Trots det känner jag mig lite orolig. Kanske är det för att i morgon är det dags att in för nästa omgång av prover och undersökningar. Jag försöker lugna mig själv med att det hade varit bra om de nu hittar vad som är fel så de kan laga lite av det som lagas kan. Det är värre med alla de där eländigheterna som inte går att göra något åt. De där problemen som man "måste lära sig att leva med". Så kan nog bara en person säga som inte lever med kronisk smärta. För det finns inget som är mer psykiskt nedbrytande som just smärta. Inte för intet som smärta är ett utmärkt tortyrredskap.
Igår var jag och gubben i affären och handlade varorna som behövs för denna veckas matlagning. Kändes skönt att ha honom med i affären även om han inte var till så stor hjälp. Stackaren har pajat ryggen igen men går trots det till jobbet. Undrar om han berättar för dem hur ont han har? I morgon ringer jag kiropraktorn och doktorn för han kan inte fortsätta så här. Vi vet ju vad det är. Tyvärr.
För 17 år sedan upptäcktes en missbildning på bröstkotorna och en ihoptryckning av ländkotorna samt att brosk byggs upp och trycker på nerverna från ryggen till magen.
Så länge han orkade träna så höll han musklerna så starka att de orkade hålla uppe kroppen. När en läkare efter röntgen sagt till honom att han absolut inte fick bygga mer muskler eftersom hans skelett var för svagt för den muskelmassa han hade tror jag han tappade stinget lite.
Men sedan kom olycka efter olycka.
Krockade med bilen, halkade under träningspass och skadade axeln. Fick problem med ischias och muskelfästet i bicepsen brast.
Alla de sakerna gjorde att han inte längre orkade träna i samma utsträckning som tidigare. Och när han inte tränar förlorar musklerna styrka ...
Men han är envis och går på ren vilja. Jag måste nog bli riktigt arg denna gången. För tyvärr ligger en hel del problem i att erkänna att han behöver hjälp. Ett av Niklas stora problem är att komma till skott. Han har väällddiiggttt lång startsträcka. Ibland stiger jag in och tar över för att saker och ting ska hända. Ibland får det ta sin gilla gång. Men denna gången tror jag att jag får fixa så han kommer iväg.
Bara det att jag hade honom med i affären gjorde mig tryggare. Jag har problem med affärer. Vissa dagar går det utmärkt att handla. Andra dagar kommer jag in i affären och har ingen aning om vad jag ska handla och ännu mindre var jag hittar sakerna. Ibland kommer jag ut från affären och är så otroligt trött att jag får sitta och vila en stund i bilen innan jag kan köra hem.
När jag sedan kommer hem och har fått in kassar så måste jag vila en stund innan jag kan plocka upp alla varor.
Så att åka till affären är inte alltid enkelt för mig. Det kan tyckas så enkelt att bara springa inom och handla lite men ingen ser allt jobb runt omkring. Ingen ser hur mycket kraft det tar. Och kraft är något som jag inte har mycket av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar