Tänk att det ska vara så enkelt för andra att göra mitt val men så otroligt svårt för mig.
Jag stod igår och pratade med två ur styrelsen om min framtid. Vad jag tänkte göra nu. Om jag har jobb på gång och så vidare.
- Just nu funderar jag mest. Kollar läget. Men det lutar mer och mer till att jag ska börja läsa.
- Vad då?
- Jag vet inte riktigt. Jag har några alternativ som jag funderar på men jag vet inte.
- Vad är det du funderar på?
Vågar jag säga det högt? Vågar jag sätta ord på mina funderingar?
Lika bra att kasta mig ut.
- Antingen en KY- eller YH-utbildning som innebär en större chans till arbeta efter två-tre år eller så en utbildning som jag skulle valt från början när jag valde till gymnasiet.
- Berätta mer.
Jag berättade vad utbildningen innebär. Inte allas riktigt samma förutsättning efter två år som en KY men inte många utbildningar som garanterar jobb efteråt.
- Jag vet vad du ska välja, säger Christina.
- Jaså? undrar jag.
- Du ska välja den andra. Hela du lyste upp när du började prata om det.
Janni stod bredvid och höll med. Helt klart den andra utbildningen.
Tänker jag för mycket på för eller emot? Försöker jag tänka ut vad framtiden kan innehålla?
Det är omöjligt för mig att veta om väg A eller väg B ger jobb. Inkomst och trygghet. Inget är beständigt. Allt kan hända. Men bara om jag gör val.
Tänk att det ska vara så enkel för andra att välja men svårt för mig.
Får nog börja tänka på ett annat sätt.
Vilket val gör mig, MIG, lycklig? Vilken väg låter mig växa som människa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar