Kände redan i natt att dagen inte skulle bli bra. När jag äntligen kom ur sängen är det med otrolig smärta och stelhet.
Med svårighet lyckades jag duscha och klä på mig.
Jobbigt att torka mig ordentligt eftersom handduken som dras över huden känns som sandpapper.
Knäppa bh:n gjorde att tårarna kröp upp i ögonen.
Nu ligger jag och vilar och väntar på att tillräckligt mycket ork ska finnas för att föna håret.
Ska följa med gubben och köpa födelsepresent till barnbarnet E.
Familjen åker sedan på kalas med pastasallad så jag behöver bara tänka på mig själv. Blir nog till att ta en frusen pizza.
Måste spara på kraften för jag ska börja jobba ikväll. Tur det är ett kortpass.
Förra gången orkade jag jobba kortpass på söndag och åtta timmar på tisdagen för att sedan behöva stanna hemma igen.
Detta är inte bra. Jag vill ju jobba. Får ta mig i kragen och ringa doktorn. Kanske dags att erkänna att jag inte orkar längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar