Idag hatar jag mina dumma fingrar som inte vill fungera. Värken i händerna som gör något så enkelt som knappar till berg att klättra. Knän som slutar fungera i trappan. Höfter som får Rubiks kub verka stabil. Fotleder som stelnar. Ögon som skaver och slemhinnor som gnisslar.
Så ledsen och samtidigt arg över att min kropp inte fungerar.
Frustrerad när enkla uppgifter blir oöverkomliga eller tar alldeles för lång tid att göra.
Hur ska jag acceptera att jag inte längre orkar?
Idag vill jag dra täcket över huvudet och strunta i allt. Istället klistrar jag på Lotta och åker på möte. Några timmar orkar jag. Sedan hem och matlagning innan jobbet.
Vem sa att livet skulle vara enkelt?
Jag börjar se ett samband i stress OCH väderomslag. Så när de säger på nyheterna att det ska bli åt ena eller andra hållet så vet jag att jag kommer få ont. Inte för att det gör det lättare men ändå gör det just det...
SvaraRadera"Accept the things I cannot change"...typ...
KRAAAAAM!!