Av en hel del olika orsaker kändes dagen otroligt tung. Kände mig mest gråtfärdig och irrade runt som en osalig ande. Visst fick jag lite gjort men allt, hela livet, kändes tungt.
Att då oväntat få besök av Marcus, Linda och gossarna var en välsignelse.
Prata massa skit, dricka kaffe och äta sockerbulle var precis det jag behövde.
Få tankarna på allt jobbigt skingrade för några timmar.
Om de bara förstod hur tacksam jag är för denna stunden. Hur mycket det betyder. Hur varm jag blir i hjärtat.
Så förringa inte värdet av en stunds fika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar