Idag blev det lite mer kaos än vanligt.
Även om jag kan tycka att övergångarna mellan årstiderna går långsamt så överraskas min familj varje år.
"Oj! Det är kallt! Hur gör vi nu?"
De påminner om Skånetrafiken som tydligen varje år överraskas av vintern och drabbas av massor av förseningar.
Vinterjackor har varit framtagna ett tag men varje morgon ratats. Det är bara Maja som accepterat kylan och hade till och med mössa, halsduk och vantar igår.
Övriga familjen har envist hållt kvar i sommaren.
Igår var första "skrapa-rutorna-på-bilen"-dagen. Jag hörde gubben hålla på och greja så jag gick ut och hittade honom huttrande i bilen. Klädd i t-shirt.
-Du tycker inte att det är dags för jacka?
-Jo, jag har en.
-Ska jag hämta den så du slipper frysa?
-Nej, jag har den här. Jag sitter på den.
Okej!!Jag tror personligen att jackan gjort mer nytta på.
Jag insåg att hans rutor inte var skrapade utan att han med hjälp av torkarbladen och spolarvätska försökte få rutorna rena.
The easy way.
Idag fick Magda känna sig besegrad och vinterjackan åkte på men hon stog länge nedanför yttertrappan och suckade.
Kofta eller tjockare tröja fick jag inte henne att ta på utan under jackan har hon en ärmlös blus.
Det är hon som fryser och inte jag.
Vantar fick jag henne motvilligt att ta på eftersom cykelstyren var genomfruset.
Undrar vad det är som gör det svårt med vinterkläder.
Är det förändringen?
Är det känslan av instängdhet?
Eller ren envishet: "Om jag vägrar acceptera vintern så försvinner den kanske,"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar