Nere vid min brevlåda lutar sig några självsådda prästkragar över cementröret med en vissnande hosta/funkia.
Det är som om de på sina spröda stjälkar försöker säga till mig:
-Höst och vinter? Inte än vi hann inte leka klart i solen.
Men visst är det dags för naturen att gå i vila. Även om termometern tillfälligt fått fnatt och visar 15 grader.
Jag förstår de förvirrade flugor som surrar.
- Va, är det vår så snart?
Tror inte det bara är jag som upplever att tiden går alldeles för fort.
Stopp! Stanna! Jag hinner inte med livet. Allt springer på så fort.
Jag har blåklockor överallt i gräsmattan som lyser så fint. Jag längtar INTE efter kyla och vinter, för mig hade vintern gärna fått vara så som det är nu ;)
SvaraRaderaJag hänger inte heller med - det var ju nyss vår!