onsdag 31 juli 2013

Huvudvärk och långkok

Har idag varit nedtryckt i skorna av huvudvärk. Inte migrän utan bara huvudvärk i pannan och tinningarna.

Lyckades ändå klara av att ge familjen något som kunde liknas vid mat.


Gjorde ett långkok på nötgrytbitar, gul färsk lök, vitlök samt bacon. Efter 1 1/2 timme fräste jag aubergin, zucchini och tomater som fick slinka ner och koka 30 minuter.


Efter maten blev det sängläge med tabletter. Gissa om jag blev glad när min kollega ringde och frågade om vi kunde byta arbetsdag. Han behövde vara ledig i morgon.

Nu på kvällskanten har huvudvärken släppt och jag tänker avrunda kvällen med lite läsning. Köpte "Historia i fokus" och ska sjunka ner i artikeln om Stockholms gråbrödrakloster. Kanske ett sömnpiller för någon men mycket intressant för mig.

I morgon är en ny dag.

Dagens klokhet


"Oavsett hur bra du är på något
så finns det alltid ungefär
en miljon människor som är bättre än du."



tisdag 30 juli 2013

Nötfärsbiff med rosépepparsås


Vilken skillnad det är att laga mat när bara jag och tjejerna är hemma.

Potatisen som kokas är ungefär lika många som gubben har på sin tallrik.

Så hade hela familjen varit hemma hade jag fått dubbla receptet.

Biff:
500 gram nötfärs
2 msk riven gul lök
1 msk Dijon
knappt 1/2 tsk salt
knappt 1 krm svartpeppar

Sås:
2 dl mjölk/vatten
2 dl creme fraiche
1 msk kalvfond
1 1/2-2 msk rosepeppar
salt
svartpeppar

Blanda ingredienserna till biffarna snabbt.
Forma till tre-fyra biffar.
Stek 3-4 minuter per sida.
Koka ur pannan med mjölk.
Tillsätt creme fraiche.
Krossa rosepeppar.
Rör ner kalvfond och rosepeppar i såsen.
Smaka av med salt och svartpeppar.


"The spoon theory"

Det är inte lätt att förklara hur det är att vara sjuk. Att ha en sjukdom som inte syns.

-Men, du ser ju inte sjuk ut!

Du ser inte vilka kamper jag gått igenom bara för att stå där framför dig just då.

Vilka val jag gjort för att klara av dagen.

Det är inte lätt att förstå när man inte själv behöver tänka på all energi man gör av med. När resurserna i kroppen känns oändliga.

Jag har via sociala medier kommit i kontakt med andra runt om på jorden (främst USA) som också har diagnosen MCTD.

Där vet jag att de förstår. De vet hur det är.

Men man vill ju att de runt omkring ska förstå. Eller först och främst vill man att de ska vilja förstå.

För visst är det så att det som inte syns är mycket svårare att förstå. Det avfärdas på alla möjliga sätt.

Lat, gnällig, hypokondriker, arbetsskygg.

"Hon kommer aldrig hit. Det är väl inte så ansträngade att åka hit och ta en kopp kaffe? Men om det inte passar henne att ha kontakt så struntar jag väl i henne."

"Igår var hon minsann inte sjuk. Då kunde hon ränna på stan och shoppa. Men idag då är hon plötsligt så hemskt sjuk."

"Förra veckan hade hon ont i ryggen. Idag har hon ont i knäna. När ska hon bestämma sig?"

Christine Miserandino och jag delar flera sjukdomar och när jag första gången läste hennes berättelse om "The spoon theory" insåg jag själv att det är ju så det är.

Hennes förklaring är så enkel att den är genial.

Ta dig tid att läsa om "The spoon theory". Ta dig tid till att förstå hur det är för Christine, mig och alla andra som lever med en osynlig autoimmun systemsjukdom.

http://www.butyoudontlooksick.com/wpress/articles/written-by-christine/the-spoon-theory/

En teori som även passar till många andra osynliga sjukdomar.

Dagens klokhet



Bara för att "den" är så otroligt söt och får mig att le varje gång "den" dyker upp på bioreklamen på tv.

Kan inte sluta le.

Måste se filmen Monsters University. Måste.

Visst kan jag känna igen mig i känslan av att ha så otroligt bråttom, vilja så ofantligt mycket, men inte komma ur fläcken.

Men det räcker långa vägar med att "den" bara är så fruktansvärt gullig.

måndag 29 juli 2013

Shopping

Här är fynden jag gjorde på Cubus. Tror Max får välja först. Gubben är ju inte hemma förrän i slutet av veckan.

Shortsen är verkligen en chansning. Jag haffade en kille i affären och frågade vilken storlek 36 motsvarade och han sa att han hade 34 eller L så då borde 36 vara XL.

Fick Maja till att fnittra för givetvis valde jag en stor hunk att fråga. Hans kompisar hade nog lika kul åt att en svenne kärring frågar om klädstorlek. Det bjuder jag på.

Nåväl, 99 kronor är okej om de inte passar.




En vanlig enkel grå t-shirt samt 5 lite mer färg samt tryck. En kostade 39 kronor och resten 49 kronor.






På Maxi hittade Maja en ståltermos. Självklart gul.

Jag hittade faktiskt något åt mig själv också. Kanske inte det första man tänker på när termometern visar över 24 grader men sådan är jag.

Kommer bli perfekt i höst och vinter när jag fryser som värst.

Bra till slut

Efter någon timme av gnäll bestämde jag mig för att nu räckte det. Sluta tycka synd om mig själv och gnälla.

Livet blir inte bättre än så här. Lika bra att ro båten nu när Djävulen sitter i.

Så nu sitter jag i Kristianstad med Maja och Pontus.

Maja har tydligen dåligt inflytande på Pontus för han sitter med flest kassar.

Jag har hittat massor av t-shirts till gubben och Max på rean. 49 kronor styck är inte illa. Då gäller det att passa på. Hoppas shortsen jag fyndade passar.

Kroppen behöver vila så nu tar vi lite mat på House of bagels and coffee.


Idag är chailatten kall.


Skit, skit, skit

Hade lovat Maja följa med till stan idag men här ligger jag i sängen och pylar (gråter).

Jag försökte mig på den svåra utövningen av vändning i sängen.

Redan som liten bebis lär man sig den magiska rörelsen att förflytta sig från mage till rygg och från rygg till mage.

Enkelt för en vuxen kvinna på 43 år kan man då tycka.

Men jag ligger alltså här och gråter av smärta.

Det är min elaka väninna bäcken som är största orsaken. Sedan kommer nacke, axel, armar och handleder på klar andra plats.

Även om fotlederna gör ont så behöver jag i alla fall inte stå på dem. Än.

Knäna påminner mig om sin existens genom att avge ett svagt mummel.

Måste säga att smärtan suger. Och jag är inte rädd för smärta. Max föddes med lustgas medan de andra kom helt naturella.

Men att hela tiden, varje steg och rörelse, ha ont tar på mig.

Även tröttheten i musklerna är jobbig. Att småsaker tar sådan kraft ifrån min kropp. Att orka så lite.

Just nu tänker jag tillåta mig vara gnällig och pyla lite.

Så det så!

Dagens klokhet


"Akta er för att trampa 
en verklig dumbom på tårna, 
hans liktornar läks aldrig."

söndag 28 juli 2013

Redan för lång

Klockan är inte tio än och jag tycker redan dagen varit för lång.

Värken är väldigt jobbig idag och jag vill inte.

En så enkel sak som att lyfta armarna, ta mackan och äta känns som ett maraton.

-Vad är det?, undrar gubben när jag sitter vid köksbordet och försöker hålla tårarna tillbaka.

Jag vill inte denna dagen.


Dagens klokhet


"Sanningens läppar består för evigt, 
men falskhetens tunga varar 
endast ett ögonblick."

lördag 27 juli 2013

Härmapa


Faster Magdas sminkväska är väldigt intressant. Där finns väldigt spännande saker.


Magda berättar och visar. Lillebror E härmar och blir tjusig.

Ost- och kasslersås


Gubbe, Maja och pojkar på körsbärsplockning och jag som försöker städa undan lite innebar att plötsligt stod vi med en hel familj av vrålhungriga och pipiga monster.

Även om lillebror E var pipigast var nog jag snäsigast.

Vad lagar man då?

Snabbt och enkelt en vit sås som jag tillsatte riven ost i. Kasslerbiten i kylskåpet tärnades och slank i den med.

Smakade av med lite salt, vitpeppar och muskotnöt.

Resterna av gårdagens sallad piffades till.

Perfekt snabbmat.


Konflikthantering

Lotta är inte bara envis som en gammal get. Hon är även slug som Mikkel Räv.

Igår vid kvällsmaten vägrade lillebror E äta. Han skulle bara dricka Oboy.

Jag förklarade att om han inte åt fick han ingen Oboy utan bara vatten eller mjölk.

Efter fyra ungar vid köksbordet vet jag att det är det söta som gillas bäst.

Att dricka sig mätt är inget alternativ här utan här ska man äta.

Dricka är väldigt viktigt. Speciellt när det är varmt men det är ur maten man får sin näring.

Lillebror E är lika envis så han struntade i sin mat och fick vatten.

Inte var jag orolig att han gick hungrig till sängs för han hade ätit ordentlig middag, mellanmål och även lite fredagsgodis.

Det hela var mer en maktkamp.

Gubben kom in och nu trodde lillebror E att han skulle få hjälp och nu kom tårarna. Men farfar genomskådade även han.

Det blev morgon och maktkampen togs upp igen.

-Du får Oboy när du ätit lite på mackan, säger farfar.

Lillebror E börjar hacka med underläppen och svarar:

-Boy.
-Okej, säger jag.

Lillebror E lyser upp och ser triumferande ut.
Gubben tittar frågande på mig.

Jag tar mackan och häller ett tunt lager Oboy som pålägg.

Alla tittar på lillebror E som gapande tittar på mackan.

Han tittar på mig med stora ögon och  börjar äta.

Snart är hela mackan uppäten och jag ser en leende gosse, stolt som en tupp.

-Nu har du varit duktig. Nu får du Oboy att dricka.

Inte den bästa av frukostar men lillebror E åt enhel macka och strålade värre än solen.


Dagens klokhet


"Det är okej att gå vilse ibland,
så länge man kan hitta tillbaka sen."

fredag 26 juli 2013

Inte gråta över spilld mjölk

är ett bra talesätt där tanken bakom är att inte hjälper det att gråta över mjölken. Inte blir den mindre utspilld för att jag gråter.

Det som har hänt har hänt.

Men idag grät jag, inte över utspilld mjölk utan, över bränd mjölk.

Jag slängde vispen i grytan, satte mig på kökssoffan, slog händerna för ansiktet och grät.

I  det läget kände jag mig usel. Världens sämsta hustru och mamma.

Klarade inte ens av att koka en ostsås.

Att gubben reste sig från fåtöljen och övergav tv:n kändes hemskt. Jag har så svårt att be honom om hjälp för han är obetänksam och sårar mig med sina ord:

-Klarar du inte det?
-Vad är det för jobbigt med en sådan enkel sak?

Eller som gången när jag frågade om han kunde dela min mat för jag orkade inte använda högerarmen.

-Ska jag behöva dela maten som till en liten bebis?

Jag svarade inte utan åt så gott jag kunde med en arm.

Varje sådan gång. Varje dum kommentar får mig att känna mig mer värdelös.

Det är nog inte alls hans mening men orden kommer ut så och de hugger djupt i mitt hjärta.

Jag försöker kämpa. Jag vill ju orka/kunna själv men ibland går det inte. Då bränner jag ostsåsen och får skrubba grytan ren. Och har du någon gång bränt en gryta med ostsås vet du hur svårt den kan vara att få ren. Hur mycket man kan få kämpa.

Lasagne


Max favoriträtt lasagne orkade jag inte laga igår utan det fick bli idag istället.

Eftersom det blivit ganska mycket bärande och lyftande på lillebror E idag så orkade jag inte vispa ostsåsen. Första omgången brände jag så gubben fick ta över jobbet.

Maten fick stå en stund och svalna för det var väldigt varmt.

Med fetaost i salladen blev maten perfekt.

Sova middag


Gott att ligga ute i Majas hängmatta och sova middag.

Skugga och sövande lugna ljud från träden. Fåglar kvittar.

Vågar inte lämna honom så här ligger jag också och bara njuter.

Detta är lyx. Livskvalite på hög nivå.


Lego med faster Maja


Solen skiner in genom fönstret medan gossarna bygger hus av lego med Maja.

Dagens klokhet


"Förmågan att tänka annorlunda än igår,
skiljer den kloke från den
mindre kloke."

torsdag 25 juli 2013

Kladdkaka


Maja och Pontus bakade till kvällskaffet när gubben kom hem.

Skönt ha honom hemma. Längtat så hela veckan efter honom. En vecka till ska han jobba borta sedan ska han nog ha semester.

4 ägg
200 gram (knappt 2 dl) smör
1 1/2 dl kakao
3 tsk vanilinsocker
5 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1/2 krm salt

Rör ihop de torra ingredienserna.
Smält smöret.
Blanda ner ägg och smör.
Vänd ihop ordentligt.
Smöra och mjöla en springform.
Fyll smeten i formen.
Grädda i 170 graders ugn i ca 20-25 minuter.

Servera med glass och mango.

K2 är besegrat


Det tog lite tid och blev lite motgångar men nu har jag besegrat K2.

Det enorma tvättberg som växte fram i tvättstugan under perioden med halvtfungerande tvättmaskin och därefter helt avsaknad av maskin har nu tvingats ner.

Tvätten som finns där nu är sådan tvätt som dagligen trillar nerför källartrappan. Sådan tvätt som får plats i tvättbackarna.


Känns så skönt att ha läget under kontroll.

Nu ska jag släppa lite på arbetsbördan för den nya maskinen.

Han fick en hård inskolning med ett snitt på sju maskiner om dagen.

Dagens klokhet


"Livet är en sak man måste 
vara rädd om,
förstår du inte det?"
Ronja Rövardotter (Astrid Lindgren)

onsdag 24 juli 2013

Städa, städa

Hela dagen har jag städat sovrummet. Med paus för matlagning och sex maskiner tvätt.

Totalsanering var sovrummet verkligen i behov av.

Förutom sortering, avtorkning av alla ytor, fönsterputs, dammsugning och svabbning av golv. Så har täcke och kuddar tvättats och bäddmadrasser bankats.

Handtag till garderober har skruvats dit och lådor i gubbens garderob har spikats ihop.


Den nya gardinstången fick gardin och jag köpte ny blomma till fönsterbrädan.


Har också kånkat upp och stoppat in tvättade täcke, filtar och sängkläder i skåpet. Efter tre veckors tjat på gubben att han skulle hjälpa mig och bära upp allt två våningar så slet jag och Maja.

Axeln gav upp och gissa om det är otäckt att gå när fotlederna plötsligt bestämmer sig för att inte längre vara med.

Men jag är helnöjd med resultatet av dagen. Nöjd och helt slut.

Nu håller jag kväll och tar fram det tunga artelleriet i medicinlådan.

Enchiladas med lövbiff


Det blev 8 enchiladas men det beror ju på hur mycket fyllning man stoppar i varje.
Max åt två medan Maja och jag lyckades klämma ner en varsin. Magda äter senare eftersom hon är hos Wilma.

700 gram lövbiff
1 färsk röd lök
1 spetspaprika
1 liten burk majs
2 msk tacokrydda
tortillabröd
riven ost
salsa (Taco sauce)

Strimla lövbiff.
Skiva lök.
Strimla paprika.
Häll vätskan av majsen.
Stek kötter hastigt på hög värme.
Tillsätt lök och tacokrydda.
Blanda.
Vänd ner majs och paprika.
Fördela fyllning på tortilla.
Toppa med lite riven ost och rulla ihop.
Lägg i ugnsfastform.
Strö ost över.
Gratinera högst upp i ugnen på övervärme eller grill tilla osten smält (5-8 minuter).
Ringla salsa över.
Servera med sallad.

Svalt



Alfons har hittat det svalaste stället i huset.

Inte bara skugga och fläktande utan även den bästa utsikten.

Över de på marken och de i skyn.

Luras inte att tro att katten sover. Han är en fullt medveten väktare.

Tills han slocknar. Alfons har ramlat ur både sängar och soffor eftersom han somnat djupt.

Efteråt tittar han förnärmat på mig precis som om han vill säga:

-Varför knuffade du ner mig?

Kattaskrället höll mig vaken mitt i natten. Det händer inte varje natt men titt som tätt.

Alfons kryper in under täcket och sedan kittlar han mina fötter tills jag vaknar. Han använder precis toppen av klorna. Inte så det gör ont utan bara så jag känner det och vaknae. Det gjorde jag redan när han landade i sängen men jag luras.

När jag vaknat ska jag klappa och kela. Han är inte nöjd med lite kli bakom örat utan här ska det ges kärlek.

Efter ett tag lägger han sig till ro och somnar.

Då ska bara jag också försöka somna om.

Kattaskrälle.

Sommarplåga

Läste en artikel i Vi i villa om bromsar.

Jag har nog aldrig själv blivit biten men gubben gillar de väldigt mycket. Enligt artikelb attraheras bromsarna av svett och min gubbe har verkligen en annorlunda svettdoft. Svettas gör han rejält när han jobbar eftersom han inte är rädd för att ta i.

Ofta reagerar han kraftigt på bettet och svullnar upp runt såret och berättar hur ont det gör.

Gubben kallar insekten broms eller ibland hästafluga.

Artikeln gav nyttig information om att du kan bli riktigt sjuk av de här betten.

Läs och få information om hur du undviker denna sommarplåga.

Dagens klokhet


"Alla borde bli respekterade som individer, 
men ingen avgudad."

Vissa dagar är extra tunga


-Äsch, inte ska du klaga. I Afrika träffade jag en kvinna med aids som steg upp tidigt varje morgon för att pressa juice att sälja så hon kunde försörja sin dotter som snart blir föräldralös. Och så hemskt är inte ditt liv. Om hon kan så kan du.

Vissa dagar önskar jag mig en fjärrkontroll som kan spola tillbaka och radera vissa människors ord innan de är sagda.

Det var säkert tänkt som uppmuntran men det enda de orden gav mig var mer dåligt samvete för att jag inte orkar. För att jag är en så otroligt urusel människa som inte kan.

Jag kämpar varje dag med att orka allt som krävs av mig men varje kväll går jag och lägger mig med ett misslyckande.

Så mycket jag skulle orka eller hinna som fortfarande är ogjort.

Varje morgon är en ny dag. En ny möjlighet att orka och hinna.

Är det en bättre dag kämpar jag på och använder allt för mycket kraft. Straffet kommer. Mer värk, mindre ork och mer dåligt samvete.

Samtalet jag skrev om i början kom en dag där jag just använt mina allra sista krafter i ett jobbigt samtal med socialsekreteraren.

Jag kände hur sorgen steg inom mig. Ingen ilska. Bara sorg.

-Du har ingen aning om hur jag har det. Du vet inget.

Sedan lämnade jag samtalet.

Jag ville inte mer.

Det finns så många människor som kommer med åsikter.

Min värk syns inte mycket utanpå. Du kan möta mig en bra dag och se en fullt frisk kvinna. Du ser inte hur jag har behövt vila för att orka eller hur jag kämpar efteråt.

Du ser mig aldrig dagen då värken tvingar mig kvar i sängen.

Vad vet du om vad som händer bakom en mask?

Var inte snabb med att dömma. Du känner aldrig till en medmänniskas liv förrän du gått i hennes kropp och känt hennes rätta inre.


tisdag 23 juli 2013

Bräckt kassler


Tänk vad en sakta promenad och havsluft tar på kroppen.

Får allt mer ont i mina fotleder. Tidigare har det varit värst när jag precis stigit ur sängen eller suttit under en längre period. Nu avtar inte smärtan i fotlederna utan sitter i hela dagen.

Blev inte potatissallad som jag planerat utan potatisen blev istället stekt.

Skiva kassler och stek hastigt. Pensla mango chutney på varje skiva.

Servera med tomat och gurka.

Trevlig tisdag


Idag åkte jag och de unga till Åhus. Där mötte Ulrika upp med sin assistent och vi gick till glassbåten. Det blev en "kladdig och på gränsen till panik" - upplevelse.

Efteråt gick vi en promenad längs kajkanten. Sol, lite vind och underbar utsikt.


Skönt att bara vara.

När vi lämnat Ulrika gick vi sakta tillbaka mot bilen.

Maja ser en butik med skylten REA i fönstret.

- Vi går in och kollar.

Det visade sig vara ett lyckokast för där på ett bord hittar jag Hoptimisten. En alldeles egen Bumble till mig.

Tänk så glad jag är. För en orange skuttande figur i mitt hem.


Dagens klokhet



”Vi erkänner våra små fel 
för att övertyga oss om 
att vi inte har några stora.” 


måndag 22 juli 2013

Pastasallad med kyckling


Jag gjorde egen pesto med persilja och basilika eftersom Majas land svämmar över av persilja. Givetvis kan man fuska och köpa färdig pesto. Jag fuskade genom att köpa en färdiggrillad kyckling.

4 portioner kokt pasta
3-4 stekta kycklingfileer.
1 liten påse rucola
svarta oliver
tomater

Pesto:
1 kruka basilika
knappt 1 kruka persilja
1 dl pinjenötter ( 60 gram )
2-3 vitlöksklyftor
60 gram parmesanost
2 dl rapsolja
knappt 1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar

Mixa basilika, persilja, vitlök, pinjenötter och ost.
Tillsätt oljan i en tunn stråle under tiden du mixar.
Smaka av med salt och peppar.

Blanda ihop pasta och pesto.
Dela kycklingen i mindre bitar.
Klyfta tomat.
Rör ihop pestopasta, kyckling, tomat, rucola och oliver i en skål.

Riv över lite parmesanost.

Biltvätt


Max tvättade min bil.

-Du har ont. Du ska inte tvätta bilen. Det gör jag.

Undrar om lite anledning var att han fick lov att leka med högtryckstvätt.

Han kunde inte låta bli att stänka på mig. Det var riktigt skönt att stå i solen och få en våt dimma över mig.

Perfekta skodon när man tvättar bil är inte tre storlekar för små foppatofflor. Gissa om Max såg ut som Bambi på hal is.


Diagnoser och kärlek

Alla människor vill bli älskade.

Som barn har vi kärleken från våra föräldrar och vår familj men när vi växer upp börjar vi söka kärlek från någon utanför tryggheten.

För alla innebär det både en nyfikenhet och en utmaning att lära känna en helt ny människa.

Med diagnoser oavsett vilken så ställs du inför en större utmaning när man plötsligt står inför en individ som inte alls vet hur du fungerar. Är du tonåring så vet du knappt det själv.

