Klockan 22 orkade jag inte mer. Kropp och knopp var så trötta och trots att jag gärna velat se Wallander med gubben så fick det bli sängen.
Klockan 22.30 ringer mobilen.
- Mamma! Sov du? Förlåt! Jag är på väg hem nu.
Efter en lång tid lyckas jag somna om. För att vakna klockan 02.20. Huset är tyst och mörkt. Tar en stund att somna om.
Klockan 05.40 ringer mobilen igen.
- Mamma, kan du öppna dörren?
Eftersom Simon ska jobba kommer Magda hem. Den egna sängen lockar.
Kryper ner igen. Det är lördag och jag behöver inte stiga upp än. Hör Oskars klocka ringa och tänker att även han ska jobba idag. Men jag kan ligga kvar.
Klockan 6.50 väcker katten mig. Tvingar mig upp med vetskapen om att om jag nonchalerar honom kommer han utöka sin väckning med en klo.
Häller upp kattmat och medan knaskatten sitter i handfatet och dricker rinnande vatten funderar jag på om jag ska strunta i att sova.
Kämpar mig mer mellan täcke och lakan. Knuffar till hunden som smugit sig upp i min sängvärme. Ligger och lyssnar till gubbens tunga andning. Avundsjuk på hans förmåga att inte höra allt som händer runtomkring.
Klockan 8 larmar mobilen att det är dags att ta medicinen och jag ger upp. Nu är det en ny dag att ta tag i. Är det konstigt att jag är trött?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar