onsdag 5 juni 2013

Studenten

"För vi har tagit studenten..."

Idag tar ungarnas kusin studenten och vi ska på lite firande ikväll.

Självklart mår jag sämre och inte bättre.

Trappan ner var inte nådig. För att inte tala om källartrappan. Hänga lite handdukar på tork ute var en prövning och promenaden ner till brevlådan värre än ett maratonlopp. Skulle tillbaka med.

En så enkel sak som att fylla på termosen med nykokt kaffe kändes övermänskligt. Och trampa ner pedalerna i bilen tog allt för mycket kraft.

När jag lyckats få sista monstret till skolan kunde jag släppa fram tårarna.

FY FAN!!

I  morgon börjar jag jobba igen och jag undrar hur det ska gå till. Men som alltid med Lotta så går det. Stoppa in skiten och klistra på leendet.

Nu har jag proppat mig full med alla möjliga piller. Tänker krypa ner i Max säng eftersom hans rum är svalast.

Hoppas jag kan somna och drömma om ett liv utan smärta. Om ett liv där jag orkar. Om en vardag där varje rörelse inte gör ont. Om en dag där andras "Man kan om man bara vill." inte gör så ont i hjärtat.

2 kommentarer:

  1. Usch, det låter som att din kropp är alldeles ur spår och att det bara är din envishet som håller farten framåt... Hur ska det gå? Ta hand om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta känns fruktansvärt. Gör jag inget känns det som att musklerna står och darrar. Ungefär samma känsla som efter ett ordentligt träningspass. Sedan gör det otroligt ont i musklerna. Som träningsvärk from Hell. Det är främst höfter, ben och armar. Nacken har ju strulat ett tag.
      Detta att bli så otroligt trött i kroppen efter jag gjort något eller till och med som igår bara suttit är otäckt.
      Börjar inte jobba idag utan avvaktar till söndag.
      Skulle behöva en doktor som förstår vad det är för fel på mig.

      Tack för din omtanke. Var rädd om dig själv.

      Radera