Upprepning

Jag känner så igen det och är rädd.

Återigen upplever jag hur jag kämpar för att orka jobba. Håller ihop kropp och knopp för att sedan på ledig dag bryta ihop.

Helgen var sådan. Lördag som var första lediga dag på 19 dagar tillbringades i sängen med migrän.

Idag, ledig efter 3 dagars jobb, har jag svårt att klara av livet på grund av fruktansvärd smärta i kroppen.

Jag vet att jag pressar mig själv till ytterst gränsen men jag har själv satt mig i denna båten med tre jobb samtidigt. Då får jag se till att ro eländet i land.

Det är precis som om jag trycker undan mig själv under de dagar som jag har åtagande. De dagar jag jobbar kör jag på och nonchalerar mig själv. Trycker undan värken med hjälp av vilja och mediciner.

För det är kul. Superroligt att jobba. Fantastiskt att få känna sig viktig,  kunnig och behövd.

Det är just nu ett otroligt högt pris som jag betalar för de känslorna. Vet att priset troligtvis kommer bli högre och jag är rädd för hur jag kommer att reagera i september när sommarjobbet är slut. När jag kan slappna av och bara fokusera på mina två andra jobb.

Tänk på dig själv, Lotta!

Hm!

Tänker på det doktorn sa när hon menade på att jag måste tänka på mig själv innan det är riktigt illa.

- Varje gång du hamnar under vattenytan kämpar du dig upp. Det blir svårare och svårare. Akta så du en dag inte orkar upp till ytan igen.