Precis avslutat samtal med gubben. Magda ligger ena stunden på rummet och skriker av smärta under vänster revbensbåge för att sedan ge sig iväg med kompisar.
Två gånger har det varit så idag.
I förrgår hade hon lika ont.
Hon erkände för gubben att hon inte hade tagit Strattera igår. Han är helt övertygad om att det är medicinen.
Läser man biverkningslistan på Fass blir man mörkrädd.
Just nu studsar hon iväg till kompis med Panodil i kroppen. Ingen som ser henne nu kan förstå att hon för tio minuter sedan låg och slog i väggen av smärta.
Det är så oerhört svårt att veta vad som är på gång med den ungen. Hur hon upplever smärtan. Hur hon egentligen känner.
Ska jag vifta bort det med tarmbesvär eller är det någon av de allvarligare biverkningarna?
Känns ännu värre att jag sitter i ett hotellrum i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar