Langos

Idag har Jessica och Tobbe invigning av langosvagnen. De ville se om de klarar av en anstormning av kunder. De hade bjudit in runt ett hundratal personer för att testköra. Vi var inte sena att tacka ja. Gubben och Marcus är tokiga i langos.

Det är extra gott när man slipper stå med allt jobbet själv. 

Ser långt från farfars axlar.

Går allt vägen så kommer de först att stå på Sweden Rock Festivalen och sälja langos. Håll utkik efter en graffitimålad langosvagn i festivalsverige. Rekommenderar deras langos. Mumsig!

En av bilderna som satt klistrade på vagnen. Kommer denna att finnas målad på?

Medan gubben och Marcus åt langos två och tre gick jag, tjejerna, Linda och Viggo en runda i skogen.

Jessica och Tobbe bor helt underbart med skogen bokstavligen utanför husknuten.

Viggo var lite misstänksam över att lämna vägen och ge sig rakt in i skogen.

- Det är farligt.
- Äsch, kommer det någon så skrämmer jag iväg dom, sa jag.

Då följde han med och blev allt modigare eftersom vi gick.

Så trolskt att man förväntade sig att se näcken sitta och spela på en av stenarna.

En egen liten pool i skogen.

Skogen är rogivande och vacker.

Efteråt blev det kaffe hemma hos oss och Maja och smågrabbarna gungade i Majas hammock.

Nu har de flesta övergivit mig. Bara jag och Max kvar hemma. Resten är hos svärmor och eldar in våren.

Grillen igång

Gubben stod för maten idag. Han startade grillen ute i det fina vädret och lät mig sköta fritösen i köket.

Marinerade karrékotletter och hamburgare grillar han på grillen. Jag fixar hemgjorda friterade klyftpotatis.

Nya böcker

Bokslukaren är uppdaterad med:

Silas Hammock

Maja fick en hammock av gubben i extra födelsedagspresent igår. Jag tycker däremot den skulle kallas för hängmatta. De andra presenterna fick hon av gubben och syskonen i onsdags. Bland annat en 32 tums tv.

Idag passade gubben och Maja på att sätta ihop hammocken. Vädret har ju varit fantastiskt idag.

Maja vill övernatta i den. Med sovsäck skulle jag tillåta det men tycker att hon kan vänta tills det blir lite varmare ute.

Nu ligger hon ute i hammocken med täcke, kuddar och en ny bok.

Smörgåstårtor

Maja firar idag sin 15-årsdag med att bjuda släkten på smörgåstårtor. Gubben började redan igår med förberedelserna.

Recepten lägger jag in här senare.

Maja bakar en kladdkaka att bjuda på till kaffet.

Skinka och leverpastej

Räkor och lax

Kyckling och bacon

Ljus

Det finns människor som lyser lite mer än vi andra. Människor vars inställning till livet ger oss andra inspiration och kraft. Jag har förmånen att ha flera sådana ljus i min närvaro.

Samtidigt som jag gläds över dessa ljus så skäms jag över mitt eget gnäll. I skenet av vad dessa människor fått genomleva är mitt liv, min vardag och mina bekymmer en ynka vindpust. Jag vet att man inte ska jämföra liv och problem med det är lätt sagt.

Jonas Helgesson är ett sådant ljus. En man med en syn på livet som man blir avundsjuk på.

Jonas är författare till böckerna "Grabben i kuvösen bredvid" och "Ett cp-bra liv".

När Jonas föddes hade navelsträngen snurrat sig runt hans hals och efter 40 minuters syrebrist fick Jonas en cp-skada.

Jonas är en man som verkligen ser på livet som halvfullt inte halvtomt.

Att läsa Jonas svar på frågan om han hade otur i livet som föddes som cp-skadad får mina ögon att tåras.

"-Jag hade inte otur som fick ett handkapp, jag hade tur som fick ett liv."

Spiken i kistan

Idag har det varit taxiverksamhet. Vissa dagar känns det som om jag bor på vägen. Men hann ändå med tvätt, sortering i Magdas garderob och möte på skolan innan jobbet. Tyvärr ingen matlagning men det finns åtta fullt fungerande händer hemma. De svälter inte ihjäl.

Kvällens jobb blev inte så positiv som vanligt. Gav mig inte den avlastning och uppmuntran jag behövde. Men bara fortsätt belasta mina axlar.

Vi har vetat om att risken har funnits men hoppats på det bästa. Tänk vad dum man kan vara.

Ikväll slogs spiken i kistan. Vecka 34 2013 finns inte mina arbetsuppgifter längre. Mitt andningshål, min oas, som hjälpt mig överlevt allt kaos försvinner.

13 års arbetslivserfarenheter som blir totalt värdelösa. Vad är det för mening att ha kunskapen när den inte efterfrågas?

Vad händer sen? Vad ska ynkliga jag orka arbeta med? Vad kan jag erbjuda på en redan tuff arbetsmarknad?  Vem vill ha mig som anställd? Hade jag varit arbetsgivare hade jag flytt mig själv som pesten.

Orkar inte just nu tänka på framtiden. Orkar inte.