Känslan när du står i duschen, tappar tvålen och inser att det är alltför jobbigt att böja sig ner och plocka upp den.
Det låter löjligt men så är det att leva med min kropp.
Jag stod där i duschen en stund och medan tårarna rann funderade jag på att skrika på Max. Be honom plocka upp tvålen vid mina fötter.
Att inte klara av att ta hand om sig själv är något som är fruktansvärt svårt att acceptera.
De riktigt dåliga dagarna känner jag så mycket sorg över att inte orka.
Jag har så mycket vilja, så mycket att ge men ingen kraft.
Det genererar känslor som jag absolut inte vill ha. Bitterhet och ilska.
Stor kram...
SvaraRadera