Jag vann en valfri nagelförlängning hos Blush Beautyroom och igår var det dags för mina naglar att få TLC.
Det visade sig att jag visste vem Jannike var eller snarare jag visst vilka hennes föräldrar är. Ska jag vara riktigt ärlig så är orsaken till att jag kände till hennes föräldrar är att jag och Jannikes farbror har ett förflutet. Men det är så länge sedan att det är preskriberat.
Jag är alltid öppen för galenskaper och eftersom nagelförlängningen var en vinst så gav jag Jannike fria händer.
Hon tog verkligen tillfället i akt och alla tio naglar ser olika ut.
Det var första gången som jag gjorde gelénaglar. Har haft akryl för många år sedan men detta är en helt annan sak.
Jannike förevarnade mig och sa att själva fixeradet ofta gjorde ont. En brännande och intensiv smärta i nageln. Kaxig svarade jag att jag var van vid smärta. Lever man med kronisk smärta som jag så är ont inte hela världen. Dessutom har jag fött tre barn utan bedövning.
Jannike bara log.
Oj vad det gjorde ont. Det kändes som om någon stod och eldade på min nagelbädd. Men det var en smärta som var ganska snabbt övergående.
Jannike berättade att hon varit med om allt från folk som knappt reagerar till de som faktiskt skriker. Hon sa också att idag känner hon knappt av det eftersom hon vant sig.
Men så här i efterhand tycker jag att det var värt det. Den korta intensiva smärtan gav mig väldigt fina naglar.
På söndag ska jag dit igen. Då ska Maja få fina naglar. Trots att hon var med och såg min "smärtdans". Enligt henne gjorde jag hennes vecka. Bra att jag kan glädja någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar