Jag har en vän som just nu mår väldigt dåligt. Efter flera månaders smärtor i ryggen och återkommande läkarbesök fick hon i helgen nog och tillkallade ambulans.
Hon ligger nu på sjukhuset i Malmö med diskbrock.
Denna kvinna är en fighter. Ur många synvinklar. Hon har ett stort hjärta och ställer upp för de som behöver hjälp.
Att då läsa hennes Facebookinlägg gjorde att jag skämdes.
"Det tog mig en evighet att gå till frukostbordet, smärtor och svetten rann. Väl framme sa en av typ 20 personal hej! Ingen erbjöd mig frukost eller hjälp men alla andra som kom blev erbjudna. Inte jag men jag hade slöja på huvudet! Ledsen och kränkt går jag tillbaka till mitt rum med tårarna rinnandes nerför min kind. Jag orkar inte bråka idag hade en tuff natt. Jag är slut och har ont och nu vägrar jag äta deras fucking frukost av princip. Skit samma! Jag behöver ändå banta. De kan behålla sin mat."
Som kristen med en stark tro på en kärleksfull Gud blir jag arg över personalens beteende.
Min vän är en fin och underbar kvinna. Född i Sverige av två svenska föräldrar. Kanske mer svensk än flera av dem i personalen.
Att hon i sitt sökande efter Gud fann sin tro tillhöra Islam gör henne inte till en sämre människa eller en ickesvensk.
Sverige har religionsfrihet men det är inte accepterat att tillhöra någon religion. För att smälta in i samhället ska man tillhörs Svenska kyrkan, gifta sig i kyrkan, döpa sina barn i kyrkan, konfirmera sig i kyrkan och begravas i kyrkan. Gå i kyrkan vid skolavslutningar.
Men var är tron?
För mig är en kristen en person som delar med sig av sin kärlek till ALLA som behöver den.
Jesus gjorde ingen skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar