Av jord är du kommen....

När prästen stod framme vid den vita kistan vände sig Magda till mig.

- Mamma, varför lägger hon jord på kistan?
- Eftersom våra kroppar innehåller samma saker som finns i jorden. Gud skapade människan av jord.
- Tror du det, undrar Magda med stora ögon.
- Ja, det står i Bibeln att Gud har gjort oss av stoft från marken. Det tror jag. Vad händer med oss när vi dör?
- Vi ruttnar.
- Ja, och blir till jord.

Magda vänder blicken mot prästen igen. Kan riktigt se på hennes blick att hon funderar.

Med ett leende vänder hon sig till mig igen och nickar glatt.

- Jaha!

Döden är ett svårt begrepp och alla finner tröst i sin tro. I sitt framtidshopp. Oavsett om det är ett återseende i paradiset på jorden, i himlen, Nangijala eller i ett annat liv.

Lilla Amanda gav kistan en smällkyss vid sitt avsked i kyrkan.

Efteråt när jag pratade med henne om hur duktig hon var så sa hennes mamma att Amanda sagt:

- Jag pussade skattkistan.

Då titta Amanda så där snusförnuftigt som bara en 5-åring kan och sa:

- Ja, mormor ligger ju där i.

Barn tänker. Visst har hon rätt. Kistan innehöll en riktig skatt.