Maja skrev under sin lägervistelse på sin Facebookstatus:
"Älskar dessa människor. Här kan jag gör saker som jag inte ens kan göra hemma bland mina vänner och folk jag känner."
Jag tror Maja hade dansen i åtanke när hon skrev statusen men i mitt huvud blev tanken större.
Visst är det så att att man är den personen som vänner och bekanta förväntar att man ska vara. Jag menar man har en roll som man fått för längesedan och i den rollen sitter man fast.
Kanske vill man egentligen vara en annan person. Få möjligheten att utvecklas men kanske är det så att man hålls tillbaka av de förväntningar eller de åsikter som den invanda miljön har på en.
Att då kastas in i nya situationer med personer som man inte känner så får man en möjlighet att bli sig själv. Att testa på att verkligen vara den man innerst inne är. Man får tillfället till att bli en ny Maja.
Tror det var det som Maja upplevde under sin sista vecka på Öland. Där var hon helt utan gamla bojor och kunde verkligen lära känna sig själv.
Fick höra av en av lägerledarna att Maja gjort enorma framsteg sedan förra året. Han menade då inte enbart i hennes dans utan även i hennes personlighet. Han pratade varmt om henne och sa att det var roligt att se hur hon gick framåt.
Det gjorde mig så otroligt glad. Att Maja kan bearbeta många av sina "demoner" och tvinga sig själv in i situationer som egentligen är alldeles för traumatiska. Att hon kan ta lärdom av sina svagheter. Hitta egna strategier för att klara av livet.
Visst kommer det bakslag och visst kommer det fortfarande låsningar. Idag råkade hon ut för två. Den ena gick inte att lösa och hon blev otroligt besviken på sig själv och anklagade sig för att sätta andra personer i sticket. Efter en stund sa hon lugnt:
- Mamma, jag har accepterat beslutet och går på det.
En enorm seger att inse att vissa saker måste man släppa och lämna bakom sig. Ett gigantiskt steg för en person med OCD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar