Denna helgen har varit tung.
Igår tog vi avsked av gubbens farmor med misstanken om att hon inte skulle finnas kvar hos oss så länge till.
Vid tre tiden i morse tog hon sitt sista andetag och sedan var det inte mer. Slut.
Alla hanterar vi vår sorg olika men att sitta och prata med svärfar och svärmor över kaffe var idag nog det bästa för min gubbe.
Hans "faaål" har betytt mycket för honom under hans uppväxt. Greta har alltid funnits där för alla sina barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnsbarn.
Jo, faktiskt hon fick uppleva att vara orsaken till hela fyra generationer.
91 år gammal blev hon. Med ett klart intellekt som var intresserad av sin omvärld. Som läste och följde med i vad som hände därute i en stor världen.
Greta älskade äpplen och äppelkaka med vaniljsås var en favorit. Som hon även bakat massor av själv och serverat till det där obligatoriska kaffet som hon alltid skulle bjuda på när man kom inom.
Så här i efterhand inser vi att äppelkakan med vaniljsås som svärmor bjöd henne på i fredags, medan hon fortfarande var medveten, var det sista hon åt.
Att få lov att njuta av livet ända fram tills det är slut. Så vill jag också ha det.
Va underbart att hon fick så gott det sista munnen kunde inta!
SvaraRaderaVi kan inte hålla kvar de gamla hos oss hur mycket vi än vill, men minnena kan vi spara så länge vi själva finns.
Tänker på er alla!
Precis så sa jag till Amanda.
Radera- Här inne finns mormor nu.
Jag knackade henne på pannan och la handen på hennes hjärta.
- Allt mormor gjort och sagt har du här.
Det låter som ett mycket värdigt slut på ett långt liv. Jag älskar också den efterrätten och minns min älskade mammas egna recept. Just nu ser jag även den speciella formen och det ljusblå litermåttet med vaniljsåsen som skulle bli kall i kylskåpet. Hur jag slickade i mig i smyg vred på måttet så det förhoppningsvis inte skulle märkas.
SvaraRaderaDet var skönt att hon fick ett så pass snabbt slut.
RaderaTänk vad minnen är vackra.