Idag är Magdas skola på sin årliga vandring.
Bara att göra något annorlunda utanför schema är tufft. Förändringar som andra ser fram emot är inget som gillas. Vandra i skogen är inte i Magdas ögon något kul.
Speciellt inte när det innebär att de äldre barnen går med de yngre och ska hjälpa dem.
Jag vet att det kommer att gå bra men Magda kan inte se det trevliga i vandringen.
För att spä på ytterligare så ska det på en ryggsäck på ryggen. I den ska det finnas matsäck, dricka, sittunderlag. Eftersom morgonen har inneburit regn stoppas regnkappa också ner. Mycket irriterat.
"Fittryggsäck"
På kroppen måste man ha andra kläder. Skinnjackan byttes mycket motvilligt ut till en fleece.
Gummistövlarna står kvar hemma och på hennes fötter sitter låga convers.
-Du kommer bli blöt.
-Skiter jag i. Fittgummistövlar.
Jag blir tvungen att köra henne till skolan och hon hoppar ur bilen med två minuters marginal.
Det sista jag hör henne säga är:
"Fittskola, fittvandring, fittliv."
Jag tar ett djupt andetag:
-Ha en bra dag. Älskar dig.
Jag andas ut. Denna gången lyckades jag motivera och knuffa så hon faktiskt följde med.
Nu återstår en Skåneresa, Lisebergsresa och kanotfärd.
Tänk om skolan insåg hur mycket extra denna typen av dagar kräver. Från mig som måste peppa, motivera och övertala. Från Magda som måste klara av en ovanlig och otrygg situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar