Idag var det dags för Max att gå till doktorn för att få veta om han är laktosintolerant. En läkartid jag fick bråka med vårdcentralen om för att få.
Först ansåg sköterskan att skolan skulle utreda eventuell intolerans. Jag vidhöll att det inte var skolans uppdrag.
Då försökte hon med att det var en så lång och komplicerad utredning. Det skiter jag i för Max kan inte gå omkring och må dåligt.
Sista kortet från sköterskan var att det inte fanns ledig tid på lläääännnggggee. Synade med att han tar första lediga tid.
Och idag var det alltså dags.
Först får vi vänta en kvart efter bokad tid.
Max ville ha mig med in och självklart följde jag med.
-Vi skickar inte på utredning för det är inte alltid som proverna visar om man är laktosintolerant eller inte. Vi går på symtom. Så jag skriver intyg och skickar hem.
Paff tittar jag på doktorn.
-Okej!!!
Eftersom vi har laktosintoleranta i umgänget så har vi fått veta om en tablett man kan äta som hjälper till att spjälka laktos. Något man kan ta om man vet att man inte har möjlighet till laktosfri kost. Så jag frågar doktorn om detta.
- Finns ingen sådan tablett. Tyvärr.
Max tittar fundersamt på mig.
Vi tackar för oss och kör till apoteket.
När jag ska betala för Lactrase kan jag inte låtabli utan jag berättar för apotekspersonalen om vårt läkarbesök och informationen vi fått.
-Då har du köpt ett spöke då? suckar hon.
En av de saker som Max saknat mest i vår antimjölk-kampanj har varit mjukglass. Så med två kapslar Lactrase i magen utmanar han ödet med en stor mjukglass.
Han njuter och jag hoppas. Något irriterad över behandlingen på vårdcentralen. Borde det inte i alla fall undersökts? Borde vi inte fått mer information? Eller det är google som gäller?
Jag ska i alla fall börja ge Max aloe vera snaps varje morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar