Att ligga på glas

Jag låg länge och plågade mig själv i sängen. Det skar i huden. Att vända mig, till och med att andas så att bröstkorgen höjdes, skar i huden. Det kändes som om jag låg på små glasskärvor.

Att skrynkligt lakan vissa dagar kan göra fruktansvärt ont vet jag men detta var något helt annat.

Plötsligt insåg jag vad som var orsaken till min smärta.

Just igår hade jag slarvat med bäddning och när jag inte var hemma hade djuren sovit i min säng.

Jag borstade bara till sängen och bäddade snabbt innan jag kröp ner igår. Var helt slut både fysiskt och psykiskt.

När det är väldigt fuktigt ute finns ett fint, tunt damm kvar på djuren. Även om man torkar av dem så finns det där fina dammet kvar.

Att de låg och gosade i min säng innebar att de förde över detta damm. Resultatet blev för mig som att ligga på glas.

Delvis sant eftersom glas är gjort av sand.

Jag försökte borsta bort det värsta och jag fick lite sömn trots allt.

Idag känns det som om hela min hud fått sig en ordentlig skrubb. Huden känns lite avskavd eller solbränd. Bränner och sticker Inte alls kul.

Tänk att något så litet kan göra så ont.