Vinter?

I natt när jag körde hem från jobbet var det -3 grader. Plötsligt mötte jag plogbilen som var ute och saltade. Inte så mycket temperaturen utan mer mötet med plogbilen var för mig ett bevis på att vintern är här. Förra året hade jag en otäck dejt med plogbilen och det vill jag inte uppleva igen.

Mitt i natten, på väg hem från jobbet, kanade jag av vägen. Visst hinner paniken komma men med all den snön som var runt vägen landade jag lugnt. Problemen började när jag såg lampor blinka.

Min första tanke var: "Jippi, plogbilen. Där har jag hjälpen."

Jag stod uppkörd i en snöhög precis vid vägkanten. Åker på båda sidorna av vägen, raksträcka och varningsblinkers och ljuset på.

När plogbilen inte saktade ner på den smala vägen kom paniken.

Min lilla Opel satt fast men plogbilen hade inga som helst problem med att flytta mig längre in i snövallen. Det kändes, i någon sekund, som om jag följde med på skäret och jag skrek.

Efteråt satt jag och lyssnade. Bilens varningsblinkers var det enda som lät.

Förutom att bilen nu satt inkilad i vallen fanns ytterligare en snövall som blockerade min dörr. Sidospegeln var krossad.

Då kom ilskan.

Hur kunde plogbilen inte se mig?

Vilken stor medmänsklighet föraren hade. Hm! Jag förstår att plogbilen inte kan stanna och dra upp alla klantar som glider av vägen men han/hon kunde saktat ner.

Det löste sig till slut när jag fick tag i gubben som kom och drog loss mig. Stora firmabilar är bra ibland.

Så i år vill jag inte ha någon dejt med plogbilen och jag planerar att hålla mig PÅ vägen.