Det som bygger upp

Det kommer alltid att finnas ord som kommer ur andras munnar som sårar. De kanske inte ens tänker på att deras ord kan göra ont.

Personer som inte förstår att jag är sjuk. Att jag inte har lika mycket kraft och ork som andra.

Bara för att min sjukdom inte syns betyder det inte att peppord som:

"Du kan bara du vill."
"Alla har vi våra krämpor"
"Äsch, så illa kan det inte vara. Du ser ju pigg ut."
"Så ont som du säger kan man inte ha hela tiden."

bygger upp.

Visst sårar det mig när jag hör sådant men absolut inte lika mycket idag eftersom jag har insett att det finns viktigare saker att fylla mitt sinne med.

Jag har inte valt denna kroppen. Jag har inte valt denna värken. Men jag kan välja att göra val som bygger upp mig.

Dessa dagar på Öland har jag haft möjligheten att ta det lugnt. När kroppen sagt ifrån har jag lyssnat.

Hemma busar jag bara på.

Jag har varit helt slut och somnat klockan 21. I normala fall helt omöjligt med arbetsdag till 23.30.

Klockan 5 har jag drivits ur sängen av min stela och värkande kropp.

På med skorna och en lång promenad. I min takt. Ingen stress. Bara jag, naturen och fågelkvitter.

Tillbaka igen en lång dusch och sedan sätta mig vid dukat bord.

Jag har haft tid att hämta in mig själv. Inse att det liv jag lever i vardagen inte är bra för mig.

Eftersom jag aldrig kommer att bli bättre måste jag inse att det är dags att fundera över framtiden.

Svåra beslut jag måste ta. Personer jag  bryr mig om kommer bli sårade. Men det är mitt liv. Jag måste tänka på mig själv.