Orkeslös

Jag är fortfarande sjukskriven till 50 % för utmattningssyndrom. Utmattning - trötthet, orkeslöshet, energibrist. Och jag undrar hur jag om några dagar (1 oktober) ska orka börja jobba heltid. Tur jag kan jobba väldigt mycket hemifrån.

Igår blev det lite för mycket. Eller det har under väldigt lång tid varit alldeles för mycket och jag orkade inte mer. Jag satt på trappan med en kopp te och hade inte ens ork att gå in och lägga mig. Det är väldigt konstigt att inte orka. Jag pratar inte om den där typen av trötthet när du kan vila och är pigg igen. Detta är en helt annan form av att inte orka längre. Oavsett hur mycket jag vilar är jag inte pigg igen. Jag kan känna mig lite piggare men jag når liksom aldrig upp till den där "fulladdade nivån". Ska försöka förklara:

Tänk dig orken som batteriet i din mobil. När indikatorn börjar tala om för dig att batteriet börjar bli svagt så stoppar du i laddaren. Efter ett tag har din mobil fullt batteri igen. Men du har säkert varit med om att du lämnat din mobil på laddning och hört det där plingandet mellan laddning pågår/kritisk batterinivå. Det är något fel på din laddare. Glapp i kontakten, dåligt batteri eller kanske rent av ett brott på sladden. Har du tur så laddas mobilen trots fel på laddaren men du får inte ett fulladdat batteri.
För min kropp verkar det vara som om att oavsett hur mycket jag försöker fylla på mitt inre batteri så blir det aldrig fullt.
Du har säkert också varit med om det där att du har appar på mobilen som suger ut batteriet extra fort. Du stänger av vissa saker för att spara på batteri när du inte kan ladda det just där och då. Kanske du till och med har gjort inställningar för att vid en viss nivå av batteri så ska skärmstyrkan gå ner osv. Tänk dig då att min ork, den lilla jag har, sugs ut av saker som för dig inte tar så mycket "ström" men som för mig tar mer. Du går och duschar utan större ansträngning. Jag behöver vila innan för att ha tillräckligt mycket energi för att orka duscha och måste vila efter för att orka fortsätta dagen.

Aldrig trodde jag när jag hade ett batteri som laddades fullt varje natt att en så enkel sak som att duscha skulle vara strömslösande.

Vissa dagar verkar det som om jag kan hushålla mer med min laddning. Andra dagar dras strömmen ut förvånansvärt snabbt. Tror faktiskt inte jag har riktigt förstått och insett att jag är sjuk och att jag har begränsningar. Jag kör på som vanligt och blir lika överraskad av min kropp och mitt psykes reaktion. Behöver nog mer tid för att acceptera att den jag en gång var inte längre finns. Kanske kommer Lotta aldrig att bli densamma igen. När jag väl har kommit så långt måste jag hitta fram till den Lotta jag nu är. Jag behöver tid och tid har jag inte.