Jag mår illa.....

Blev en tuff kväll igår. Planer fick ställas in och jag kände mig verkligen nere och usel.

Orkade inte laga någon mat så de beställde pizza. Två tuggor från Majas kycklingrulle sedan var det stopp. Fick inte ner mer.

Följde med gubben till svärföräldrarna och kom hem med en hel fåtölj. Nu kan man våga sätta sig framför tv:n utan att hamna på golvet. Den gamle stolen satte gubben in i garaget.

- Bra att ha och sitta i.

????????? En söndrig fåtölj som inte går att laga ska kastas.

Han har annat passande att sitta på men vill han ha den och flytta på så okej. Suck! Orkar inte diskutera.

Mådde kasst och kände hur tårarna bubblade men orkade bita ihop. Allt kändes så tungt.

Var världens elakaste och uslaste mamma när
Magda INTE fick åka med kompisar till fritidsgården eftersom hon betedde sig dumt mot sin syster. Man varken slår eller kallar Maja för slyna, hora och fitta.

Försökte ha ett allvarligt samtal med Max om hans skolgång men när man talar till någon som inte lyssnar är det meningslöst.
Han har över 37% frånvaro (sjuk).
Läraren ringde igår och jag försökte förklara läget men vet inte om han förstod.

Max har adhd och vill inte äta medicin för han anser att han "blir någon annan". Han funkar utan medicin så länge inga krav ställs. Alltså funkar det inte.
Att sitta på sitt rum och spela dator är inget liv. Han är sjutton år och hela hans värld är i datorn.
Ber bup om hjälp med terapi eller någon form av samtal. Strukturhjälp eftersom mina schema och råd bara nonchaleras.
Han uppmanas ta medicin och ingen annan hjälp erbjuds.

Att han har ont i sin mage kan ha mängder av förklaringar om det nu inte är något fysiskt.

Sömnproblem har han haft hela livet och jag har försökt få hjälp åt honom. Doktorn på bup skrev ut Attarax men när det inte hjälpte slutade Max ta dem.
Ingen ny hjälp från bup.

I  februari fyller Max 18 år och jag oroas över att min kraft som vårdnadshavare försvinner. Max må anse och samhället må anse att han är vuxen då men jag anser att vuxen är man den dagen man tar ansvar för sina handlingar och förstår innebörden av dem.

Jag kämpar och kämpar. Orken tryter.

Att jag var så nere igår har fått sin förklaring idag. Kroppen säger ifrån. Den vill inte mer. Lägger förmiddagen på att lugna mitt illamående. Blir inte en rolig kväll på jobbet om jag ska behöva stå och må illa.