Glad mage

-Jag har så konstiga ideer, säger Magda när hon visar sin målade mage.
-Var det något särskilt som gjorde att du målade din mage? frågar jag.
-Nej, jag hade bara tråkigt.

Hon är underbar min Magda. Hur arg jag än blir på henne ibland så älskar jag henne och hennes tokigheter. Hennes kreativitet och spontanitet.

Dagens klokhet

"Det var en sådan kväll då man längtar, 

fast man vet inte vart."

ur Draken med de röda ögonen av Astrid Lindgren

Äntligen! Igår ringde det från vårdcentralen

  Jag förklarade att jag ville ha en läkare som tog tag i min sköldkörtel.

- Har du problem med sköldkörteln sedan tidigare, frågade distriktssköterskan.

- Ja, jag har ätit levaxin för hypotyros de senaste 15 åren med slutade ta dem i slutet av juni/början av juli.

- Så kan du inte göra. Varför har du slutat ta din medicin?

- Den första anledningen är att jag ringde till er två gånger och lämnade meddelande på telefonsvararen att jag ville ha nytt recept men när jag kom ner till apoteket så fanns det inget recept. Jag ringde en tredje gång men jag har inte ens haft ork att gå till apoteket för att kolla.

- Jo, recept skrevs ut i början på juli. Andra veckan.

- Okej, men det bakomliggande orsaken är att jag är så fruktansvärt trött på att ingen tar mig på allvar. Jag har bett om hjälp under över 10 år eftersom jag mår dåligt trots att jag medicinerar mot hypotyros.

Jag får höra den ena bortförklaringen efter den andra till varför jag mår som jag gör. Det sägs att jag har en reumatisk bindvävssjukdom,. Det sägs att jag har allmän myalgi. Det sägs att jag har fibromyalgi. Det sägs att jag har en misstänkt MCTD. Det sägs så mycket. Men jag orkar helt enkelt inte mer. Jag är för fan 42 år och inte 92 år. Jag orkar helt enkelt inte mer och jag vill att någon tar tag i detta. Jag är så jävla trött på att må så här.

Sköterskan hittar en tid till provtagning om en vecka och sedan doktorsbesök fem dagar efter det.

- Men det är inte bra att du inte har tagit din medicin för nu blir ju proverna missvisande.

- Hur menar du? Hur kan proverna bli missvisande?

 - Ja, du har ju inte tagit medicinen.

- Men om jag kommer till er för att jag mår dåligt. Och inte vet om att jag har hypotyros. Om jag aldrig tagit levaxin. Menar du att mina prover då är missvisande? Kan du förklarar vad du menar med att mina prover blir missvisande?

- Hm! 

- Hoppas du förstår att jag inte är arg på dig. Det är inte min mening att min ilska ska gå ut över dig. Men tyvärr måste jag visa hur arg jag faktiskt är. (Jo, jag svor. Mer än en gång faktiskt)

- Jag förstår. Jag tar inte åt mig, skrattar sköterskan.

- Bra, för jag vet att det inte är ditt fel men jag vill att någon äntligen lyssnar och tar tag i detta.

Så nu gäller det att överleva fram till provtagningen och sedan till doktorn. Känner hur symtomen blir värre. Stickningarna i armarna ökar och jag har fått känselbortfall i höger ansiktshalva.

Som jag sa till gubben igår:
- Nu jävlar är snälla Lotta borta. Bråka inte med mig för då smäller det.  Jag är trött på att hela tiden bli trampad på. 

Och som jag sa till Ulrika idag när hon hejade på mig i telefonen och sa att hon längtat efter denna dagen länge. Dagen då jag sätter ner båda fötterna. 

- Nu är det min tur.  Efter alla dessa åren är det nu min tur.

Klokt

Many of the

things you can

count, don´t count.

Many of the things

you can´t count,

really count.

Albert Einstein

TTTTYYYSSSTTNNAADDD

Igår var det tyst ifrån mig. Total bloggtystnad.

Var jag saknad?

Kämpade mig ur sängen efter söndagens arbetspass. Blev lite senare än normalt eftersom jag lovat plocka upp Maja och Thea som varit på bio.

Måndagen hade en hel del aktiviteter att bjuda på. Vi hade styrelsemöte med Attention och efter det  skulle höstens och vinterns program läggas i kuvert. Ett jobb som tar lie tid det också.

I planerna var att efter vårt arbete skulle familjerna sluta upp och vi skulle grilla och spela lite krocket eller brännboll. Men vädret tyckte annat. Så snabbt beslutade vi att istället köpa pizza. Och bara prata.

Det är viktigt i en förening, har vi bestämt, att även familjen bli delaktig. Kanske inte i arbetet som så men att de lär känna de andra som mamma/maka eller pappa/make åker på möte med och gör aktivteter med.

Som underbara Diana sa:

- Vi är som en stor familj vi vill inte vara utan varandra.

Och även om man kanske inte alltid har samma åsikt så arbetar vi mot samma mål.

Det handar om respekt. Att vi kan respektera varandras svagheter. Vi vet att det finns personer som kan ha svårt med mycket intryck. Vi vet att vissa behöver gå undan ibland oh ta en kort paus. Vi vet att de finns personer som MÅSTE få saker gjorda på ett visst sätt.

Det kan ibland vara svårt men man måste respektera att så är det. Det kan ibland vara svårt när två personers "behov" kolliderar.

Det var en tuff dag som blev längre än jag kände att jag egentligen orkade. Men jag var nöjd när jag kom hem och möttes av...

KAOS

Fattar inte att hemmet kan rasera så mycket på 8-9 timmar.

Ingen har plockat fram något.
Ingen har använt något.

Jag har aldrig träffat Ingen men det är en snabb person på att stöka upp. Och mycket prylar har Ingen också.

Har haft en dålig mamma som inte lärt Ingen var skräpet ska ligga. Inte på golvet utan i soporna. Fattar inte. Det var en av de första sakerna jag lärde mina barn i alla fall.

En annan sak som Ingens mamma måste lära Ingen är att det där med att tugga på saker typ plastkapsyler, klubbpinnar eller glasspinnar till oigenkännligt och sedan kasta det också med skräpet på golvet. Vilket ofog!

Efter ytterligare några timmar med dammsugaren och piskan "plocka-undan-ditt-annars-kastar-jag-det" så kunde jag hitta hall. kök och vardagsrum.

En huvudvärk som kom under utskicksarbetet molade i pannan och trött letade jag upp sängen vid midnatt.

Idag är en ny dag som ha lite aktivteter innan jobbet. Matlagning kan jag nog drömma om att hinna med så jag får se. Trolla med knäna kanske. Ingen som dött av en dag med mackor, fil och flingor. Kanske koka lite kräm? Får se vad jag hinner innan det är dags att köra.

Frukostansvar

Samma sak om och om igen. Är det så här för alla eller är det bara för oss som är i ett förhållande med en person med npf?

Det är många saker som kommer om och om igen men vissa saker kan jag helt enkelt inte förstå varför de återkommer. För mig är det enkelt. Har man ett problem eller gör något fel så försöker man rätta till det. Det är väl här som problemet kommer.

Jag blir så arg eftersom vi har haft samma diskussion under så många år och det blir ingen lösning. Dels blir jag arg på gubben för att han inte ens försöker förstå. Så upplever i alla fall jag det. Kanske försöker han men inte lyckas. Det vet ju inte jag.
Men å andra sidan blir jag arg på mig själv för att jag tillåter mig själv att falla i fällan och bli arg över hans beteende och resonemang.

Ska förklara.

Jag kommer ner på morgonen och väcker alla ungarna. Plockar fram frukost och upptäcker då att det inte finns något för dem att äta. Ibland finns det ingen mjölk, ibland inget bröd, ibland inga cornflakes. Under perioden när jag lagade American pancakes var det superkul att komma ner och inse att det varken finns ägg eller mjölk.

För mig är det den vuxne förälderns ansvar att se till att det finns frukost till dagen efter. Men enligt gubben så är det inte hans ansvar.

Men eftersom jag arbetar 15.30-23.30 har jag ingen koll på vad som händer i kylskåp och skafferi på kvällarna.

Jag köper gubbens resonemang att han kanske upptäcker att maten är slut när klockan har passerat 20.00 och affärerna här i byn har stängt. Men varför då inte ringa mig. När jag kör från jobbet kan jag köra inom till dygnet-runt-öppet macken och köpa det som är nödvändigt.

För mig är det den som är förälder och vuxen som har det stora ansvaret i hemmet. Inte barnen. Gubbens resonemang att:

Vill de ha mat så får de själva gå och handla

Det köper jag inte. Det är han och jag som har pengarna. Inte ska Max behöva ta av studiebidraget och Maja av sitt halva barnbidrag för att få mat? Vad ska Magda då leva av? Hon har inte ens veckopeng.

Jag blir så arg när jag kommer ner och ser att det är tomt. Hur många gånger har jag inte fått ställa mig och trolla fram scones.

Vet inte hur jag ska komma förbi detta. Känns som om vi inte kommer någonstans. Har vi haft samma diskussion under 20 år och det inte hänt något så kan jag nog bara lägga ner det. Strunta i det och ta på mig mer istället.

Happy Valentins Day

Igår träffade vi en gammal vän till gubben. Han verkade ha bråttom och gubben frågade honom om han var jäktad.

- Måste till Guldfynd. 
- Varför då? undrar gubben.
- Det är ju Alla hjärtans dag i morgon. Måste handla något till kärringen.

 Vännen försvinner över torget och gubben titta på mig.

 - Är det något du vill fira? Alla hjärtans dag?

 Jag tittar på honom länge och undrar om han efter alla dessa år tillsammans inte känner mig.


- Nej, jag vill inte fira Alla hjärtans dag. Jag vill att du och barnen ska älska mig alla dagar. 
- Precis vad jag trodde, säger gubben och ler.

Han känner mig nog i alla fall. Lite.

Inspiration, eftertanke och ingen matlagning

Har idag träffat Ann i Hässleholm. Underbara Ann. Jag vet att du läser mina ord. Hoppas du vet vilken underbar kvinna du är.

Vi fastnade på cafét på Hässleholm Kulturhus. Hade nog suttit där än om vi inte hade andra åtagande idag.

Det är så skönt att prata med en person som faktiskt har erfarenhet av npf genom sitt arbete. En person som kan ge tips och råd som kan få vardagen att fungera.

Jag är så inspirerade att testa de olika förslagen som Ann gav mig.

Men jag tror att det viktigaste är att jag fungerar. Jag tror att jag faktiskt måste ta mig i kragen och tänka på mig själv.

Eller vad säger du Ann?

Jag kan inte hjälpa familjen den dagen jag själv kravlar omkring på golvet. Jag måste ge mig själv syrgas innan jag kan låta barnen och gubben andas. Annars går vi alla under.

Idag lagar jag ingen mat till familjen för jag hinner helt enkelt inte. Får nog bli en pizza eller något annat som köps hem.

Efter en snabb runda innanför dörren så är det dags att köra Maja till genrepet. I morgon är det nämligen dags för dansshow.

Undrar om mitt problem är löst. I morgon ska jag hjälpa till på showen OCH ha en träff med mina kollegor. Hoppas, hoppas, hoppas.