen annan. Bad aldrig om hjälp vare sig ekonomiskt eller hjälp med barnen.
Jag konfronterade aldrig pappa med hans ord. Men mitt förhållande med pappa skadades. Jag drog mig undan.
Visst har vi våra problem och livet går upp och ner. Ibland känner jag att jag inte orkar mer. Men jag älskar min man. Jag älskar mina barn. Jag gör allt för att de ska känna den kärleken. Aldrig jag tillåter att de ska känna sig mindre värda.
Så här i efterhand kan jag se tillbaka och känna sorg över att vissa saker blivit som de blivit. Jag skulle gärna få tillbaka det där nära förhållandet jag hade med min mamma. Där jag berättade allt och delade glädje och sorg.
Idag väger jag varenda ord för att inte ge dem orsak till negativism.
Det slog mig häromdagen när jag drack kaffe med min mamma att hon inte känner mig. Och jag känner henne som den kvinna hon var för 15 år sedan.
Det gör mig ont men jag värnar om min familj. Min egen man och våra barn och barnbarn. Jag orkar inte med andras negativa åsikter eller kmmentarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar