När det gäller min krassliga värkande kropp kan dagar klassificerars in i mer eller mindre bra dagar.
Jag försöker verkligen att hålla humöret uppe och se dagen som mindre bra än som sämre. Men idag är dagen helt enkelt skit.
Klockan är strax efter tolv och jag önskar att dagen var över.
Försöker le och skratta med familjen men tårarna är inte långt borta. Jag orkar inte riktigt.
Idag är humöret i botten. Har svårt att se det positivt. Svårt känna mening med att kämpa.
Känner mig så sorgsen över min lott i livet. Får skuldkänslor för alla saker jag inte orkar. Dåligt samvete för allt som mina barn inte får vara med om eftersom jag inte kan. Arg på denna kroppen som hindrar mig från det jag vill.
Rex kryper nära och halvligger på mig. Som för att skydda. Jag är helt övertygad om att han känner på sig att jag inte mår bra.
Idag är en dag som bara ska genomlevas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar