Nu är det dags

När jag stod i duschen i morse, rakt upp och ner, kände jag yrseln komma och tänkte:

Nu svimmar jag.

På något sätt kom jag ur duschen och la mig i sängen. Min första tanke var att jag fick blodsockerfall. Jag har ju späkt mig mer än nödvändigt inför röntgen.

När jag låg där i sängen och kände hur svimningsanfallet försvann upptäckte jag att huvudvärken var borta.
Helt otroligt. I fem veckor har jag gått med konstant huvudvärk. Puts väck.
Frågan är om något rättat till sig i kroppen eller om huvudvärken helt enkelt berodde på stress/oro.
Jag har kanske omedvetet oroat mig för tjocktarmsröntgen. För vad de eventuellt kan hitta.
Visst hade det varit skönt om de kunde hitta en förklaring till min blodbrist men inte vill jag att de hittar något allvarligt.
Jag känner ingen oro inför resultatet utan tycker att jag får ta det när det kommer. Men lurar jag mig själv? Är jag egentligen orolig? Stressar jag i mitt inre?

Nåja, nu bär det i alla fall iväg till sjukhuset.