Ett steg framåt

Framsteg eller engångsföreteelse? Det spelar ingen roll. Vilket som gläder mig.

Varje kväll innan aktiviteter som gymnastik eller annat som kräver att extraväskor packas har jag tjatat. I början när de var små var mitt mål att de skulle packa väskan med mig. När de blev äldre var fokus på att de skulle lära sig packa själva.

- Packa era väskor.
- Kom så packar vi väskan.
- Har är dina saker.

Jag gjorde listor med text, listor med bild. Jag förberedde, jag försökte hjälpa, underlätta, förklara, tjata. Suttit i telefonen från jobbet och guidat till rätt saker.

Ändå har vi stått där varje morgon utan packad väska.

När jag idag säger till Magda:

- Dina gympabyxor är tvättade.

Svarade hon med:

- Jag vet! Väskan packade jag igår.

Först kopplade det inte men sedan såg jag hennes leende.

Magda packade gympaväskan igår. Den står klar.

Jag hoppas på ett framsteg. Att hon insett att det är bättre att vara förberedd än att spring omkring i affekt två minuter innan skolbussen går.

Och gympafröken kommer att vara glad över att få se Magda ombytt. Inga glömda gympakläder här inte.

För en sådan enkel sak som att packa sina gympakläder kan väl alla?