tisdag 15 augusti 2017

Minus på "måsten"-kontot men plus i frys och mage


Det finns inte mycket ork över för allt annat i livet. Jobbet tar den lilla kraft jag har. Det är så det får vara nu. Det är så det får vara ett tag till.

Jag är otroligt glad och tacksam för mitt jobb men det är som det är. Jag har egentligen inte ork att arbeta och samtidigt fungera för övrigt. Allt annat sätts på paus och de två dagar i veckan som jag är ledig går till att: 1: Vila och 2: Försöka hinna ikapp med allt som inte hunnits med.

Med andra ord så ligger jag ständigt på minus både vad gäller vila och allt annat. Jag försöker att få lite samvaro med familjen och göra saker som ger mig energi
Livet ska ju inte bara överlevas utan levas också. Försöker därför att njuta i varje ögonblick. Härvaro! Tacksam för livet.


Gubben har semester och idag fyllde han och Maja upp hallonförrådet i frysen. 24 liter hallon lyckades de plocka på några timmar. Inte illa. Blir härligt att ha i vinter till min frukostgröt och i smoothies.


Ikväll njöt vi av kantarellmacka när Magda och Simon kom hem med lite nyplockat guld. Så underbart och så otroligt gott.

Imorgon är jag ledig och har tänkt försöka sova länge. Med tanke på att jag den senaste tiden sovit 2-3 timmar per natt så lär det inte bli så. Fast jag tänker inte stiga upp utan njuta av möjligheten att ligga kvar.

Kanske finns det ork att följa med tjejerna ut i skogen en stund. Det hade varit roligt och läkande.

tisdag 8 augusti 2017

Prioritera

Foto: lottasmat@yahoo.se 


En väns ord ringer i öronen:

"Om du orkar det ena så orkar du det andra. Allt handlar om prioritering."

Tänk om det hade varit så enkelt.

Jag vill så mycket men ork finns inte. Att arbeta tar all kraft och energi ifrån mig. Det räcker att jag ser mig omkring i hemmet så ser jag. En så enkel uppgift som att lägga in den vikta tvätten där den ska vara fungerar inte. Det står stora blå IKEA-kassar toppade med, så kallad, ren tvätt överallt. Damm och djurhår gör att jag säger så kallad för inte finns det ork till att dammsuga.

Under flera dagar upptäckte jag bomullstussar i min säng och jag kunde inte förstå varför de var där. Tillslut insåg jag att det var min kudde som "läckte". En stor reva gjorde att varje gång jag la mig eller vände mig om så avgav kudden lite av sitt innanmäte. Jag la kudden på golvet och skulle dammsuga upp alla tussar på golvet och under sängen men än har jag inte orkat. Jag skulle skaffa mig en hel kudde också men det har jag heller inte orkat.

Fast;

Det handlar bara om prioritering. Jag orkar ju jobba.

Det är enkelt att döma andra människor när man inte går i deras skor. När man inte riktigt vet vad de brottas med.

Jag dömer inte min vän som yttrade de orden för jag förstår att hon inte har kunskap om hur det är att leva med alla de olika funktionsnedsättningar som jag har. Precis som jag inte riktigt exakt kan förstå hur någon annan med liknande funktionsnedsättning har det. Vi kämpar alla med vårt under våra egna förutsättningar men det gör mig ont att min vän verkade tro att jag inte kämpar tillräckligt. Ibland måste man bara acceptera att man inte räcker till för allt och alla. Även om man så gärna vill och det dåliga samvetet äter upp en.

Jag gör så gott jag kan.

måndag 7 augusti 2017

Enkel potatissallad med het avokadokräm


Idag gjorde gubben färsbiffar och Anamma-burgare som serverades till enkel potatissallad och het avokadokräm. Så mumsigt. Riktigt fräsch potatissallad och fantastiskt god avokadokräm. Blandade grönsaker serverades också till.

1 kg potatis 
1 liten rödlök 
1/2 påse babyspenat 
1 1/2 msk olivolja 
1 tsk vitvinsvinäger 
1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar 

Skala och skär potatis i klyftor. 
Lägg i en ungfast form.
Ringla över olivolja och krydda med salt och svartpeppar. 
Gratinera i ugn 200 grader i 20-25 minuter eller tills klara.
Strimla lök fint och blanda ner potatis tillsammans med spenat.
Vänd ner olivolja, vitvinsvinäger, salt och svartpeppar. 

2 avokado
1/2-1 röd chili
1-1 1/2 tsk vitvinsvinäger 
3 krm salt
1/2-1 krm svartpeppar 

Gröp ur  avokado och mosa innehållet. 
Riv vitlök och finhacka chili.
Blanda vitlöj,  chili, vitvinsvinäger och avokado.
Krydda med salt och svartpeppar. 

måndag 31 juli 2017

Nudelwok



Får ofta höra:

"Det måste vara jobbigt att du äter veganskt och familjen äter kött. Stå och laga två rätter varje dag."

Oftast ser det ut som idag. Vi äter alla samma mat och vi har bara olika tillbehör. Famuljen sitt animaliska och jag något annat.

Idag serverar jag en supersnabb och enkel wok. Använd de grönsaker du gillar. Böngroddar och sockerärtor passar också bra.


600 gram varmrökt sidfläsk
1 liten tumme ingefära
1 lime
2 msk soja
1/2 dl sweetchilisås
1/2 röd chili
1 rödlök
1/2 purjolök
1 broccoli
1 röd paprika
2 morötter

Skala och riv ingefäran.
Lägg i en liten skål.
Pressa saften ur limen.
Häll limesaft över ingefäran tillsammans med soja och sweetchilisås.
Blanda.
Strimla fläsket.
Kärna ur chilin och hacka fint.
Skala och strimla rödlök.
Strimla purjolök.
Dela broccolin i små buketter.
Skala morötter och dela i mindre bitar.
Strimla paprikan.
Koka nudlar enligt förpackning och spola med kallt vatten.
Bryn köttet på hög värme så det får fin färg.
Lägg på papper eller i durkslag så att fettet rinner av.
Fräs grönsakerna.
Tillsätt nudlar och sås.
Låt allt bli varmt.
Servera fläsket bredvid eller tillsätt det i woken.

Min rädsla



Det är inte bra att ha en ledig dag. Det är inte bra att stanna upp och vara still. Då märker jag hur ont det gör I min kropp. Hur fruktansvärt dåligt jag mår. Det är bättre när jag är i gång och upptagen med att tänka på annat. Springa på utan att känna efter.

Varför?

Det är otroligt smärtsamt att erkänna för sig själv vad det är som är ens rädsla. Att sätta ord på skräcken. Att bara erkänna att man är rädd. Och för mig är det otroligt jobbigt för jag har alltid varit stark. Jag har alltid varit en kämpe. Men jag är rädd för att om jag stannar upp, om jag sitter still så måste jag förstå att det är dags för mig att inse att jag inte orkar längre. Att min kropp talar om för mig att den inte vill mer. Men jag vill inte inse. Jag vågar inte inse. Jag är så otroligt rädd att den dagen jag inser att jag inte orkar mer så kommer jag att ge upp. Även om jag är en otroligt positiv person så är jag realist. Den dagen det inte finns något att kämpa för mer så är livet meningslöst. Den dagen jag ger efter för smärtan kommer jag att vara förlorad.

Nu när jag öppnat min rädsla både för mig själv och för er så kanske kan jag tillslut komma till insikt om att en rädsla går att övervinna. Första steget var att erkänna att jag är rädd.

tisdag 25 juli 2017

Zucchini-biffar



Jag serverar biffarna med sallad och en dressing  av iFraiche.

1 zucchini  (500 gram)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1/2 röd chili
1 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar

Riv zucchini och lägg i ett durkslag.
Salta och låt stå några minuter.
Hacka gul lök, vitlök och röd chili fint.
Pressa ur all vätska ur zucchini.
Blanda ner zucchini, gul lök, vitlök och chili i en skål och blanda ordentligt.
Krydda med svartpeppar.
Forma till biffar och stek i rikligt med olja.


2 dl iFraiche (creme fraiche)
färska eller torkade örter

Blanda samman och smaka av med salt och svartpeppar.

söndag 16 juli 2017

Ledig lördag

Det var väldigt länge sedan jag var ledig en helg och det var mycket som skulle/behövde/borde hända igår. Hela huset hade behövt en ordentlig städning men istället åkte jag på äventyr med Maja.

Tiden och framförallt orken till att göra mer än att bara jobba finns inte. Jag gillar mitt jobb men min kropp tar stryk. Det är ett tillfälligt och intensivt arbete som tyvärr tar slut när sommaren är slut. Därför är allt annat runtomkring satt på paus ett tag.

Jag skriver tyvärr för jag älskar mitt jobb. Det är helt enkelt helt fantastiskt och jag njuter varje dag. Kroppen är inte riktigt med på noterna men så är det med en sjuk kropp.

Gubben brukar säga åt mig att jag borde sluta jobba och ta det lugnt men jag har inte det i mig. Visst, jag har inte lika mycket ont om jag bara vilar och tar det lugnt men jag har ändå ont. Jag vill så länge jag orkar. Kanske är jag dum men jag måste leva.

Men igår njöt jag av min lediga tid. Först åkte jag och Maja till Gittes Stuvkälla i Rinkaby. Tur att plånboken inte är så stor för annars hade jag shoppat ännu mer.


Men det gäller också att ha tid och ork att sy. Det ska bli tre klänningar/tunikor till Maja och en hel del kläder till Pluttan/Puppan. Jag kände mitt lilla barnbarn sparka igår. Vilken enorm glädje och förväntan. Längtar så efter att få träffa henne.

När vi lämnade Gittes passade vi på att besöka Pysselboden som ligger rakt över parkeringen. Inget pyssel fick följa med hem men vi köpte varsin glass. Härligt sitta i solen och äta en riktigt god glass.


Sedan skulle vi hem men när vi närmade oss Trolleljungby beslöt vi oss för att unna oss en tur till Minas Choklastudio. Vi har inte varit där sedan de flyttade.


Vi satte oss på baksidan under ett kastanjeträd. Maja avnjöt en kall ljus chokladdryck och jag en myntalemonad. Några praliner unnade vi oss också.


Det var så härligt där. Bara njuta.


Sedan skulle vi hem men när vi närmade oss Tosteberga ändrade vi oss och vi parkerade vid Tosteberga Ängar.


En lugn promenad ner till havet som gav tid till både eftertanke och småprat.



När vi väl kom hem fixades det till middag med Maja och Magda samt deras respektive. Gubben startade grillen och plötsligt trollades tillbehör fram så att alla blev mätta. Sedan tog orken slut.

Vilken underbar dag det blev men idag måste jag jaga dammråttor. Ska bara njuta lite av ledigheten först.