Jag trodde verkligen att jag hade mer
ork än vad det visar sig att jag har. Mådde så mycket bättre och
började omedelbart springa på i full fart igen. Men oj vad jag
bedrog mig.
Igår kom första bakslaget. Mådde
väldigt dåligt efter kaféträffen. Det tryckte över bröstet och
jag kände mig allmänt uppjagad ch stressad. Ändå fick jag ihop
eftermiddagen hemma med mat och tvätt.
Konstigt att allt liksom stannar upp
hemma så fort jag inte orkar. Tvätthögen har växt till berg,
damråttorna har förökat sig obehindrat och kylskåpet är tomt.
Idag började dagen segt men jag trodde
det bara var tillfälligt. Jag tuffade på. Planeringen med Ulrika
var ju inte fysiskt ansträngande men visst tar det ändå.
Nu sitter jag på jobbet med dimsyn och
virrigt huvud. Känner mig lite halvfull om jag ska förklara känslan
i kropp och knopp.
Är det så att jag inte klarar av att
stressa mig själv än?
Funderar på att banta kalendern och
inte ta på mig så mycket. Men det är ju så förbenat svårt när
folk frågar. Mitt dåliga samvete klarar inte av att jag sätter
någon annan i knipa. Men varför ska jag behöva må dåligt för
att andra ska må bra?
Behöver ta mig en ordentlig funderare
på hur jag ska kunna göra alla inblandade nöjda och glada utan att
ta kål på mig själv.
Träna på ordet Nej!. Acceptera att
ibland måste man låta bli. Inse att jag måste tänka på mig
själv. Helst innan den dagen då det är försent.
Lära mig krypa innan jag springer i full fart.
Att lära sig säga nej är jättesvårt och ångestgivade men sen lättar det oerhört när det väl sitter! Tog mig ett år att säga nej till någon utan att bli ledsen.
SvaraRaderaFör att kunna hjälpa andra måste man hjälpa sig själv först!
Det finns bara en L8 och henne måste du vara rädd om <3
Jag har sagt det förr... KBT is da shit... ta hjälp till självhjälp!
Kram
Du är klok du. Det vet du. ;D
RaderaDet är så lätt. Jag vet vad jag ska göra men att sedan handla därefter är svårare. Kan råda andra att säga nej men det liksom gäller inte mig.
Men syster Duktig måste bli bättre på att tänka på sig själv.
Nu trodde jag faktiskt att jag mådde bättre än vad jag gör. Piskar mig själv lite hårt. Vill ju vara duktig nog. Duga och bli erkänd. Det gör så ont när jag inte duger.
Kramar