torsdag 26 april 2018

Marginell intellektuell funktionsnedsättning - min förklaring i korthet



Diagnos nummer 3 enligt Magdas utredning är marginell intellektuell funktionsnedsättning.

Detta var egentligen ingen nyhet för oss eftersom vi alltid har förstått att Magda haft det mycket svårt. Detta har speciella märkts i skolan. De sa i skolan under utvecklingsamtalen att:

"Magda står inte still i utvecklingen. Hon går framåt men det tar lång tid."

Magda har alltid tagit lång tid på sig att lära sig saker. Prata, simma, cykla mm. Det hon däremot var snabb på så var det att gå. Redan som 8 månaders bebis gick, nej, sprang hon fram.

Det som gör mig så upprörd är att inte detta kommit fram tidigare. Tänk så mycket lidande som hade besparats Magda. Troligtvis hade hon mått mycket bättre idag. För vem mår bra av att ständigt misslyckas? Vem mår bra av att hela tiden se hur vänner lyckas men inte du? Varför kan inte jag? Varför förstår inte jag?

Den engelska benämningen är borderline mental retardation vilket är en missvisande beteckning. Det rör sig inte om mental retardation (utvecklingsstörning) i vanlig bemärkelse utan om personer med svårigheter i sin kognitiv förmåga. Alltså:

"effektiviteten hos kognitionen, den psykiska funktion (eng: effectiveness of cognitive functioning) som består i att ta in information, minnas och återge samt att på olika sätt bearbeta information"

Dessa barn och ungdomar kan gå i vanlig skola men behöver mer stöd och lägre krav. Det rekommenderas att skolan i undervisningen använder sig av särskolans material.

En marginell intellektuell funktionsnedsättning innebär att man klarar det mesta själv men behöver hjälp med vissa praktiska saker som till exempel att sköta sin ekonomi.

Intellektuell funktionsnedsättning innebär att man har svårt att tänka abstrakt, det vill säga förmåga att i tankarna göra beräkningar och tänka ut konsekvenser. Det tar längre tid att lära och att förstå olika saker.

Ett barn med intellektuell funktionsnedsättning utvecklas långsammare än andra barn och barnet når inte lika långt som de flesta andra barn.

Skillnaderna mellan ett barn med intellektuell funktionsnedsättning och ett barn som utvecklas som vanligt ökar med åldern. Det märks inte så mycket när barnet är litet men i takt med åldern och bland annat att kraven ökar märks funktionsnedsättningen allt mer.

Ett barn med intellektuell funktionsnedsättning har samma behov och känslor som andra men uttrycker sig ofta annorlunda, till exempel mer direkt eller långsammare. 

Barnet är ofta beroende av direkta upplevelser för att förstå. Det innebär att barnet behöver uppleva saker konkret och behöver särskild träning för att lära sig vissa saker. Om barnet till exempel får ett tydligt bildmaterial som förklaring brukar det hjälpa mycket. Barnet behöver också mycket stöd och uppmuntran från vuxna.

Intellektuell funktionsnedsättning är inte någon fysisk eller psykisk sjukdom. Den går inte att bota men man kan kompensera för funktionsnedsättningen med goda rutiner och ibland med hjälpmedel.

I Sverige har ungefär en person av hundra en intellektuell funktionsnedsättning. Omkring två tredjedel av dem har en lindrig intellektuell funktionsnedsättning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar