Jobbig dag med dyskalkyliutredning

Det har varit en tuff dag. Magda har äntligen fått göra en dyskalkyliutredning. Det var otroligt svårt för henne. Emellanåt kom tårarna i hennes ögon och hon knöt handen hårt i knät.

Det var svårt för mig också. Att sitta bredvid och veta om att ditt barn plågas. Se hur svårt hon har det. Att inse vilka problem hon har. Det gjorde otroligt ont i mitt mammahjärta och flera gånger funderade jag varför jag utsatte henne för detta. 

När det var som tuffast fick vi ta lunch och jag försökte peppa så gott det gick. Förutom macka fick hon chokladbiskvi och Coca-Cola. 

Gubben kom och höll oss sällskap och försökte peppa på sitt sätt. 

Ibland kunde jag se förtvivlan i mascara ögon. Jag ville inget annat än att hjälpa henne med uppgifterna. Rädda henne men samtidigt visste jag att allt var för hennes bästa. 

Även om utredaren ska ta med sig resultatet för granskning ansåg hon sig kunna bekräfta det vi alla vet. Magda har dyskalkyli. 

Ytterligare en tung börda har släppt. Äntligen finns en diagnos bekräftad. En trygghet inför framtiden. 

Nu fokuserar vi på de starka sidorna. Nu tar vi tag i att få glädje i skolan och att bygga upp ett starkt självförtroende.

När vi kom hem hade Max kommit hem från sin första jobbvecka. Det kändes så skönt att få krama min lille gosse. På måndag åker han igen.

Det är dubbelbottnat. Visst är jag glad att han har jobb men det gör ont i mig att inse hur fort åren har gått.

Jag har inte hunnit med. Ännu ett barn är snart redo att lämna boet.

Gubben hade lagat mat. Helgrillad kyckling med chili, äpple och katrinplommon. Mums! Såsen som var gjord på skyn var smaskens.

Nu står äppelkaka i ugnen och vi håller helg.