Jag orkade

"Ikväll är farbror Max min bästis."

20 minuter innan studentfesten började ändrade jag mig. Fram tills dess hade jag sagt att jag inte skulle följa med. Att jag inte orkade.

Men sedan lyssnade jag på Maja som pratade om vilken viktig dag det var för deras kusin. Gymnasiet var slut. Ett ytterligare stort steg in i vuxenvärlden.

Då bestämde jag mig för att följa med.

Jag orkade hålla masken. Blev inga mascararänder i ansiktet. Kunde till och med skratta utan att det var falskt.

Min underbara svärdotter servade mig med tårta och kaffe.

Trots att jag nästan tillbringat hela dagen i sängen för att vila och jag satt så gott som still under festen kände jag när vi gav oss hemåt hur svag jag är.

Den lilla promenaden mellan lokalen och bilen var tuff.

Detta är det värsta jag varit med om. Jag är så otroligt muskelsvag. Kanske dags att ringa doktorn.