Idag kröp det ordentligt i kroppen. Orkade inte ligga, orkade inte sitta, orkade inte ta tag i något av allt det som verkligen behövdes göras. Så vad gör jag då? Jag bestämde mig för att gå och möta gubben. Tänkte att jag skulle hinna gå en stund i min egen takt och bara rensa skallen.
Plötsligt var det något i skogskanten som fångade mitt intresse. Jag kände plötsligt en doft som jag kände igen. Såg mig omkring. Inga bilar i närheten så jag dök in bland träden.
Kantareller.
Det var som om en jaktinstinkt for genom mitt sinne.
Glädjen när jag så såg svart trumpetsvamp kändes ända ner i tårna.
Men jag hade ju inget att bära svamparna i. Vad göra? Jag offrade min tröja. Knöt ihop ärmarna och bildade en påse. Tur att jag hade jacka på mig också.
När gubben så ringde och undrade var jag i hela världen var någonstans så fick jag dyka fram ur skogen.
Hans leende när jag öppnade tröjan gick från öra till öra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar