Förlåt!

Jag ber om ursäkt att jag varit väldigt tyst här den senaste tiden. Det har varit väldigt mycket. Det har hänt otroligt mycket.

Har jobbat alldeles för mycket. Visserligen har jag bara en 50% tjänst men har jobbat betydligt mer. Det har varit stressande och oroande. Jag har haft vanliga arbetsuppgifter men försökt vara till så mycket hjälp jag har kunnat till mina chefer. All deras fokus har lagts på att vi faktiskt ska ha ett arbete efter oktober. Idag kom klimax.

Vi hade ett fem timmar långt möte där verksamheten verkligen synades i sömmarna. Bokföringen och allt kontrollerades.

Hjärtat som suttit i halsgropen hamnade tillslut på sin rätta plats. Med 99% säkerhet har vi en arbetsplats att gå till efter oktober. Allt är inte helt klart men det ser ljust ut. Väldigt ljust.

Än finns visserligen inga garantier för att jag personligen har ett jobb när min provanställning tar slut men jag får så mycket beröm för mitt arbete och mina ansträngningar att jag känner mig ganska lugn.

Även om det fortfarande händer mycket runt familjen på olika sätt så har jag ett stresspåslag mindre.

Tänk om det faktiskt snart kan bli, om inte normalt, så i alla fall normalt för vår familj.

Lite lugn och ro hade inte skadat.