onsdag 11 juni 2014

Hopp



Att som mamma till en elev med dyskalkyli (mm) få höra att dottern i vissa delar av matematiken (tabeller, bråk och ekvationer) förstått snabbare än många av sina kamrater kändes oerhört skönt.

Det var ett litet hopp som tändes.

Även om jag vet att Magda aldrig kommer att uppfylla alla kraven som finns i betygskriterierna så finns det hopp om att hon så småningom kommer att få ett betyg.

Inte nu. Inte än. Fortfarande kommer F lysa mot henne i betyget men det går framåt.

Det här lilla halmstrå som räcktes mot mig av läraren kändes uppriktigt.

Skolan verkar vara helt inställda på att ge Magda de resurser och den hjälp hon behöver för att klara av skolan med betyg.

Jag tänker framåt. Utan godkända betyg och framförallt ett betyg i matte blir det svårare att komma vidare efter högstadiet.

Magda har redan siktet inställt på gymnasiet. Hon vet vad hon vill utbilda sig i. Hon vet vad hon skulle vilja jobba med.

Så efter sommarlovet är det dags för oss att ta tag i gymnasieskolan. Ett år innan de andra av hennes klasskamrater.

Magda behöver den tiden. Dels för att känna sig trygg i vetskapen om utbildningen, skolan och allt runt omkring. Magda behöver tiden också för att kunna arbeta mot att få de betyg som krävs.

Utbildningen och skolan som Magda vill gå på kommer att innebära stora svårigheter. Men de ska vi lösa. Allt för Magdas framtid.

Det känns skönt att Magda nästa vecka får gå på sommarlov för att få vila från skola. Inte för att slippa skolan.

Framtiden ser just nu ljus ut.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar