På väg hem

Då var jag utbildad cirkelledare genom ABF. Tanken är att hålla cirklar inom Attention men vem vet om det inte växer. 

Finns de som har större planer. Vi får se.

Även om jag under helgen fått bevisat för mig att jag har kunskap och är kompetent så känner jag mig osäker. 

Kanske är en bra känsla. När man känner sig helt och fullt säker kanske man hindras från att utvecklas. Finns ju ingen anledning att växa om man redan kan allt. 

Behöver nog bara bli lite varm i kläderna.

Spännande. Vill dra igång omedelbart.

På centralstationen fick jag möjlighet att tillbringa några timmar med två "kollegor". Vilka underbara människor. 

Över en latte diskuterade vi hur lika våra liv egentligen var. Hur vi kämpat med man och barn med diagnoser. Hur andra inte förstår att adhd är långt mycket mer än bristande uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Detta är ju bara toppen på isberget.

Jag lyssnade med fasa på erfarenheten med barn som inte fått hjälp och tragiskt nog vänt sig till droger. Något som är bevisat i forskning. Våra npf-barn löper större risk att hamna "fel".

Det kändes tråkigt att skiljas men vänkretsen på Facebook utökades.

På tåget hem hinner jag fundera mycket även om jag begraver mig i Tutankhamens förbannelse och sushi från Sushi Yama.