Tankar om reportaget

I lördags var reportaget om min familj och hur det är att leva med adhd inne i tidningen. Självklart hade vi väntat oss reaktioner som både var positiva och negativa. Det har varit övervägande positivt måste jag säga. Max som först inte ville vara med fanns med på bild på framsidan. Så han har så att säga "kommit ut ur garderoben". Nu vet hans vänner och bekanta om att han har adhd. Att hans pappa och systrar har adhd.

Igår fick jag en kommentar som jag funderat mycket på under natten och idag på förmiddagen.

-Ni är modiga som vågar vara så öppna om ert liv.


Jag har svårt att se att det var modigt att ställa upp i reportaget. För mig ser vardagen och verkligheten ut så. Jag vet inget annat. Jag har levt med gubben i 20 år. Nästan halva mitt liv och det livet har blivit det som är normalt för mig. Barnen fick ju bara inte adhd plötsligt en dag. De har ju haft detta hela tiden.

Mod och att vara modig är för mig när man utsätter sig för saker eller händelser som är ut över det normala. När man tvingar sig göra saker som man egentligen inte vill eller klarar.

Men kommentaren kanske istället var menad som att vi var starka som släppte in andra i vårt hem och visade på saker som en del kanske inte skulle vilja att det kom ut. Som att Max försökte strypa mig, att Maja dragit kniv mot gubben osv.

Men så är det. Så har det sett ut och ser ut.

Barnen är inte farliga men de blir aggressiva i vissa situationer och när adhd:n slår in så slår det slint i skallen och reptilhjärnan går in. Det handlar om överlevnad, instinkter och impulser. Inte det minsta om logik.

Det är de stunderna som vi arbetar för att inte ska komma. Lära dem att inte överreagera. Men främst handlar det om att jag ska förekomma och motarbeta att detta inträffar.

Men nackdelen med att barnen blir äldre är att de blir större och urladdningarna som kommer blir intensivare, aggressivare och allt svårare för mig att kontrollera. Så ordspråket "Små barn - små bekymmer. Stora barn - stora bekymmer" är som skrivet för mig.

Men vi arbetar på det. Jag försöker lära barnen att hinna tänka efter. Hinna reagera innan den där primitiva hjärnan tar över. Låta logiken segra.