Från att ha varit i familjen där alla vetat hur du reagerar och varför. Hur du fungerar och är. Till att det nu finns en person i ditt liv som inte har en susning om varför du ibland reagerar kraftigt över ord eller handlingar.

Saker som tidigare fungerat per automatik eller som du aldrig har behövt säga med ord för din familj har förstått ändå måste du nu berätta, förklara. Saker som du kanske inte själv riktigt kan sätta ord på.

Det hela, kärleksäventyret, kan vara spännande. Kanske en möjlighet att lära känna sig själv och inse att saker som man tidigare ansåg vara väldigt viktiga kanske inte längre är det.

Lära sig kompromissa och ta hänsyn för en annan människa.

Men det är också en svårighet för den nye individen.

Det är inte lätt att lära känna en ny person oavsett om man är kär eller inte. Finns det då även en diagnos med i bilden kan det bli tufft.

För jobbig, för intensiv, för högljudd, för konstig.

Att känna personen som man börjar älska är kanske en fördel i dessa fallen.

Jag kände eller snarare kände till min gubbe även om jag inte insåg hur det riktigt låg till. Det var i en tid då adhd-diagnoser fortfarande inte nått ut. Där de här barn och ungdomarna många gånger blev klassade som dumma, stygga och obildbara. Kunskapen fanns inte där riktigt.

Men man kan säga att jag hade ett hum om vad jag gav mig in på.

Maja har blivit tillsammans med en kille som hon gått i samma klass med under hela högstadiet.

Han har sett hennes utbrott. Han har sett bord med klasskamrater förflyttas över golvet av en rasande och missförstådd Maja. Han har sett frustrationen hos henne när hon inte klarat av att koncentrera sig.

Men han har också sett henne omtanke mot andra. Speciellt de som är i underläge. Hennes generositet. Han har sett henne sprudlande energi. Hennes livsglädje. Hennes kunskapstörst. Hennes enormt stora hjärta.

Han har inte skrämts bort av Majas svårigheter. Han har sett och bestämt sig för att de positiva sidorna väger över.

Framtiden får visa. De är unga och har livet framför sig.

Alla vill vi bli älskade för just den vi är.

Dagens klokhet


"Det är bättre att vara 
en missnöjd människa
än ett nöjt svin."

söndag 21 juli 2013

Körv, pära å saus



Man ska inte klaga över värmen men jag lider. När jag mådde som värst idag fick jag ta en dusch.

Jag svullnar, har ont i varenda led och muskel samt är fruktansvärt irriterad.

Lite enkel mat fixade jag. Potatis och morötter grävde pappa upp ur sitt land och korven köpte jag hos slaktaren.

Nu ska jag strunta i mer städ och tvätt. Blir först soffan och sedan sängen tidigt.

Imorgon försvinner gubben igen. Gräsänka igen. Förhoppningsvis bara två veckor till. I  alla fall denna omgången.

På sätt och vis gör det inget att gubben är borta i veckorna men jag är ju van vid att ha honom hemma.

Sedan är det trist att jag är ledig när han jobbar och när han börjar sin semester så jobbar jag.

Men man ska vara glad över att man har jobb. Hur länge det nu varar.

Mammas skräp min lycka


Mamma frågade om jag var intresserad av böcker. Vilken fråga egentligen. Men jag förstod vad hon menade. Hon hade sorterat ut och det tog emot att kasta.

Dödssynd. Man kastar inte böcker.

Jag vet att det finns massor av böcker och att det inte finns en speciell andrahandsmarknad annat än för vissa böcker. Men böcker SKA inte kastas. Förbjudet.

Jag glömde bort de där böckerna men idag körde jag dit och skulle titta igenom vad hon hade.

Det var vanliga böcker men även både cd- och kassettböcker. Flera av dem även dubbletter.

Fick med mig hem en hel del trevligt.

Mamma blev glad över att hennes hög minskade och jag blev glad över att min ökades.

Max taklampa och efterlysning


Fick ingen bra bild på Max nya lampa igår kväll men nu med solen uppe gick det bättre.

Har någon ett tips på hur jag tar bort "klibb"?

I Max tak har det suttit mängder av självlysande stjärnor och planeter. Det är många år sedan de slutade lysa.

Max vill väldigt gärna ta bort dem. Några har vi lyckats ta ner men på flera ställen sitter "klibbet" kvar eller så är stjärnorna omöjliga att rubba.

Någon som har ett husmorstips jag kan testa?

URK!!URK!!URK!!!

Att äta kräftor på sommarens varmaste dag och lämna skal i sopskåpet under vasken och i en påse på diskbänken är inte snällt mot sin fru/mamma.

Speciellt inte när hon själv tycker att kräftätning är bland det äckligaste som finns.

Speciellt inte när det är frun/mamman som stiger upp först och måste ta hand om stinkbomben.

URK!!URK!!URK!!!

Dagens klokhet




"Som en guldring i trynet 
på en gris 
är skönhet hos en kvinna 
som vänder sig bort från förnuft."

lördag 20 juli 2013

Oplanerat IKEA-besök

Marcus ringde imorse och undrade om jag ville följa med till IKEA. Det slutade med att både jag och Max följde med.

Max och lille E hade kul och härjade loss rejält. Stackaren slocknade i bilen hem och hade nog hemskt ont i sina små muskler.

Jag skulle inte shoppa något speciellt men det slutade med att jag ändå kom hem med en hel del.

Fyra vita kaffekoppar, tre glasskålar, grytlappar och brödpenslar (som gubben ska ha till marinering).

Till vardagsrummet blev det en ny matta. Mattor brukar inte tycka om vårt hus men vi testar.


Brun och beige, kortluggig för 159 kronor.

Passar bra på plats.


Max köpte taklampa (spot) för 149 kronor och tavla med Michelangelo-motiv (399 kr).



Till Magda köpte jag svart golvspegel (299 kr) och "dörrkrokar" (29 kr).



Åt Maja köpte jag samma "dörrkrokar", ben till resårmadrass och kopplingar till två madrasser. Ska försöka förvandla hennes enkelsäng till dubbelsäng.

Gubben fick en ny kudde och örngott.

Jag köpte ytterligare en matta. En röd, stor med lång lugg för 199 kronor. Tänker ha den i hallen när den är renoverad men risk finns att den blir stulen av någon av döttrarna.

Nu ska jag äntligen skruva upp gardinstång i sovrummet. Har inte orkat under två veckor men nu ska den baskemig upp.

Kommer resultat imorgon om allt går bra.

Dagens klokhet


"Hemligheten om hälsa för 
både sinnet och kroppen 
är inte att sörja för 
vad som har hänt, 
oroa sej för framtiden 
eller 
att förvänta sig problem, 
men att leva i nuet, 
vis och ärlig."

fredag 19 juli 2013

Gubben kapitulerar


Nu har gubbet fått nog. Han har försökt med alla naturvänliga metoder för att vinna över ogräset men ständigt förlorat.

Så igår inhandlade han en spruta och gift.

-Nu ska skiten dö! sa gubben när han laddade sprutan.

Inte gillar jag det men jag har inte ork att hjälpa gubben ute så han får väl göra som han vill.

Tror han hade ganska kul när han sprang omkring och "sköt".

Överraskad

Kom ner till brevlådan och hittade ett paket. Till Lotta.


Blev så överraskad. Till mig? Varför då? Från vem?

När jag läser brevet blir jag så otroligt rörd.


Från en annan mamma som själv kämpar med barn med särskilda behov.

När jag öppnar paketen kommer tårarna.





Jag har skickat ett tack till min vän men skrev till henne att ordet tack inte räcker.

Den glädje jag känner över hennes gåva ger mig styrkan att flytta berg.