Vet inte om det är Bechterew-medicinen eller bara att det är bättre just nu som är orsaken. Något är det som har gjort att jag orkar.
Förra året gick jag mycket sämre och hade kryckan till hjälp. Ändå tog det en hel evighet att komma upp till Nikki Sixx-vagnen. När vi kom ner orkade jag inte mer. De andra gick lite till medan jag sakta tog mig till bilen.
I morgon har jag möte större delen av dagen så nu vilar jag. Lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar