De känner mig olika mina två män.
Gubbens reaktion på att jag ville åka till Tut-utställningen och lyssna på föreläsningarna:
- Varför ska du åka på sådant? Du är ju inte intresserad av sådan skit.
Max:
- Du gillar ju sådant.
Igår kväll gick det nog in för gubben att jag skulle åka bort två nätter för han började ifrågasätta.
Istället för att säga att han är orolig för att jag ska åka så spelade han ut "Du vill ju slippa oss"-kortet.
Jag blev arg och jag blev arg igen i morse.
Hur mycket jag än försökte förklara att det handlar om mig så lyssnade han inte.
Även om jag behöver pauser ifrån den intensivitet som min familj innebär så är denna trippen helt ego.
Jag lägger ner så mycket tid och energi i hemmet och familjen att det inte finns tid för mig själv.
Hinner inte sy, hinner inte läsa, hinner ingenting som jag tycker är roligt och som får mig att växa.
Allt är bara massa måsten och åtagande.
Jag behöver också roas.
Gubben sitter kvällarna igenom framför tv:n. Det roar inte mig. Har inte förmågan att bara sitta och titta på skitprogram. Hade det varit lärorika program men som igår satt gubben på fm och tittade på Kardeschan (hur de nu stavar).
Under tiden fixade jag tvätt och diskade efter familjens kvällsmat och frukost.
Jag menar inte att han inte får se på tv. Det jag motsätter är detta "slötittande".
Timmarna bara springer iväg och sedan har allt det där som skulle göras inte blivit gjort.
Den känsla jag har just nu är sorg. Tänk att min man efter snart 19 års äktenskap inte känner mig bättre. Att han inte lyssnar på mig. Att han inte vet vad jag tycker om.
Lite arg men mest ledsen,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar