Igen! Suck!

-Men, jag säger ju bara som det är. Jag är ju ärlig. Du säger att man inte ska ljuga.
-Jo, men du måste tänka på vad du säger och hur du säger det. Allt behöver man inte säga.
-Men, jag säger ju bara som det är.

Magda är förtvivlad. Igen har hon varit bokstavlig i sin tolkning. Ännu en gång är världen svart och vit. Och återigen är det bråk i gruppen.

-Förstår du inte att de blir ledsna?
-Men, det är ju sanning.
-Ibland måste man inte säga sanningen. Man ljuger inte utan man bara låter bli att säga sanningen. Du blir ledsen om någon säger till exempel att du är dum eller tjock. Det gör lika ont i dina kompisar.
-Inte i Wilma.
-Jo, speciellt i Wilma.
-Nej!

Svårigheter att förstå att andra människor också har känslor är oerhört tufft.

Magda framstår nog ofta som väldigt elak när hon i sina ögon bara:
Berättar sanningen. Säger vad andra säger bakom ryggen.

Att inte ha den sociala komptensen är tufft och ju äldre kompisarna blir ju mer olik blir Magda.

Nu verkar problemen vara lösta. För denna gången. Men jag är orolig för hur många gånger till kompisarna ska förstå innan de inte orkar "förlåta" mer. Funderar på hur jag ska nå in till Magda. Få henne att förstå hur andra människor fungerar.