Det tog tre veckor - vägen fram till ett veckoschema för hushållssysslor

KBT-terapeuten förklarade för mig vikten av att jag släpper taget. Jag har och har haft en central roll i att få allt att fungera under så många år och det har gjort mig sjuk. Ja, inte bara det, men faktiskt har det spelat en stor roll i att min hälsa har försämrats.

För att vår vardag skulle fungera har jag tagit på mig mer och mer ansvar i familjen och krävt allt mindre av dem. Inte konstigt eftersom det för mig har gällt att överleva och att undvika utbrott. Tyvärr har min goda tanke varit fel. Den har i stället resulterat i att familjen inte inser att de också måste vara delaktiga.

- Om du inte gör saker så inser de tillslut att de måste själva.
- Men jag är rädd att flytta över mitt ansvar till Maja. För jag vet att om jag inte gör en sak så kommer hon att göra den. Hon är som jag. Tyvärr!!
- DÅ måste du säga till Maja att hon INTE får göra det.

Vi diskuterade fram och tillbaka hur jag skulle göra och jag fick arbetsuppgifter med mig hem. För att få mig att tänka annorlunda. Försöka sluta att lyssna på det som KBT-terapeuten kallar mitt stora mamma-hjärta. Allt är INTE mitt ansvar. Allt är INTE min skyldighet.

Sedan bestämde vi att det var dags att ta tag i detta här med familjens ointresse/oförmåga att vara delaktiga i hushållet.

- Nu byter vi fokus, sa KBT-terapeuten. Nu säger du inte att familjen ska hjälpa till för att du inte orkar. NU ska du säga att detta är för att familjen ska lära sig hur man sköter ett hem. Att du vill att de ska kunna klara sig själva en dag. Byt fokus. Det fokus du haft innan fungerar inte på dem.

Klok man.

- Det allra, allra viktigaste, fortsatte han, är att du får med dig gubben. Ni måste prata. Diskutera. Han måste känna att det är viktigt. Han måste inse att han är delaktig. Han måste känna att HAN gör skillnad. Låt honom växa med uppgiften.

Sagt och gjort. Under den  kommande veckan försökte jag få gubben att sätta sig ner med mig och prata. Diskutera hur vi ville ha det. Hur vi skulle lägga upp det. Men han kom aldrig till skott. Det kom alltid något emellan.

Så jag fick gå till KBT-terapeuten och erkänna att jag misslyckats med min hemuppgift.

- Men Lotta! Han har ADHD. Han har inte behövt göra så här under hela sitt liv. Han är van vid att du bestämmer och fixar. Han har inte behövt ta detta ansvaret. Han måste få tid på sig att göra detta till sitt. Det är viktigt att han känner att det är hans uppgift. Vänta in honom. Påminn honom, tjata inte men backa.

Så jag väntade in gubben. Det tog tre veckor innan han var redo att sätta sig ner och prata.

Först gick det trögt. Han visste inte vad vi skulle göra, hur han skulle skriva. Han visste inte hur han ville ha det. Jag försökte försiktigt komma med förslag utan att ta över.

Efter en stund var det han som hade kommandot. Gubben skrev och kom med idéer. Jag fick faktiskt bromsa honom lite när han skenade iväg. Men på ett sätt så att han kände det som att jag gav förslag medan han tog beslut.

Allt kan inte fixas första veckan. Ingen går hela vägen till toppen på Mount Everest. Det behövs olika läger längs med vägen - delmål. Nu ska vi först få med alla på att detta gäller. Måste tänka att alla barnen också har ADHD.

Så i måndags hängdes veckans schema upp. Gubben läste upp och förklarade för oss alla vad var och en ska göra under veckan.

Som belöning har VI bestämt att en gång i månaden göra en familjeaktivitet. Bowling, bio, gå ut och äta middag, ta en fika på konditori mm. Belöning och ett sätt att knyta starka band inom familjen.

Tyvärr måste vi också ha straff för de som inte gör sin syssla och gubben påminde mig strängt i morse om att Magda minsann INTE gjort sin syssla igår (städa sitt rum) och därför INTE får umgås med vänner efter skolan.

KBT-terapeuten sa:

- Om till exempel Max inte lagar maten. Då tar ni på er jackorna och åker hemifrån. Går på restaurang eller köper en korv i kiosken. När Max blir hungrig kommer han på att han måste äta. När han upptäcker att ni inte är hemma kommer han på att han glömt att laga mat.

Tough love.

Det är idag torsdag och veckans schema har fungerat. Förutom att Magda inte städade sitt rum igår men det har hon kvar att göra. Så länge hon inte städar sitt rum får hon INTE umgås med vänner.

- Var beredd på bakslag, sa KBT-terapeuten. Det är inte konstigt att det kommer problem. Har man gjort på ett sätt i 20 år är det svårt att göra annorlunda. Kämpa på.

Kämpa!